Titanoterier
Titanotherierna tillhörde ett eget släkte uddatåiga hovdjur. Man känner bara till ett fåtal arter inom släktet.
Den jättelika Brontotherium, också kallad Titanotherium, var den vanligaste. Ytligt påminde Titanotherierna om en noshörning, men var nästan lika stora som en elefant.
Deras närmaste släktingar idag är hästar, noshörningar och tapirer.
Brontotherium
[brån-tå-TE-ri-um] |
 |
 Längd: 4,5 m
Tid: Oligocen
Plats: Nordamerika |
Ibland hittade indianerna fossila ben från dessa jättedjur efter häftiga regnväder som urholkade klipporna. De trodde därför att benen kom från varelser som levde i himlarna, men klev ner på jorden under stormarna. Åskans muller var det ljud de åstadkom när de landade. Indianerna kallade därför dessa väsen för "åskhästar".
Detta tog paleontologerna vara på, och döpte den fossila jättebesten till just "Åskdjuret".
Brontotherium hade en underlig y-formad utväxt på nosen, och man vet inte riktigt vad den användes till. Från början trodde man att det helt enkelt var ett försvarsvapen, eller ett trubbigt instrument i hannarnas dueller om honor och revir. Utväxten bestod av ben, inte horn som hos noshörningen, och då är "klykan" egentligen för svag för att kunna utsättas för någon tyngre belastning.
Brontorherium-ben är ganska vanliga som fossilfynd i Nordamerika, och man vet därför att det funnits gott om dem. Troligen har de vandrat i flockar över prärien, där de betat av gräset.
Embolotherium
[äm-boll-å-TE-ri-um] |
 |
 Längd: 4 m
Mankhöjd: 2,5 m
Tid: Oligocen
Plats: Mongoliet |
Embolotherium liknade sin nordamerikanska släkting mycket, men hade ett ännu skörare horn på nosen. Det var en hjärtformad benkam som troligen täcktes av hud.
Embolotherium var mer anpassad till ett riktigt torrt klimat än något annat jättedjur som levat. En nutida elefant hade dukat under om den levat i den karga mongoliska öknen, men Embolotherium kunde på något sätt livnära sig på den magra växtligheten.
Troligen levde de i betydligt mindre grupper än Brontotherium.
