Människoapor
Forskarna tror att människoaporna utvecklades för ungefär 35 miljoner år sedan. Det är också möjligt att släktet är äldre och tagit lång tid på sig att utvecklas.
Det här är våra närmsta släktingar i djurriket. Vi vet nu att människans och chimpansens gener är till hela 98% lika.
Människoaporna är större och mer intelligenta än sina släktingar aporna. De kan lära sig använda verktyg och har ett väl utvecklat språksystem med olika ljud och gester. Det finns ingen människoapa som har svans.
Det utvecklades fyra olika familjer - oreopithecerna (nu utdöd), hylobatiderna (gibbonapan och siamangen), pongiderna (människoaporna) och hominiderna (apmänniskor och människan).
Aegyptopithecus
[ä-gypp-tå-pi-TE-kuss] |
 |
 Längd: cirka 70 cm
Tid: Oligocen
Plats: Afrika |
Aegyptopithecus (också kallad Propliopithecus) anses vara övergångsformen mellan apor och människoapor.
Den hade en mycket kortare svans än tidigare apor, men liknade i övrigt en vrålapa i kroppen. Ansiktet var långsmalt. Den hade händer som visar att den var en god klättrare, men troligen rörde den sig oftast på marken.
Oreopithecus
[åre-å-pi-TE-kuss] |
 |
 Längd: 1,2 meter
Tid: Övre miocen
Plats: Europa |
Oreopithecus tillhörde ett släkte som nu är helt utdött.
Deras långa armar visar att de var vana vid att svinga sig fram mellan träden, men benen och ryggen visar att de också kunde klara av att gå ganska långa sträckor. Man tror också att de då gick upprätt utan stöd av armarna.
Från början trodde man att Oreopithecus var en av människans förfäder, men nu tyder det mesta på att den var en sidogren inom människoap-släktet.
Dryopithecus
[dry-å-pi-TE-kuss] |
 |
 Längd: 1,2 meter
Tid: Miocen
Plats: Europa |
Dryopithecus verkar vara den första riktiga människoapan.
Den liknade chimpansen mycket och levde troligen på ett liknande sätt. Man tror att Dryopithecus gick på bakbenen, utom när den sprang, då den rörde sig på alla fyra.
Dryopithecus var den första apan som började röra sig ut ur djungeln och leva på savanner och stäpper. Fossil visar att det fanns åtminstone 12 olika arter, vilket visar att det var ett framgångsrikt släkte.
Proconsul
[prå-KÅNN-sull] |
 |
 Längd: cirka 1,2 -2 meter
Tid: Miocen
Plats: Afrika |
Proconsul är ursprunget till de afrikanska människoaporna. I släktet fanns flera olika arter som skiftade i storlek. Den minsta var som en chimpans, medan den största var större än nutidens gorilla.
Proconsul levde i flockar i djungelns utkant. Den var stark nog att kunna avskräcka vissa rovdjur, och hade dessutom ett bra vapen i sina kraftiga tänder.
Sivapithecus
[sivva-pi-TE-kuss] |
 |
 Längd: cirka 1,5 meter
Tid: Miocen till pleistocen
Plats: Europa och södra Asien |
Sivapithecus tillhör familjen Ponginae inom släktet människoapor.
Idag är bara orangutangen den enda levande pongiden. Man tror att Sivapithecus liknade just orangutangen på många sätt. Bland annat verkar den ha haft ett nästan likadant huvud.
Både hand- och fotlederna var rörligare än på någon annan apa, vilket gjorde den till en överlägsen klättrare. Det betyder också att den skulle kunna hantera olika verktyg, om den behövde.
Sivapithecus anses vara det första steget i utvecklingen mot människa.
Giganthopithecus
[gigg-anntå-pi-TE-kuss] |
 |
 Längd: 3 meter
Tid: Miocen till pleistocen
Plats: Asien |
Giganthopithecus var den sista av de nu utdöda människoaporna som utvecklades. Det var också den största.
Den hade ett ganska kort ansikte, och liknade troligen mer en orangutang än en gorilla. Trots sitt något avskräckande utseende var Giganthopithecus en ofarlig växtätare.
Kindtänderna, som oftast syns väl på apor, var ovanligt små. I början av 1900-talet såldes fossila Giganthopithecus-tänder på marknader i Kina som draktänder. De ansågs vara lyckobringare och besitta flera magiska krafter.
När människosläktet utvecklades i Asien trängdes Giganthopithecus undan och försvann. Men det finns forskare som tror att arten överlevt i bergen och är grunden till legenden om Snömannen.
