Sjöarnas folk
I Wales berättas det om ett alvliknande folk, Gwragedd Annwn (uttalas grageth anoon), som höll till i vackra städer på botten av djupa sjöar. En ung fiskare drog en dag upp sina nät ute på en sjö i walesiska Black Mountains, då han fick se en guldskimrande båt komma glidande över vattnet. I den satt en undersjön flicka och rodde stillsamt. Han blev genast blixtkär och erbjöd henne lite av det bröd han hade i sin matsäck. Hon tackade nej eftersom hon tyckte att det var för grovt. Fiskarens gamla mamma gav honom en bit deg att bjuda den mystiska flickan på nästa dag, men den sköna tyckte att degen var för mjuk. Följande dag försökte fiskaren igen med en bit sprött, luftigt bröd och nu ville hon gärna smaka. Flickan fattade tycke för fiskaren och det bestämdes att hennes far skulle göra upp med ynglingen följande dag. När fiskaren mötte upp med flickans far hade han med sig alla sina tre döttrar -och de såg exakt lika dana ut. Om fiskaren älskade sin fästmö så högt skulle han också kunne skilja ut henne från hennes systrar, menade gubben. Det var en omöjlig uppgift för ynglingen och han blev alltmer förtvivlad av tanken att aldrig få återse flickan. Men så kände han igen hennes bekanta små skor på en av flickorna. Nu visste han vem som var den rätta. Sjögubben fick lämna ifrån sig en av sina döttrar, men han lämnade noggranna instruktioner till fiskaren om deras kommande samliv. Inget upprörde sjöfolket så mycket som våld, och slog han sin hustru mer än tre gånger skulle hon gå ifrån honom.

Fiskaren och sjöflickan gifte sig och det blev till en början ett lyckligt äktenskap. Men sjöflickan uppvisade ett märkligt betéende som inte alls passade in bland människorna. För det mesta gjorde hon saker tvärtom. På ett bröllop grät hon så förtvivlat att de andra gästerna trodde att hon var tokig. En annan gång skrattade hon hysteriskt på ett barns begravning. Efter varje gång hon gjort skandal läxade fiskaren upp henne och ibland tog han också till nävarna. Den tredje gången han slog henne försvann hon ut genom dörren utan att ta en enda pinal med sig. Men hon höll kontakt med de söner hon fått och lärde dem i hemlighet allehanda fantastiska kunskaper. Så småningom blev de alla berömda läkare.

Det sades att man kunde stiga in i Gwragedd Annwns vattenrike en gång om året. På nyårsaftons morgon dök det upp en dörr i en stor sten vid en sjö. Hittade man till denna dörr kunde man sedan gå genom en hemlig tunnel till en fötrollad ö i mitten av sjön. Här fanns det en fantastisk trädgård där sjöfolket höll fest just denna dag och vanliga människor var välkomna, så länge de inte tog något med sig från ön. Men en gång kunde en man inte låta bli att plocka en liten skimrande blomma som bevis på att han varit med på festen. Genast slungades alla människogäster av ön och dörren stängdes för evigt. Sedan dess har ingen sett till den.