|
Panelen svarar
 Här är de frågor som har besvarats inom ämnet författare. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.
Här kan du ställa en egen fråga till Kim M. Kimselius om författare!
Hej, jag älskar att skriva böcker och dikter men jag är superdålig på att rita och jag önska att någon jag kände kunde rita till mina böcker men dom har inte tid. Vad tycker du att jag ska göra. När jag var sex till sju år gammal började jag skriva och jag älskade det. Men nu har jag svårare att komma på och min fantasi är inte lika bra längre.Jag skulle bli supper glad om du ville ge mit tips.
ps.vet du vad man ska göra om man söker en ilustratör ( vet ej stavningen) ?
Jag har läst många böcker men jag har inte läst dina än men dom verkar bra.
hej då
mvs wilma i eskilstuna.
/ wilma , 12 år från eskilstuna
Hej Wilma
Det du ska koncentrera dig på är att skriva dina berättelser. När du får din bok antagen av ett förlag (att du vill ge ut din bok), då kommer de att anställa en illustratör för att göra dina bokomslag. Du kan söka på www.google.se efter illustratör så hittar du många illustratörer, men de är dyra!
Tror säkert att din fantasi är bra, men kanske du har mycket annat att tänka på just nu. Mitt tips till dig är att LÄSA MYCKET! Då brukar fantasin komma tillbaka. Läs många olika typer av böcker. Be din bibliotekarie om hjälp att plocka ut en hög med böcker inför sommarlovet! Kanske ska du testa någon av mina för att se om du tycker om dem, eftersom du tycker de verkar bra. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se och kikar under Böcker så kan du läsa 2-3 kapitel ur varje bok.
Lycka till med ditt skrivande!
Kramisar Kim |
Hej! Jag håller på att skriva en saga på datorn men vett inte vad den ska handla om?? Du kanske kunde ge mig tips...
/ matilda, 10 år från hammerdal
Hej Matilda
För att du ska kunna skriva en bra saga behöver du komma på handlingen alldeles själv. Skriv om något som du verkligen brinner för att berätta, om något du tycker är spännande, något som har hänt som du kanske vill skriva om.
Om du trots allt inte kommer på något att skriva, tycker jag att du ska läsa många sagoböcker. Då hittar du inspiration, det lovar jag!
Lycka till!
Kramisar Kim |
Hur lär man sig teckna!? Jag älskar att teckna och är bäst i klassen!; )
/ Anonym, 11 år från solle
Hej Anonym
Jadu, jag är inte rätt person att fråga, eftersom jag inte kan teckna. Men kanske kan du kika in på min illustratörs hemsida och fråga honom? http://www.minnhagen.com/ Han är jätteduktig på att teckna.
Lycka till!
Kramisar Kim |
varför gjorde du i boken "snapphaneresan" reklam för dig och boken!!!!!!!!!!!
okej om du hade skrivit om det i kimberlie (eller vad den nu heter) men hur skulle Ramona kunna läsa om sig själv Theo och Pluto.
/ (hemligt), 12 år från Alingsås, Sverige
Hej (hemligt)
Nejdå, ingen reklam, bara en kul grej. Har läst flera böcker av en författare som heter Clive Cussler och ibland dyker författaren själv upp i sina böcker. Vilket inspirerade mig och plötsligt fick bara lust att skriva så där i Snapphaneresan. Det är ingen annan än du som har reagerat negativt.
Kramisar Kim |
Hej igen, du sa att jag skulle skriva med dubbelt radavstånd vad menas med det?
Vilken knapp är huvud/sidfot?
Ps det tar nog ett bra tag innan jag får det trykt för jag har skrivit förhand så jag måste skriva om det på datorn.
Hälsningar Anna
/ Anna, 11 år från Borås
Hej Anna
Om du går in på FORMAT / STYCKE så hittar du Radavstånd. Där ser du Enkelt, 1,5 eller Dubbelt radavstånd.
Knappen för huvud/Sidfot hittar du under VISA / SIDHUVUD SIDFOT.
Ja, det förstår jag tar lång tid, för jag skrev min bok Kinesiska Draken för hand när jag var på resa i Finland och det tog flera veckor att skriva in i datorn...
Lycka till!
Kramisar Kim |
Hej Kim!
Jag undrar varför i varje inlägg/svar skriver att vi ska besöka din hemsida, läsa dina böcker och/eller läsa kapitel ur böckern. Visst, fine.
Men så fort någon av oss frågor om DU kan läsa så säger du direkt nej. "Tiden finns inte". Fast du vill att vi ska läsa det DU har skrivit? Är inte det lite egoistiskt?
Sen undrar jag varför du kopierar in samma svar i en fråga hela tiden? Det känns inget personligt.
Kramisar Alice
/ Alice, 12 år
Hej Alice
Jag tvingar ingen att läsa det jag skriver, och inte heller att gå in på min hemsida eller blogg, däremot erbjuder jag er som ställer frågor till mig här att läsa MER skrivtips på min hemsida och blogg.
Att besvara era frågor här på Panelen är ett obetalt, helt frivilligt jobb som jag inte anser är det minsta "egostiskt" att göra.
Eftersom det kommer väldigt många likadana frågor blir även svaren desamma. Även om jag kopierar vissa texter skriver jag alltid något personligt till var och en.
Tråkigt att du inte uppskattar den tid jag har lagt ned på att besvara dina och andras frågor här på Panelen.
Kramisar Kim |
vad skriver du för sorts böcker
/ amanda karlsson
Hej Amanda
Jag har skrivit 19 böcker:
"Tillbaka till Pompeji", 1:a boken: Handlar om Ramona, som plötsligt förflyttats i tiden och möter Theo i staden Pompeji. Hon vet att hela staden kommer att förintas av ett vulkanutbrott och döda alla invånarna, även henne om hon inte kan ta sig därifrån i tid. Men hon vet inte när det kommer att hända, om 100 år, om 10 år eller om 10 minuter...
"Jag är ingen häxa", 2:a boken: Här färdas Ramona och Theo i tiden till häxförföljelsens tid. De räddar en flicka från att bli levande bränd på bål och flyr. Men de kommer inte långt innan de själva blir tillfångatagna anklagade för häxeri...
"Faraos förbannelse", 3:e boken: Den berättelsen börjar långt nere i en faraos grav i Egypten. Ramona lägger händerna över gamla skrivtecken på gravens vägg, uttalar en ramsa och plötsligt blir allt svart runt Ramona. Theo ropar på Ramona och får inget svar, han vänder sig om och ser att Ramona är spårlöst borta. Han har ingen aning om vart hon har tagit vägen... Ramona upptäcker ett fladdrande ljus som närmar sig henne i mörkret...
"Den gömda Inkastaden", 4:e boken: Här är Theo och Ramona ute i djungeln när tidsförflyttningen sker. De har kommit ifrån sin turistgrupp och plötsligt hör de ljudet av röster. Ramona tror att det är turistgruppen och rusar ut ur djungeln följd av Theo. Plötsligt står de framför en grupp Inkaindianer som hastigt höjer spjuten mot dem...
"Vikingaträl", 5:e boken: Theo och Ramona blir tillfångatagna av vikingar efter att ha fallit i vattnet och blivit förflyttade i tiden. De förs upp till en slavmarknad för att säljas. Efter ett rymningsförsök av Theo skiljs de båda åt och går olika hemska öden till mötes...
"Svarta Döden", 6:e boken: Här förflyttas Theo och Ramona till Florens 1348 och pestens tid. Där möter de Minette som bär på en stor hemlighet. När hon avslöjar den för Theo och Ramona inser de att de måste fly, men då flyr rakt i armarna på Svarta Döden.
"Snapphanar", 7:e boken: Ramona hittar ett gammalt dokument som för henne på en virvlande färd genom tiden, till Snapphanarna år 1676. Ramona förlorar minnet efter en olycka. Theo lyckas följa efter Ramona i tiden men hamnar på motståndarsidan. Till slut möts de tidigare vännerna i en kamp på liv och död.
"Giljotinen", 8:e boken: År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken...
"Riddarsvärdet", 9:e boken: Med fasansfull insikt inser Theo och Ramona att de inte kommit tillbaka till sin egen tid. De håller i ett riddarsvärd! Vid ljudet av röster släpper Ramona taget och gömmer sig. Theo står som förstenad och stirrar på svärdet. Theo har förstått att svärdet är deras enda biljett hem. Han måste hålla fast vid det, till vilket pris som helst. Hans beslut för dem åt skilda håll, till Mont-St-Michel och Château de Pirou i Normandie under 1300-talets riddartid. Planer smids om ond, bråd dö, som även inkluderar Theo och Ramona.
"Det glömda kriget - 1808-1809", 10:e boken: "Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona. Hon förstod genast att en ny tidsförflyttning var på gång. Hon ville gripa tag i Theo så att även han följde med. Men det var för sent... När Theo och Robert upptäcker att Ramona försvunnit, vet de inte vart hon har tagit vägen. De tror att hon har färdats till kriget 1808-1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland. Därför läser de allt om det kriget. Varje gång Theo tar en ny mapp får det oanade följder. Ramona kämpar för sitt liv i det finska kriget, där kulorna viner runt henne, folk sprängs i bitar och döden ständigt lurar bakom nästa vägkrök. Ska Theo och Robert hinna rädda Ramona innan det är för sent?
"Snapphaneresan", 11:e boken: Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt ifrån Loshultskuppen. genom kopparmyntet färdas de genom tiden till snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig på jakt efter skatten. Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde.
”Kinesiska Draken”, 12:e boken: Kejsare Qin Shi Huangdi och kejsare Wu, lät ingen stå i deras väg i strävan efter makt och evigt liv. Theo och Ramona har oturen att fara genom tiden och möta just dessa två skrämmande personer i det historiska Kina. Theo och Ramona kastas mellan olika händelser; hemska och livsfarliga, men samtidigt oerhört fängslande. På nära håll får de ta del av mord och sammansvärjningar. De inser till slut att även deras liv är hotade. Missa inte denna mycket spännande berättelse, som är något utöver det vanliga! Kommer ut i augusti 2009.
”Theos Pompeji”, 13:e boken: En augustimorgon år 79, i staden Pompeji vid vulkanen Vesuvius, blir Theo vittne till något som förändrar hans liv för all framtid. Upplevelsen för honom till en sierska som uttalar en spådom, som gör att Theo kastar sig handlöst in i nya skrämmande händelser. Allt för att undvika det katastrofala öde som väntar. En fascinerande bok om Theos liv i Pompeji, som vävs ihop med romartidens historia. Här får du följa de dramatiska händelser som formar Theo till den person han är när han möter Ramona. En bok fylld av nervpirrande äventyr i väntan på vulkanutbrottet som förintar Pompeji.
”Boudicas strid mot Romarna, 14:e boken: genom en historisk brosch förflyttas Theo och Ramona i tiden, till år 61 i Britannien och hamnar i drottning Boudicas by. Snart anländer romarna och ödelägger byn. Därefter beger sig romarna mot druidernas ö Anglesey för att utplåna druiderna. Kelternas drottning Boudica är rasande, samlar kelterna och ger order om strid. Theo har oturen att få en druidkristall, vilket ställer till det rejält för honom. Theo och Ramona kämpar för sina liv. De försöker resa tillbaka till sin egen tid, utan att lyckas, istället möter de kejsar Hadrianus. Den här gången blir tidsresan till Britannien en mardrömsupplevelse som aldrig verkar ta slut.
”På liv och död i andra världskrigets skugga”, 15:e boken: En judestjärna kastar Theo och Ramona in i andra världskrigets fasor. Till deras förvåning har någon annan rest med dem i tiden. En person som ställer till det rejält för dem i sin okunnighet om tidsresor. De hamnar direkt i allvarliga svårigheter som bara har en enda utväg: Döden! (Boken utkommer augusti 2011)
”På flykt från andra världskrigets fasa”, 16:e boken: Mitt i ett brinnande krig hamnar Theo och Ramona när de förflyttas i tiden till ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Tyskarna sänder många av landets invånare till koncentrationsläger och motståndsrörelsen mot de tyska soldaterna växer sig allt starkare. Theo och Ramona har inget annat val än att själva ge sig in i kampen, med stor risk att till slut förlora sina egna liv. (Boken utkommer augusti 2011)
”Kimberlie – Äventyr på Nya Zeeland”, 1:a boken i serien om Kimberlie och Andy: Kimberlies första resa till Nya Zeeland blir inte alls vad hon förväntat sig. Istället för tråkiga släktträffar, får hon uppleva skrämmande äventyr, när hon ensam ger sig av för att utforska det okända landet. Nya Zeelands natur är inte så ofarlig som hon trodde. En mystisk man dyker oväntat upp och skrämmer henne. Plötsligt inser Kimberlie att hon har gett sig in i något riktigt otäckt som hon inte kan ta sig ur.
"Kimberlie - Ett nytt liv", 2: a boken: Något fruktansvärt händer som för alltid förändrar Kimberlies liv. På grund av detta fattar hon ett ödesdigert beslut och drar omedvetet med sig Andy i de händelser som följer.
”Kimberlie – Främlingar”, 3:e boken: Fru Moonwinds hus döljer en hemlighet som är flera hundra år gammal. Kimberlie och Andy bestämmer sig för att lösa husets gåta, men det går inte riktigt som de har tänkt sig. Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin och de verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned. Ingenting blir sig likt när de till slut upptäcker vad främlingarna är ute efter.
De Historiska Äventyrsböcker om Theo och Ramona är skrivna runt riktiga historiska händelser, med riktiga historiska personer och faktadel i slutet av böckerna. (Många skriver till mig och tackar mig för att de har fått högsta betyg i skolan efter att ha läst någon av mina historiska äventyrsböcker och därefter fått prov i skolan på ämnet. De säger att det känns som om de hade varit där och därför kom ihåg allt de hade läst. De säger också att mina böcker ger spänning för stunden och lärdom för livet. Att böckerna är så spännande att det inte går att sluta läsa dem, förrän dem är slut!) Böckerna om Kimberlie skildrar Nya Zeeland, dess mystiska natur och historia i nervkittlande berättelser. Spännande äventyrsböcker som tar andan ur läsaren…
Hör av dig och berätta om du läser någon av böckerna och vad du isåfall tyckte om den/dem?
Kramisar från Kim
|
Vad bör man tänka på när man beskriver en plats?
Och om man ska beskriva en stad man aldrig har besökt hur ska jag gå till väga?
Är i stort behov av svar.
P.S Jag älskar dina böcker, de är verkligen bra!
/ Louise, 15 år från sölvesborg
Hej Louise
Tack! Vad kul att du tycker så mycket om mina böcker.
När du beskriver en plats ska du väva in beskrivningen i handlingen, annars blir läsaren uttråkad. Det är aldrig lätt att beskriva en stad du aldrig har varit i. Men nuförtiden har du möjlighet att besöka städer på nätet, genom Google Maps. Där kan du "vandra omkring" och se hur det ser ut, genom foton. Det är verkligen ett bra sätt att lära känna en stad man aldrig har varit i.
Kramisar Kim |
Hej Kim. Hur ska jag skriva häst däckare? Ska jag skriva för hand eller på datorn? Vad kan man ha med i en häst däckare? Vadhar du gort för böcker?
XXXOOO
Emelie
/ Emelie, 10 år från Falun
Hej Emelia
När du skriver en hästdeckare gäller det att berättelsen handlar om hästar. Kanske någon stjäl hästar, några ungdomar letar upp tjuvarna och så vidare...
Jag har skrivit 19 böcker:
"Tillbaka till Pompeji", 1:a boken: Handlar om Ramona, som plötsligt förflyttats i tiden och möter Theo i staden Pompeji. Hon vet att hela staden kommer att förintas av ett vulkanutbrott och döda alla invånarna, även henne om hon inte kan ta sig därifrån i tid. Men hon vet inte när det kommer att hända, om 100 år, om 10 år eller om 10 minuter...
"Jag är ingen häxa", 2:a boken: Här färdas Ramona och Theo i tiden till häxförföljelsens tid. De räddar en flicka från att bli levande bränd på bål och flyr. Men de kommer inte långt innan de själva blir tillfångatagna anklagade för häxeri...
"Faraos förbannelse", 3:e boken: Den berättelsen börjar långt nere i en faraos grav i Egypten. Ramona lägger händerna över gamla skrivtecken på gravens vägg, uttalar en ramsa och plötsligt blir allt svart runt Ramona. Theo ropar på Ramona och får inget svar, han vänder sig om och ser att Ramona är spårlöst borta. Han har ingen aning om vart hon har tagit vägen... Ramona upptäcker ett fladdrande ljus som närmar sig henne i mörkret...
"Den gömda Inkastaden", 4:e boken: Här är Theo och Ramona ute i djungeln när tidsförflyttningen sker. De har kommit ifrån sin turistgrupp och plötsligt hör de ljudet av röster. Ramona tror att det är turistgruppen och rusar ut ur djungeln följd av Theo. Plötsligt står de framför en grupp Inkaindianer som hastigt höjer spjuten mot dem...
"Vikingaträl", 5:e boken: Theo och Ramona blir tillfångatagna av vikingar efter att ha fallit i vattnet och blivit förflyttade i tiden. De förs upp till en slavmarknad för att säljas. Efter ett rymningsförsök av Theo skiljs de båda åt och går olika hemska öden till mötes...
"Svarta Döden", 6:e boken: Här förflyttas Theo och Ramona till Florens 1348 och pestens tid. Där möter de Minette som bär på en stor hemlighet. När hon avslöjar den för Theo och Ramona inser de att de måste fly, men då flyr rakt i armarna på Svarta Döden.
"Snapphanar", 7:e boken: Ramona hittar ett gammalt dokument som för henne på en virvlande färd genom tiden, till Snapphanarna år 1676. Ramona förlorar minnet efter en olycka. Theo lyckas följa efter Ramona i tiden men hamnar på motståndarsidan. Till slut möts de tidigare vännerna i en kamp på liv och död.
"Giljotinen", 8:e boken: År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken...
"Riddarsvärdet", 9:e boken: Med fasansfull insikt inser Theo och Ramona att de inte kommit tillbaka till sin egen tid. De håller i ett riddarsvärd! Vid ljudet av röster släpper Ramona taget och gömmer sig. Theo står som förstenad och stirrar på svärdet. Theo har förstått att svärdet är deras enda biljett hem. Han måste hålla fast vid det, till vilket pris som helst. Hans beslut för dem åt skilda håll, till Mont-St-Michel och Château de Pirou i Normandie under 1300-talets riddartid. Planer smids om ond, bråd dö, som även inkluderar Theo och Ramona.
"Det glömda kriget - 1808-1809", 10:e boken: "Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona. Hon förstod genast att en ny tidsförflyttning var på gång. Hon ville gripa tag i Theo så att även han följde med. Men det var för sent... När Theo och Robert upptäcker att Ramona försvunnit, vet de inte vart hon har tagit vägen. De tror att hon har färdats till kriget 1808-1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland. Därför läser de allt om det kriget. Varje gång Theo tar en ny mapp får det oanade följder. Ramona kämpar för sitt liv i det finska kriget, där kulorna viner runt henne, folk sprängs i bitar och döden ständigt lurar bakom nästa vägkrök. Ska Theo och Robert hinna rädda Ramona innan det är för sent?
"Snapphaneresan", 11:e boken: Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt ifrån Loshultskuppen. genom kopparmyntet färdas de genom tiden till snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig på jakt efter skatten. Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde.
”Kinesiska Draken”, 12:e boken: Kejsare Qin Shi Huangdi och kejsare Wu, lät ingen stå i deras väg i strävan efter makt och evigt liv. Theo och Ramona har oturen att fara genom tiden och möta just dessa två skrämmande personer i det historiska Kina. Theo och Ramona kastas mellan olika händelser; hemska och livsfarliga, men samtidigt oerhört fängslande. På nära håll får de ta del av mord och sammansvärjningar. De inser till slut att även deras liv är hotade. Missa inte denna mycket spännande berättelse, som är något utöver det vanliga! Kommer ut i augusti 2009.
”Theos Pompeji”, 13:e boken: En augustimorgon år 79, i staden Pompeji vid vulkanen Vesuvius, blir Theo vittne till något som förändrar hans liv för all framtid. Upplevelsen för honom till en sierska som uttalar en spådom, som gör att Theo kastar sig handlöst in i nya skrämmande händelser. Allt för att undvika det katastrofala öde som väntar. En fascinerande bok om Theos liv i Pompeji, som vävs ihop med romartidens historia. Här får du följa de dramatiska händelser som formar Theo till den person han är när han möter Ramona. En bok fylld av nervpirrande äventyr i väntan på vulkanutbrottet som förintar Pompeji.
”Boudicas strid mot Romarna, 14:e boken: genom en historisk brosch förflyttas Theo och Ramona i tiden, till år 61 i Britannien och hamnar i drottning Boudicas by. Snart anländer romarna och ödelägger byn. Därefter beger sig romarna mot druidernas ö Anglesey för att utplåna druiderna. Kelternas drottning Boudica är rasande, samlar kelterna och ger order om strid. Theo har oturen att få en druidkristall, vilket ställer till det rejält för honom. Theo och Ramona kämpar för sina liv. De försöker resa tillbaka till sin egen tid, utan att lyckas, istället möter de kejsar Hadrianus. Den här gången blir tidsresan till Britannien en mardrömsupplevelse som aldrig verkar ta slut.
”På liv och död i andra världskrigets skugga”, 15:e boken: En judestjärna kastar Theo och Ramona in i andra världskrigets fasor. Till deras förvåning har någon annan rest med dem i tiden. En person som ställer till det rejält för dem i sin okunnighet om tidsresor. De hamnar direkt i allvarliga svårigheter som bara har en enda utväg: Döden! (Boken utkommer augusti 2011)
”På flykt från andra världskrigets fasa”, 16:e boken: Mitt i ett brinnande krig hamnar Theo och Ramona när de förflyttas i tiden till ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Tyskarna sänder många av landets invånare till koncentrationsläger och motståndsrörelsen mot de tyska soldaterna växer sig allt starkare. Theo och Ramona har inget annat val än att själva ge sig in i kampen, med stor risk att till slut förlora sina egna liv. (Boken utkommer augusti 2011)
”Kimberlie – Äventyr på Nya Zeeland”, 1:a boken i serien om Kimberlie och Andy: Kimberlies första resa till Nya Zeeland blir inte alls vad hon förväntat sig. Istället för tråkiga släktträffar, får hon uppleva skrämmande äventyr, när hon ensam ger sig av för att utforska det okända landet. Nya Zeelands natur är inte så ofarlig som hon trodde. En mystisk man dyker oväntat upp och skrämmer henne. Plötsligt inser Kimberlie att hon har gett sig in i något riktigt otäckt som hon inte kan ta sig ur.
"Kimberlie - Ett nytt liv", 2: a boken: Något fruktansvärt händer som för alltid förändrar Kimberlies liv. På grund av detta fattar hon ett ödesdigert beslut och drar omedvetet med sig Andy i de händelser som följer.
”Kimberlie – Främlingar”, 3:e boken: Fru Moonwinds hus döljer en hemlighet som är flera hundra år gammal. Kimberlie och Andy bestämmer sig för att lösa husets gåta, men det går inte riktigt som de har tänkt sig. Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin och de verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned. Ingenting blir sig likt när de till slut upptäcker vad främlingarna är ute efter.
De Historiska Äventyrsböcker om Theo och Ramona är skrivna runt riktiga historiska händelser, med riktiga historiska personer och faktadel i slutet av böckerna. (Många skriver till mig och tackar mig för att de har fått högsta betyg i skolan efter att ha läst någon av mina historiska äventyrsböcker och därefter fått prov i skolan på ämnet. De säger att det känns som om de hade varit där och därför kom ihåg allt de hade läst. De säger också att mina böcker ger spänning för stunden och lärdom för livet. Att böckerna är så spännande att det inte går att sluta läsa dem, förrän dem är slut!) Böckerna om Kimberlie skildrar Nya Zeeland, dess mystiska natur och historia i nervkittlande berättelser. Spännande äventyrsböcker som tar andan ur läsaren…
Hör av dig och berätta om du läser någon av böckerna och vad du isåfall tyckte om den/dem?
Kramisar från Kim
|
Hej Kim!!
Jag älskar att skriva böcker. Jag vill också börja på en ny bok nu och jag gillar typ och skriva deckare , om spöken och så. Oh just det i skolan håller jag på med en berättelse som handlar om en tjej jag kommer inte ihåg vad hon heter:) Men här är vad boken typ handlar om:
Den heter: Jag är en vanlig flicka Eller? Det är en flicka som heter Nina. Hon är typ 12 år. Hon ska berätta om hur hon har det. (jag har bara skrivit en och en halv sida men jag kommer bara ihåg lite:-)) Sagan börjar så här ungefär: Mamma är på jobbet hon jobbar som journalist, pappa är död mormor är och handlar och kommer snart tillbaks och jag ligger i sängen och är sjuk:-) Oj jag kommer faktsikt inte ihåg mer men det ska i alla fall handla om en flicka som först är vanlig och sen dör hon typ på sin egen vind och sen så ska det typ flytta in folk där och hon är ett spöke och så... Det skulle vara hemskt kul om du svarade på det här:-)
/ Cecilia, 11 år från Sverige
Hej Cecilia
Jätteroligt att du tycker så mycket om att skriva. Lycka till med din berättelse. Om du vill ha lite tips kan du gå se tidigare svar här på Panelen, eller gå in på min hemsida www.kimselius.se eller min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ och kika under Skrivprocess/Skrivtips. Där hittar du mängder av inspirerande tips!
Kramisar Kim
|
Hejsan Kim!Jag har en fråga och en dröm också för den delen.För några dagar sedan började jag skriva på en rolig och spännande saga.När jag är färdig med den här sagan kan jag skicka den till dig så kan du lägga ut den på startsidan för "UngaFakta".Sen jag började skriva sagor har jag fått inspirationer av folk på fiket och sånt.Om jag får lägga ut den skicka ett E-Mail till mig.Behöver du mitt Telefonnummer kan du få det genom ett E-mail också!Tack på förhand!Kram Ludwig
/ Ludwig Rikardsson, 11 år
Hej Ludwig
Vad roligt att du har fått inspiration och börjat skriva berättelser.
Det är inte jag som lägger in sagor eller berättelser här på unga fakta, skicka in din berättelse så är det annan personal som läser den och lägger ut den här på Unga Fakta.
Jag önskar jag hade tid att läsa andras berättelser, eftersom det kommer många förfrågningar om det.
Men jag hinner tyvärr inte med det eftersom det skulle ta alltför lång tid för mig att läsa noveller och tycka till om dem. Tid jag inte har. Det kommer väldigt många förfrågningar varje dag. Därför måste jag tyvärr tacka nej till ditt erbjudande.
Be gärna någon lärare, bibliotekarie eller annan vuxen att läsa din berättelse och göra en bedömning. Men framförallt: tro på dig själv och satsa på skrivandet om du drömmer om att bli författare!
Du kan gå in på min hemsida www.kimselius.se. Under Författartips hittar du fler tips om hur du bygger upp din berättelse, där hittar du också sajter där du kan lägga ut din berättelse för att andra ska kunna läsa den och bedöma den.
Lycka till med din berättelse!
Kramisar från Kim
|
Hej! Jag undrar om du tror det blir bra att byta så att jag först skriver om en person och sedan om en annan på en annan plats i nästa kapitel ?
Och sedan undrar jag hur man ska göra när man är klar med boken.
/ Anna, 11 år från borås
Hej Anna
Det är helt okej att skriva om olika personer i boken. Tänk på att du gör en tom rad mellan styckena för att visa att det börjar handla om en ny person.
När du är klar med din bok ska du göra något av det här:
BOKFÖRLAG: Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m. Du kan även gå in på www.googles.se och söka på "Bokförlag". Där hittar du allt du behöver.
Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.
När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.
Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.
När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.
Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.
Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.
Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa böckerna.
Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.
OM DU VILL TRYCKA UPP DINA BÖCKER SJÄLV: Du kan trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1 bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din närhet?
OM DU VILL LÄGGA UT DIN BOK PÅ NÄTET SÅ ATT ANDRA KAN LÄSA DEN: Du kan också lägga ut din bok som Digitalbok. Då går du in på www.digitalboken.se genom Digitalboken får man möjlighet att bli läst och upptäckt av förläggare och allmänhet. Digitalboken är en mötesplats för de som har författardrömmar, men även för redan etablerade författare, förläggare och läsare. Digitalboken har skapats som ett forum för talanger, som kanske aldrig skulle bli publicerade på annat sätt. Det är helt gratis för författare och skribenter att ladda upp sina böcker och texter till Digitalboken.
Uppladdade böcker på Digitalboken kan läsas direkt av vem som helst, som PDF-fil. De som vill kan få sin bok tryckt i allt från några få exemplar till större upplagor, via Digitalbokens Print-On-Demand tjänst. Digitalboken erbjuder också en lektörstjänst där författaren kan få professionell granskning av sin text.
Digitalboken kan också hjälpa till med bokomslag, bilder och framtagning av tryckfärdigt material.
Jag önskar dig lycka till i ditt skrivande. Håll drömmen levande. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag slagit igenom stort, kommit ut med flera böcker, översatts till många språk och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Vill du veta mer om mig kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där hittar du också fler tips.
Hör av dig den dag du får ditt manus godkänt.
Kramisar från Kim
|
Hej Kim! Jag är en 12årig tjej, som verkligen brinner för att skriva. Kan du ge mig några värdefulla tips, så att jag kan utveckla mitt skrivande? Min högsta önskan i livet är att ge ut en bok som riktar sig till 11-14 åringar!:D
/ LovisaW, 12 år
Hej LovisaW
Härligt att du brinner för att skriva. Det absolut viktigaste tipset du ska ta till dig är att skriva direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.
Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.
För fler tips se tidigare svar här på Panelen, eller gå in på min hemsida www.kimselius.se eller min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ och kika under Skrivprocess/Skrivtips. Där hittar du mängder av inspirerande tips!
Lycka till med dina böcker!
Kramisar Kim
|
Hej, det är inte ofta men ibland har jag lite svårt för att börja en histora. Hur brukar du börja dina?
Ps. Kalla mig gammalmodig men jag gillar att skriva gammla historier som är som mästerkatten askungen prissesor prinsar troll och häxor ja allt sånt. Men sånt är väl svårt att ge ut i dag?
/ Emmelie, 12 år från Stockholm
Hej Emmelie
Jag brukar börja mina böcker med att kasta in huvudpersonerna i handlingen:
"Mina damer och herrar, vi landar strax i Rom och vill därför be er att spänna fast era säkerhetsbälten." (Tillbaka till Pompeji)
"Nej, inte nu igen!" ropade Ramona förskräckt. (Jag är ingen häxa)
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat och viftade intensivt med armarna för att fånga Theos uppmärksamhet. (Faraos förbannelse)
"Jag är rädd", sa Ramona och strök med darrande hand undan svettdropparna som envisades med att rinna ned i ögonen. (Den gömda Inkastaden)
"Ovädret var över Theo och Ramona innan de hann reagera." (Vikingaträl)
"Han drog yllefilten över axlarna och rös av kyla, trots att svetten flödade ymnigt från hans kropp." (Svarta Döden)
"När Ramona öppnade sina himmelsblå ögon denna försommardag, hade hon inte en aning om vad sommarlovet skulle föra med sig." (Snapphanar!)
"Vakna, Ramona! VAKNA!" (Giljotinen)
"Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra." (Riddarsvärdet)
"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln inför en tidsförflyttning gripa tag i henne. (Det glömda kriget 1808-1809)
Regnet piskade mot spåntaket på det gamla 1600-talshuset, Sporrakulla gård. (Snapphaneresan)
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här? bad Ramona och stoppade Theo, som med bestämda steg var på väg att passera tatuerarens vagn." (Kinesiska Draken)
"I samma stund som Kimberlie hörde smällen kände hon stöten som gick igenom planet." (Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland)
"Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill." (Kimberlie - Ett nytt liv)
”Något osannolikt var på väg att hända Theo. Något oerhört som helt skulle förändra hans liv.” (Theos Pompeji)
”Vad är det här för något?” hade Theo sagt, och i nästa stund var ingenting sig likt. (Boudicas strid mot Romarna)
”Idag är det min födelsedag”, sa Kimberlie och kände ett hugg av saknad i bröstet, i magen, ja över allt. (Kimberlie – Främlingar)
”Trampet av militärstövlar ekade mellan husväggarna när klackarna rytmiskt slgo mot gatans stenläggning.” (På liv och död i andra världskrigets skugga)
”Obehaget växte sig större för varje minut. Olustigt vred Ramona på sig.” (På flykt från andra världskrigets fasa)
Tyckte du böckerna lät spännande? Om du blev sugen på att läsa dem kan du börja läsa dem i vilken ordning du vill. Du måste inte börja med den första boken i serien. Om du vill kan du börja med den senaste.
Det allra bästa du kan göra är att skriva sådant som inte andra skriver just nu. Då har du störst chans att få din bok utgiven. Barn älskar fortfarande sagor om prinsessor, prinsar, troll och häxor. Det är bara att skriva på!
Vill du ha fler skrivtips kan du kika på tidigare svar här på Unga fakta eller gå in på min hemsida www.kimselius.se och titta under Författartips, eller min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ Där kan du titta under Skrivprocesser/Skrivtips, här hittar du massor av tips och råd! Dessutom hittar du många länkar på min blogg och min hemsida, till andra skrivtipssidor, skrivtävlingar etc.
Lycka till!
kramisar Kim
|
Hej! Jag skriver rätt ofta böcker både hemma och i skolan. I bland så vill jag ha en kort bok men jag kan bara skriva böcker med 13 sidor fulla med text ungefär, och så skriver jag bara böcker för barn som är ungefär 9 till 13 år, jag skulle vilja kunna skriva kortare böcker och böcker för mindre barn.
Hälsningar Elina!!
/ Elina Ljungdahl, 10 år från Ryssby
Hej Elina
Det är olika antal manusblad på olika typer av böcker. (En "manussida" är ett A-4 blad där man har skrivit texten med storlek 12 och har radavstånd 1,5 eller 2.) För bilderböcker är det cirka 6-8 A-4 manusblad. För 5-11 år är det cirka 50-100 A-4 manusblad och för ungdomsböcker är det cirka 100-150 A-4 manusblad.
Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker. Mina manus brukar ligga på 120-258 A-4 manusblad. Skrivet med 12 punkters storlek på bokstäverna, Font Ariel, 1 1/2 radavstånd. Mina böcker är i färdigt format på mellan 188-354 sidor.
Hoppas att detta var till hjälp.
Lycka till med ditt skrivande och hör av dig igen om du undrar över något mer.
Kramisar från Kim
|
Hej!
Hur långa måste kapitel vara ifall man vill skriva en bok med 100 sidor ungefär?
/ Annika, 10 år från Rönninge
Hej Annika
Det finns ingen standard för hur långt ett kapitel ska vara. Det kan vara allt ifrån 2 A-4blad till 10 A-4 blad skrivet med 1,5 radavstånd och 12 punkters storlek på bokstäverna.
Det som är viktigt att tänka på är att sluta kapitlet på ett bra sätt, så att du lockar läsaren att läsa vidare...
Lycka till!
Kramisar Kim |
Hej, kan jag få lite värdefulla tips om hur man skriva en bra bok?
/ Ireen, 12 år från Termoli, Italien
Hej Ireen
Här kommer några tips om hur du ska skriva en bra bok:
Tänk på att det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.
Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.
Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.
För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.
På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.
Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?
Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.
Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.
För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.
Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.
Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.
Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.
Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.
Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.
Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.
Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:
Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.
Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.
Nu är det dags att skriva på allvar!
Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:
"Vad är det här för något?"
Något osannolikt var på väg att hända Theo.
Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.
"Jag är rädd!" sa Ramona.
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"
Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?
Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.
När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.
Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:
"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."
Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.
Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?
Här får du några exempel:
Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.
Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.
Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?
Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.
När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.
Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.
Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.
Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.
I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.
När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...
Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.
Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.
Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.
Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.
Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.
På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.
Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!
Lycka till och hör gärna av dig igen och berätta hur det går!
Kramisar från Kim
|
Hej Kim!
Jag har läs några av dina böcker och har riktigt fastnat i dom.
Men jag undrar om du har något tips för jag gillar också att skriva, men jag brukar ofta börja på en bok som jag blir riktigt nöjd med men sen tappar jag motivasion och så börjar jag på en ny! Det leder till att jag aldrig har en färdig historia! Och när jag skriver en bok så får jag ofta ideer om en ny historia, vad ska man göra då?
/ Wilma , 13 år från Olofström
Hej Wilma
Du är som jag, får ständigt nya idéer och vill börja skriva på dem. Mitt knep är att jag faktiskt börjar på den nya boken, skriver 1 eller 2 kapitel och sedan skriver jag stolpar. Därefter går jag tillbaka till den berättelse jag höll på med.
Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.
Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.
Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.
För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.
På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.
Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?
Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.
Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.
För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.
Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.
Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.
Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.
Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.
Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.
Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.
Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:
Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.
Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.
Nu är det dags att skriva på allvar!
Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:
"Vad är det här för något?"
Något osannolikt var på väg att hända Theo.
Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.
"Jag är rädd!" sa Ramona.
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"
Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?
Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.
När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.
Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:
"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."
Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.
Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?
Här får du några exempel:
Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.
Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.
Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?
Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.
När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.
Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.
Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.
Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.
I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.
När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...
Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.
Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.
Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.
Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.
Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.
På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.
Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!
Känns det som om du vet hur du ska fortsätta nu?
Lycka till och hör gärna av dig igen och berätta hur det går!
Kramisar från Kim
|
hej jag brukar skriva noveller . Men jag har ett problem när jag har skrivit en eller två sidor så tappar jag plötsligt inspirationen. Jag vet inte varför men då så avslutar jag bara novellen direkt har du något tips som kan hjälpa mot att inte tappa inspirationen. jag hade gärna velar skriva böcker men jag kan inte på grund av detta . tacksam för svar
/ johanna, 11 år
Hej Johanna
Kanske du ska prova med att bygga upp din bok på ett annat sätt än tidigare...
Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.
Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.
Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.
För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.
På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.
Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?
Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.
Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.
För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.
Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.
Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.
Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.
Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.
Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.
Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.
Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:
Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.
Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.
Nu är det dags att skriva på allvar!
Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:
"Vad är det här för något?"
Något osannolikt var på väg att hända Theo.
Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.
"Jag är rädd!" sa Ramona.
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"
Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?
Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.
När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.
Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:
"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."
Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.
Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?
Här får du några exempel:
Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.
Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.
Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?
Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.
När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.
Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.
Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.
Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.
I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.
När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...
Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.
Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.
Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.
Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.
Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.
På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.
Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande!
Känns det som om du vet hur du ska fortsätta nu?
Kramisar från Kim
|
Hur och var får historiker all sin fakta och information ifrån? Om de har upplevt historiska händelser, som Xenofon, så kan jag förstå hur o var de fick det ifrån, men annars verkar det inte vara så, bl.a hur kan dagens historiker veta om Hannibal Barca eller om Napoleon I om de inte ens mött de i livet? Det jag undrar över är hur kan de skriva så mycket om såna personer eller om historiska krig och slag om de flesta av de har inte ens upplevt de eller möt de och levt personligt med de? Tänk om de har fel i sina historieböcker eftersom de hade inte varit där eller med dom.
mvh Filip.
/ Filip, 18 år från Stockholm
Hej Filip
Det är en bra fråga, vi kan ju aldrig veta om allting är riktigt sant i historien, för det är ju alltid segraren som skriver historien.
Historikerna läser gamla dokument och letar upp fakta, inte bara från en källa, utan från många, för att kunna sammanställa en så korrekt bild som möjligt av historien.
Men det är alltid så att det bara är den som har upplevt det som har hänt, som vet om det verkligen är sant...
kramisar Kim |
|
Föregående sida
