 |
| Ginnungagapet |
Från början fanns det bara två saker i kosmos, den brinnande landet Muspelheim i söder och det frusna Nifelhel i norr.
Mellan dessa låg det gigantiska tomrummet Ginnungagapet.
En dag träffades is från Nifelhel av gnistor från Muspelheim och ur det smälta vattnet kom två levande varelser, urkon Audhumla och jätten Ymer.
Ymer och Audhumla
Ymer livnärde sig på mjölken från urkon, annars sov han mest. Ur sina armhålor svettades han fram ruskiga män och kvinnor, och hans ena fot avlade en son med den andra. Alla dessa märkliga väsen blev Rimtursarna, frostjättarna, som sedan utvecklades till flera andra jättar.
 |
| Ymer och Audhumla. |
Bore - den första urguden
Audhumla slickade ur en saltsten fram jätten Bore. Han var inte lika ful eller ond som Ymers barn, och lyckades så småningom hitta en jättinna med liknande sinnelag som han kunde bilda familj med.
Bore var den första urguden. Han har levt kvar som "Kung Bore", vilket är ett symboliskt namn på vintern. Hans son Burr fick de tre första asagudarna Oden, Vile och Ve. Dessa bröder växte upp i Ginnungagapet med sina otäcka släktingar jättarna.
Ymer dräps och världen skapas
En dag beslutade Oden, Vile och Ve att de skulle dräpa Ymer, och överföll honom med svärd de själva smitt. När Ymers halspulsåder klövs strömmade hans blåa, kalla blod ut och dränkte alla de andra jättarna. Bara en jätte, Bergelmer, överlevde med sin familj.
 |
| Oden, Vile och Ve. |
Av Ymers kropp skapade nu Oden, Vile och Ve den nya världen. Av hans kött blev jorden, hans benkotor bergen och hans blod vattnet. De lyfte upp hans hjässa mot Ginnungagapets tak, där den blev himlen och hans hjärna molnen. Från Muspelheim plockade de gnistor till stjärnor.
Av Ymers likmaskar blev dvärgarna. Fyra av dessa , Östre, Västre, Nordre och Södre, placerades ut i kanten av skallen för att hålla upp himlavalvet och hålla reda på väderstrecken.
Ur den nu frodiga jorden växte ett jättelikt träd, asken Yggdrasil ("Skräckhästen"). Asken var så omfångsrik att dess grenar bredde ut sig över hela rymden och omslingrade även Muspelheim och Nifelheim.
En annan ur Bores ätt, Mundilfare, hade en son, Måne, och en dotter, Sol, som bägge var bländande vackra. Oden, Vile och Ve tröttnade på att höra Mundilfare skryta om sina barn, och kastade upp pojken och flickan på himlavalvet. Där dömdes de att fara fram i varsin vagn jagade av vargarna Månegarn och Skall.
 |
| Oden täljer Ask och Embla. |
Ask och Embla
Av två träbitar täljde Oden, Vile och Ve fram de första människorna, mannen Ask och kvinnan Embla. Oden blåste liv i dem, Vile gav dem förstånd och Ve skänkte dem hörsel och syn.
På Yggdrasils olika grenar började nu olika länder och riken dyka upp.
I Utgård slog sig jättarna ner tillsammans med andra vidunder. Människorna fick sitt eget land Midgård, och gudarna slog sig ner i Asgård.
