 |
| Yxa, kort modell - tenja. |
Det lär ha funnits ett uttryck bland vissa vikingar som gick ungefär:
"Svärdet till lek, men yxan till allvar".
Stridsyxan var det vanligaste vapnet bland vikingarnas fotsoldater under fältslag och större bataljer.
Bladet var trekantigt, tungt och skarpslipat. Skaftet var oftast så långt att man måste svinga vapnet med bägge händerna. Denna tunga yxa kallades "genja". Det fanns även mindre modeller som hölls i en hand, "tenja".
Då man stred med dessa skyddade man sig med en sköld.
De yxblad vars nedre del hängde ner och bildade en vass huggspets kallades "barda" eller "skägga".
Om också den övre delen var likadant formad kallades den "snagga".
 | | Den vanligaste formen på vikingarnas yxblad. |
|  | | Så kallad skäggyxa. Även den nedhängande delen användes till hugg. |
|  | | Ett bredare yxblad som användes till långyxorna. |
|
Den så kallade "långbardan" var en extra lång stridsyxa som användes vid sjöstrid. Bladets nedre del var utformad så att man kunde använda vapnet som änterhake och greppa tag i relingen på ett annat skepp för att dra det närmare.
Ännu en typ av yxa var "tveitan" som kastades.
Skickliga smeder
Riktigt skickliga smeder kunde göra guld- och silverinläggningar med vackra mönster i yxbladen.
I övrigt tillverkades vikingarnas yxblad i järn. Skaften gjordes helst i ask.
