Amblypoder
När de köttätande creodonterna dök upp började hovdjuren växa till sig för att bli svårare att jaga och döda. De första riktigt stora, kraftiga och tjockhudade växtätarna kallades Amblypoder - "långsamfotingar". De var nämligen inte särskilt snabba på grund av sina kraftiga kroppar.
Många av dem hade små horn eller betar som kanske kunde använts till försvar.
Amblypoderna delas upp i två grupper, Pantodonterna som var i hund- till ponnystorlek, och Uinatheria som var stora som noshörningar.
De flesta Amblypoder tycks ha hållit sig till träskområden. Deras kraftiga tänder var gjorda för att tugga seg, köttig växtlighet man ofta hittar i sumpmarker. Rovdjur gav sig också ogärna ut i våtmarker.
Pantolambda
[Pant-tå-LAMB-da] |
 |
 Längd: 1,5 m
Tid: Mellersta paleocen
Plats: Asien och Nordamerika |
Pantolamda levde troligen som en liten flodhäst. De kraftiga benen var mer anpassade till ett liv i vatten än på öppna fält.
På den här tiden var rovdjuren ännu inte så stora, så Pantolambdas storlek räckte för att avskräcka. Den hade också betar som kunde användas till försvar.
Pantolambda var antagligen den första av Amblypoderna. Snart utvecklades andra liknande växtätare, som blev ännu större.
Barylambda
[Bary-LAMB-da] |
 |
 Längd: 1,7 m
Tid: Övre paleocen - undre eocen
Plats: Nordamerika |
Barylambda var mer anpassad till ett liv på torr mark än sin förfader Pantolambda. Den kunde röra sig snabbare, och kanske ställa sig på bakbenen för att beta från låga trädgrenar.
Barylambdas svans liknade mer en dinosauries än ett däggdjurs. Det kan hända att den användes för att ge djuret bättre balans om det reste sig upp. Benen var mycket kraftiga.
Barylamda kunde troligen utdela kraftiga sparkar som räckte för att döda även det mest tjockhudade rovdjur.
Coryphodon
[Kå-RY-få-dån] |
 |
 Längd: 3 m
Tid: Övre paleocen - undre eocen
Plats: Nordamerika och norra Europa |
Coryphodon var ett mycket klumpigt och tungt djur, som troligen rörde sig i vattnet större delen av sitt djur.
Tänderna visar också att den var nästan helt anpassad till att äta sega vattenväxter. I överkäken hade den sylvassa tänder som säkert också användes till försvar.
Coryphodon hade en mycket liten hjärna för ett däggdjur i den storleken.
Uintatherium
[u-in-ta-TE-ri-um] |
 |
 Längd: 3 m
Tid: Eocen
Plats: Nordamerika |
Uintatherium har kanske lite orättvist kallats "det fulaste djur som funnits".
Den påminde om en stor noshörning och levde troligen i våtmarker runt skogar. På huvudet hade den flera stora hornknölar som kanske använts till försvar. Hannarna hade också två sabelliknande huggtänder.
Uintatherium måste ha varit ett ganska långsamt djur, bättre anpassat för att röra sig fort i vatten än på land.
I slutet av eocen-perioden var uintatherierna helt utdöda. Det hade istället kommit andra växtätare som var bättre anpassade till ett klimat som blev allt torrare.
