Vanerna var ett annat gudasläkte. De levde vanligtvis i fred med asarna, men en av dem, den trollkunniga kvinnan Gullveig, använde sina krafter till att sprida osämja i Asgård. När asarna fick reda på vem som låg bakom dödade de henne omedelbart.
Efter detta utbröt ett våldsamt krig som faktiskt slutade med att vanerna vann. Fram tills nu hade de bott i Asgård, men nu byggde de sig ett eget rike, Vanaheim.
Som tecken på fredsvilja mellan de båda folken gifte sig Oden med vanakvinnan Frigg. Hennes bror Njord flyttade med henne tillbaka till Asgård. I utbyte reste Odens morbror, den vise Mimer, samt den fagre guden Höner till Vanaheim.
Men saker går snart snett. Vanerna väljer Höner till sin hövding, men inser strax att han är ganska korkad. Utan Mimers råd är han faktiskt ingenting.
 |
| Oden bevarar Mimers huvud. |
De rasande vanerna hugger i vredesmod av Mimers huvud och skickar tillbaka det till Asgård. Oden sörjer sin morbror, men använder sin trolldomsmakt för att ingjuta Mimers skalle med ny kraft. Han smörjer huvudet med mystiska oljor och viskar hemliga galdrar över det.
När huvudet är mumfierat så tar han det till Vishetens brunn som Mimer brukade vakta, och släpper det däri.
