Vikingarna använde två typer av spjut. "Spjör" eller "spjot" som var en sorts lans för stötar, vanligen brukad av ryttare.
"Geir", eller den finare modellen "gaflak", kastades av stridande till fots.
 |
Spets till ett knävelspjut.
Det användes ofta till jakt. |
"Svidan"-spjutet hade två hakar på var sin sida om spetsen, så kallade "knävlar", som såg till att vapnet inte trängde längre in i motståndarens kropp, än att det gick att dra ut igen. Just detta spjut användes också till jakt.
De flesta spjut hade långa, smala spetsar av järn. Det fanns också en modell med mycket brett blad, som också kunde användas som huggvapen. En isländsk viking som träffades av ett sådant vapen lär ha hunnit säga innan han stupade: "De här bredspjuten blir allt populärare!"
 | | Blad till kastspjut. |
|  | | Bredbladig spets till stötspjut. |
|
Precis som med yxbladen brukade spjutspetsarna dekoreras vackert. Det var alltså inget vapen man kastade och lämnade kvar på slagfältet. Det var en smaksak bland vikingakrigarna hur man stred, till häst eller till fots, och vilka vapen man föredrog, svärd, yxa eller spjut.
