Gnagare
Rodenterna, gnagarna, är den mest framgångsrika gruppen däggdjuren. De finns över hela världen i alla typer av klimat och miljöer. De är nästan alla mycket små, föder stora kullar ungar och kan dessutom livnära sig på hårdsmält föda.
Gnagarnas stora recept på framgång är rejäla framtänder. Tack vare dessa kan de välja sin mat med rejäl bredd. Vissa gnagare som kaniner äter huvudsakligen mjuka växter, medan andra som bävern fäller hela träd. Det är just tänder man oftast hittar som gnagarfossil.
Paramys
[PA-ra-myss] |
 |
 Längd: 60 cm
Tid: Övre paleocen - mellersta eocen
Plats: Europa och Nordamerika |
Det här är den äldsta kända gnagaren.
Paramys liknade en nutida ekorre, fast var större. Den var troligen allätare, och höll sig till träden för skydd och boplatser.
Man tror att den uppstod i Europa, men tack vare sammanbundna landmassor gav den sig också av till Nordamerika, där den snabbt ökade i antal.
Paramys var säkert också ett viktigt byte för andra djur.
Epigualus
[äppi-GU-a-luss] |
 |
 Längd: 26 cm
Tid: Miocen
Plats: Nordamerika |
Epigualus var en tidig jordekorre. Den verkar ha levt i stora gryt i varma trakter.
Strax framför ögonen hade Epigualus ett par stora horn, vilket gör att den ser lite märklig ut. Man antar att den använt hornen till att gräva med. Kanske de också kunde ha fungerat som försvar mot motståndare som inte var alltför stora.
Den liksom Paramys tillhörde ett släkte gnagare som nu är helt utdöda.
Casteroides
[kaster-å-I-dess] |
 |
 Längd: 2,3 m
Tid: Pleistocen
Plats: Nordamerika |
Casteroides var en tidig medlem av bäversläktet. Till skillnad från nutida bävrar levde den helt på land. Den var också stor som en björn.
Det kan hända att Casteroides trots sin storlek varit en bra klättrare. Man gissar att dessa jättebävrar byggde sina bon av ris och trädgrenar som flätades samman. Det kan också hända att de grävde hålor i mjuk mark.
Eumegamys
[EU-mä-GA-myss] |
 |
 Längd: cirka 2,5 m
Tid: Pliocen
Plats: Sydamerika |
Släktet Caviomorpha var en grupp sydamerikanska, storvuxna gnagare. De är släkt med nutidens vattensvin, också kallade kapybarer, och liknade troligen dessa.
Eumegamys var den största gnagaren någonsin. De flesta andra caviomorpher var betydligt mindre. Den vanligaste, Eocardia, var ungefär stor som en minigris.
Eumegamys levde nära vatten och var en god simmare. De flesta gnagare är allätare, men Eumagamus höll sig helt till växter. Den tillbringade hela sitt liv i den täta djungeln.
