Valar
Säldjuren valde att jaga sin föda i haven, och blev därför väl anpassade till ett rörligt liv i vatten. Men valarna gick ett steg längre, och förlorade helt förmågan att röra sig på land.
Valarna har sitt ursprung i condylartherna, de första hovförsedda däggdjuren. De allra tidigaste formerna liknade krokodiler, och hade fortfarande ben som kunde bära upp kroppen på landbacken. Senare försvann bakbenen helt och frambenen omformades till paddlar.
För cirka 40 miljoner år sedan utvecklades de tre huvudgrupper av valar som finns än idag.
Ambulocetus
[AM-bulo-SE-tuss] |
 |
 Längd: upp till 3 m
Tid: Eocen
Plats: Pakistan |
Det här djuret tros vara något av valarnas urfader.
Pakicetus kunde fortfarande gå upp på land, även om den var fruktansvärt klumpig och långsam. Men den hade få fiender att oroa sig för. Den var trots allt ett effektivt rovdjur.
I vattnet var Pakicetus smidig som en utter, och jagade troligen sina byten som krokodilerna. Den låg på lur för att gripa både drickande djur och sådana som levde under vattnet. De starka käftarna brottade lätt ner bytet och kvävde det under vattet.
Än så länge höll sig denna primitiva val i sötvatten, och bara där det var ganska grunt.
Basilosaurus
[BA-sill-å-sau-russ] |
 |
 Längd: upp till 20 m
Tid: Eocen
Plats: Runt Nordamerika och Afrika |
Namnet betyder "ödlekung, och det kan tyckas märkligt att det kommer från ett av de största däggdjur som levat.
Det var nämligen så, att när det första skelettet av Basilosaurus hittades trodde man att det kom från en jättelik havsorm. När forskarna upptäckte att benen faktiskt tillhörde en val döptes djuret om till Zueglodon. Men numera använder man det namn som först givits ett utdött djur.
Basilosaurus hade en lång kropp med en fiskliknande stjärtfena. Till skillnad från just fiskarna, som rör sin fena fram och tillbaka, paddlade Basilosaurus upp och ner. Så gör alla andra valar också.
Trots sin storlek var Basilosaurus ett effektivt rovdjur. Den åt både fisk och andra, mindre valar. Tänderna påminde om de tidiga rovdjurens.
Till skillnad från nutida valar hade Basilosaurus ett mycket rörligt huvud, med en tydlig nacke. Långt bak på kroppen fanns ett par små, nästan omärkliga fenor. De var ett minne från den tiden då valarna levde på land. Man tror att Basilosaurus använde dem för att hålla fast i varandra under parningen.
Dorudon
[DÅRR-å-dån] |
 |
 Längd: 5 m
Tid: Eocen
Plats: Runt Nordamerika och Afrika |
Dorudon var en mindre släkting till Basilosaurus. Man kan säga att den visade åt vilket håll utvecklingen skulle komma att gå.
Huvudet påminde om Basilosaurus, men kroppen var kortare och mer lik en delfins.
Dorudon rörde sig i ganska stora flockar. Från ett fossillager i Egypten vet man att de samlades i mängder i vikar, då det var dags för honorna att föda. På så sätt fick ungarna skydd mot rovdjur de första dagarna av sitt liv.
Prosqualodon
[prå-SKVALL-å-dån] |
 |
 Längd: 2,3 m
Tid: Oligocen - undre miocen
Plats: Sydliga världshav |
Denna val påminde mycket om nutidens delfiner, och levde troligen på samma sätt. Den var ett helt annat djur än de valar som tidigare behärskat världshaven.
Prosqualodon visade sig vara en bättre "modell" på många sätt, och spred sig snabbt. Bland annat var näsborrarna sammanvuxna till ett enda blåshål, och satt på huvudets högsta punkt, ovanför ögonen.
Cetotherium
[sätt-å-TE-ri-um] |
 |
 Längd: 4 m
Tid: Mellersta - övre miocen
Plats: Europas kuster |
Det här var en av de första bardvalarna.
Större delen av valsläktet livnärde sig på att jaga sina byten, och hade därför både en smidig kropp och vassa tänder.
En grupp som kom att växa snabbt var just bardvalarna, som istället har en sorts långa borst i munnen. I dessa fastnar en mängd plankton och smådjur, som valen sedan slukar.
En bardval behöver därför inte kunna röra sig särskilt fort för att skaffa mat. De bara simmar på med munnen öppen. Det betyder att de kunde växa sig mycket stora, som skydd mot rovdjur, och att de också kunde överleva i mycket kalla vatten.
Cetotherium påminner om en nutida val, gråvalen, men var mindre. De rörde sig troligen i mindre flockar bestående av familjemedlemmar.
