Placentadjur
Placentadjuren har fått sitt namn efter det organ, moderkakan (placenta), som föder ungen medan den ligger i livmodern. Placentadjuren hade en fördel över både pungdjuren och alla tidigare former av däggdjur -de föddes färdigutvecklade. Detta betydde att de snabbt kunde anpassa sig till omgivningen och fler överlevde.
De hade dessutom en mer utvecklad hjärna. De var alla insektsätare eller växtätare. Placentadjuren står nu för nästan 100 % av alla kända däggdjurssläkten.
Zalambdalestes
[sa-lamm-da-LÄSS-täss] |
 |
 Längd: 20 cm
Tid: Övre krita
Plats: Mongoliet |
Denna lilla insektsätare liknade en stor näbbmus och levde en ganska undanskymd tillvaro i skuggan av dinosaurierna. Den tog troligen sin tillflykt till träden och byggde sina bon i ihåliga stammar.
Den betraktas som en av placentadjurens stamfäder, och alltså en av våra förfäder!
Icaronycterys
[ikarå-NYCK-teris] |
 |
 Längd: 37 cm
Tid: Eocen
Plats: Nordamerika |
Det här är den äldsta kända fladdermusen. Den utvecklades ur insektsätarna och fick troligen sin flyghud för att lättare kunna jaga sina snabba byten.
Det är möjligt att Icaronycteris jagade under dagen från början, men de bräckliga fladdermössen fann en tryggare tillvaro nattetid, då även stora, långsamma insekter som svärmare var aktiva.
Planetetherium
[planä-tä-TE-rium] |
 |
 Längd: 25 cm
Tid: Paleocen
Plats: Nordamerika |
Planetetherium var den första i ett märkligt släkte djur som kallas pälsfladdrare. De har flyghud mellan frambenen och bakbenen och kastar sig från träd till träd.
Det är lite osäkert vad Planetetherium livnärde sig på. Troligen åt den en blandad diet av frukt, blad och smådjur.
Stylinodon
[sty-LINN-ådån] |
 |
 Längd: 1,3 m
Tid: Eocen
Plats: Nordamerika |
Stylinodon tillhörde nu utdött släkte långsamma växtätare som kallas taenoidonter. Den liknade en stor råtta med kraftiga ben. Tårna hade naglar som liknade små hovar, och som troligen kunde användas till att gräva med. Kanske byggde Stylinodon bo i gryt som nutida grävlingar. Den hade kraftiga tänder som utvecklats för att tugga mycket hård föda.
Taenoidonterna blev aldrig särskilt framgångsrika i konkurrensen med andra växtätare och de dog ut i mitten av eocen.
Trogosus
[TRÅ-gå-sus] |
 |
 Längd: cirka 1,5 m
Tid: Eocen
Plats: Nordamerika |
Trogosus liknade på flera sätt Stylinodon, men var antagligen smidigare. Den hade tänder som visar att den var en gnagare och klor som passade till att gräva med.
Kanske den levde av näringsrika rötter. Den kan då ha orsakat ganska stora skador på sin omgivning, liksom dagens bävrar. Trogosus tillhörde ett litet släkte, tillodonter, som nu är helt utdött.
