Tidiga arter
De första partåiga däggdjuren kan delas upp i två huvudgrupper; Palaeodonter, som liknade både små hästar och jättelika grismonster, och Suoider, till vilka grisar och flodhästar räknas.
Dichobune
[xdick-Å-bu-näxx] |
 |
 Längd: cirka 1 m
Tid: Oligocen - miocen
Plats: Europa |
Det här djuret påminde om ett litet får, men hade möjligen en trynliknande nos.
Dichobune var ingen god löpare, utan höll sig troligen i skogarnas undervegetation. Den hade fötter med fyra tår, vilket gjorde att den kunde ta sig fram i många olika typer av terräng.
Hörntänderna var ovanligt långa för en växtätare. Kanske var de ett sorts försvarsvapen och en föregångare till vildsvinens betar.
Dinohyus
[dinå-HUJ-uss] |
 |
 Längd: 3 m Mankhöjd: upp till 2 m
Tid: Oligocen
Plats: Nordamerika och Eurasien |
"Skräckgrisen", som det här djuret hette, gjorde verkligen skäl för namnet.
Dinohyus var säkert ett fasaväckande djur. Huvudet var över en meter långt och försett med ett jättegap fullt med tänder. Längst fram satt långa betar som måste ha varit effektiva vapen. Kindbenen stod ut som ett par mindre horn, och hakan hade liknande utväxter.
Från benen i välbevarade Dinohyus-fossil har man hittat märken som visar att djuren ibland stred sins emellan. Det finns repor i skallar efter hugg från andra Dinohyus-betar.
Dinohyus var en av de största medlemmarna av en särskilt släkte som kallades entelodonter. De liknade alla varandra mycket och var en sorts primitiva jättegrisar med enorma käftar. Troligen levde de i flockar och var ganska omöjliga att stoppa, när de gav sig in i en strid.
Entelodonterna var med största säkerhet allätare. De kunde livnära sig på rötter och växter när inget annat fanns, men huvudfödan var troligen kadaver. Entelodonternas fötter var utvecklade till kraftiga klövar, något som behövdes för att bära upp de tunga kropparna. Det gjorde också entelodonterna till bra löpare.
Bothriodon
[bått-RI-å-dån] |
 |
 Längd: 1,5 m
Tid: Övre eocen - undre miocen
Plats: Afrika, Nordamerika, Europa och Asien |
Detta tidiga svindjur var ett av de mest utbredda.
Bothriodon hade utvecklat de kroppsliga drag som är typiska för svin, korta ben, långt huvud och många tänder. Den var väl anpassad till de flesta miljöer och var troligen allätare.
Bothriodon hade fyra tydliga tår, men gick bara på de två mellersta. Därför liknar fötterna klövar, även om de egentligen inte hade utvecklats så långt.
Hippopotamus
[hippå-PÅTT-a-muss] |
 |
 Längd: upp till 4,3 m
Tid: Mellersta miocen och framåt
Plats: Eurasien och Afrika |
Hippopotamus, eller flodhästen, är det enda djuret i sitt slag som vi känner till.
Från början var flodhästen bara ett klumpigt, vattenlevande däggdjur bland många andra. Men det visade sig att den var mycket livskraftig, och i det långa loppet har flodhästen konkurrerat ut många liknande arter.
Flodhästarna har korta, tjocka fyrtåiga ben. Det ser ut som om naglarna sitter direkt på benet, men tittar man på ett flodhästskelett ser man tydligt att de faktiskt har tår.
Deras gap är enorma och beväpnade med fyra kraftiga betar som är effektiva försvarsvapen. Synen är inte så god, men deras öron gör det möjligt för flodhästarna att till och med höra bra under vatten.
Dessa djur har inte förändrats mycket sedan urtiden. De lever fortfarande på samma sätt som för flera miljoner år sedan. De är antagligen det farligaste djuret i sötvatten - mycket värre än krokodilerna.
Flodhästarna fanns tidigare också i Asien och vissa delar av Europa, men nu lever de endast i Afrika.
