Syndaflodens rester
Under lång tid var "urtiden" en period som fanns innan bibelns syndaflod. Man kunde i bergens avlagringar se när syndafloden inträffade och där hitta de livsformer som gått under i den, menade naturvetarna. Under 1700-talet var det ett populärt ämne bland forskare.
Schweizaren Johan Jakob Scheuchzer ger till och med ut en bok om de fiskar som drunknat i syndafloden, hur nu det gått till. 1725 låter han trycka en avhandling om fossilet av en av de människor som levt innan syndafloden. Varelsen döps till Homo Diluvii testis, och upptäckten ger Scheuchzer både ära och berömmelse. 1787 framkommer dock att benen är resterna av någon sorts ödla.
 |
| Georges Cuvier |
Långt senare undersöker fransmannen Georges Cuvier fossilet, och hävdar 1825 att det handlar om en enorm vattensalamander. Han hade helt rätt i sitt antagande, och det var varken första eller sista gången.
Cuvier är den förste fossilforskare som oftast träffade rätt i sitt forskningsarbete. Han undersökte flera rester av utdöda djur, både dinosaurier och däggdjur. Han började arbeta med konstnärer för att avbilda djuren på det mest trovärdiga sättet.
Tecknaren Laurillard gör en skiss av det tapirliknande djuret Paleotherium efter Cuviers instruktioner. Det är den första rekonstruktionen av ett utdött djur, som än idag stämmer.
