Chalicoterier
Dessa underliga djur såg ut att vara sammansatta av både hästar, sengångare och tapirer. De tidigaste arterna var inte mycket större än ett får, men snart utvecklades mycket storvuxna och kraftiga djur.
De var också ganska långsamma, och ett viktigt bytesdjur för många köttätare. De hade dock stora klor som säkert var mäktiga försvarsvapen. Hos några arter kunde klorna dras tillbaka. Annars var troligen klorna verktyg för att gräva fram rötter eller dra ner grenar. Den nutida myrsloken använder sina mäktiga klor både som verktyg och vapen.
Chalicotheriernas framben var längre än bakbenen, vilket gjorde att hela kroppen sluttade. Huvudet hade rörliga läppar, liksom på en giraff, och halsen var rak och kraftig.
Chalocotherierna var aldrig några vanligt förakommande djur, men de överlevde i 50 miljoner år. Det är möjligt att de rörde sig i små flockar som bara bestod av de närmaste familjemedlemmarna.
Moropus
[MÅ-rå-puss] |
 |
 Mankhöjd: 2,5 m
Tid: Undre till mellersta miocen
Plats: Nordamerika |
Forskarna har gissat att Moropus gick på knogarna, och därför rörde sig extremt långsamt. Huvudvikten bars upp av de korta, men kraftiga bakbenen.
De verkar ha varit tåliga djur som kunnat överleva även i torra områden. Moropus tänder satt bara långt bak i underkäken, vilket betyder att det inte fanns mycket den kunde äta. Troligen föredrog den att beta av de allra färskaste skotten på grenarna, eller kanske av lavar och mossor. Det är också möjligt att Moropus hade en mycket lång och böjlig tunga till sin hjälp, liksom den nutida giraffen.
Ancylotherium
[an-kyll-å-TE-ri-um] |
 |
 Mankhöjd: 2 m
Tid: Pliocen
Plats: Afrika |
Ancylotherium hade kortare framben än Moropus och gick på trampdynorna som noshörningar och elefanter gör. Den var den sista överlevande Chalicotheriern, och hade bäst anpassat sig till ett liv på slättlanden där även rovdjur rörde sig.
Den dog ut för cirka två miljoner år sedan, och lämnade plats åt till exempel giraffdjuren som levde på ett liknande sätt.
