Scrolla upp
Dra för att scrolla upp och ner
Scrolla ner

Däggdjurens tid

När dinosaurierna hade dött ut ändrades jorden på flera sätt. Klimatet blev annorlunda - på många platser blev det svalare än förut. Många nya växter dök upp. Viktigast av dessa var gräset, som var näringsrikt och växte snabbt tillbaka när det blivit avätet.

Framför allt kom det ett helt nytt släkte varelser, som snabbt tog över jordklotet - däggdjuren. De tidigare så mäktiga reptilerna fick gömma sig i buskage och sumpmarker. Där dinosaurierna tidigare strövat genom skogar och över savanner betade nu hjortar och elefanter.

Men däggdjuren hade egentligen utvecklats bra mycket tidigare. De första primitiva pälsklädda djuren vandrade med dinosaurierna redan under jura-perioden, för 190 miljoner år sedan. Då var de mycket små och liknade nutidens näbbmöss. De lade ägg, precis som reptilerna, och levde på insekter.

De första däggdjuren var alldeles för obetydliga för att kunna konkurrera med dinosaurierna. Man kan säga att de istället bidade sin tid. De stannade länge i sin utveckling och blev aldrig mycket större än en ekorre.

Den lilla urhästen Hyracotherium var däremot inte speciellt stor.

När dinosaurierna försvunnit fanns det inte längre några varelser som kunde hota däggdjuren, och de vällde fram över jorden i flera former och storlekar.

Indricotherium var det största landdjur som någonsin funnits - större än en afrikansk elefant!

Varför klarade däggdjuren sig så bra?

Att däggdjuren blivit så framgångsrika beror på flera saker. Deras hud är oftast täckt med hår vilket förstås hjälper dem att ta sig fram även i kyliga klimat. Till skillnad från reptilerna är de varmblodiga, vilket gör däggdjuren mer aktiva - särskilt viktigt för rovdjur. De har också en bättre hjärtmuskel och ett mellangärde som hjälper lungorna i deras arbete.

Viktigast av allt är att ungarna utvecklas inne i moderns kropp, och är helt färdigutvecklade när de föds. De flesta däggdjursungar kan klara sig själva ett dygn efter födseln, om de måste. Jämfört med reptilernas ungar som oftast kläcks ur ägg så är det fler däggdjursungar som överlever till vuxen ålder. Och det är det som gör att en art överlever.

Människan

Även människan är ett däggdjur. Precis som hundar, hästar, möss, och så vidare, så diar våra barn från sin mammas bröst (ordet "dägg" betyder dia). Vi vet nu att människan har utvecklats ur samma djur som nutidens människoapor. Det betyder alltså att vi är släkt med chimpansen, orangutangen och gorillan.

Det är svårt att säga när människan blev en "människa". Spåren efter våra urtida förfäder sträcker sig mycket långt tillbaka. Vid en viss punkt i utvecklingen växer vår hjärna till en storlek som gör att vi får ett sorts språk och börjar använda enklare verktyg. Det är här som man brukar säga att de första av släktet "homo" - människan - dyker upp.

Nu har däggdjuren varit den härskande livsformen på jorden i 65 miljoner år. Det finns flera arter som kommit och gått, utvecklats och dött ut. Konstigt nog är det de tidiga, primitiva däggdjuren som lyckats överleva nästan oförändrade in i vår tid. Ett exempel på dessa är det australiensiska näbbdjuret, som lägger ägg.

Forskning

De vetenskapsmän som forskar kring utdöda djur kallas paleontologer. Genom att undersöka spår efter djuren, fossil, kan de utläsa flera olika spännande fakta.

Den vanligaste typen av fossil är benrester av djur. Hittar man tillräckligt stora delar av skelettet kan man få fram en bild av djuret som stämmer ganska bra. En annan sorts viktig fossil är förstenade fotspår. Dessa visar hur ett utdött djur rörde sig när det levde. Detta ger viktiga ledtrådar till hur djuret sett ut.

Människofossil är mycket speciella. Det kan till exempel handla om en urtida grav, eller bilder som våra förfäder lämnat efter sig på en grottvägg. Sådana fynd berättar förstås helt andra saker än ben och fotspår. En välbevarad grav kan berätta om den dödes liv och till och med om dennes världsuppfattning.

På resten av den här sajten kan de läsa och lära mer om tiden efter dinosaurierna. Det är en spännande och händelserik del av jordens utveckling, där vår nutida värld långsamt tog form.



Till Unga Faktas startsida

Copyright © 2000-2017 Unga Fakta AB