|
Panelen svarar
 Här är de frågor som har besvarats inom ämnet författare. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.
Här kan du ställa en egen fråga till Kim M. Kimselius om författare!
1. Har du bara skrivit böcker om Theo och Ramona?
2. Vet du något bra skrivarläger som man kanske kan gå på i sommar?
3. Jag älskar att skruva och drömmer om att bli författare men jag har svårt att avsluta kapitel.
Det var altl för mig
Kramisar Samantha
/ Samantha
Hej Samantha
Anledningen till att ni ska skriva er ålder är för att jag ska veta hur svårt jag kan formulera mig i mina svar...
1. Det är enbart serien om Theo och Ramona som har kommit ut som böcker, men jag har skrivit flera andra böcker som ligger i byrålådorna och väntar på att ges ut.
2. Om du går in på www.google.se och söker på skrivarläger får du upp en hel del läger att välja mellan. Kanske finns det något läger i din närhet!
3. Har du provat att arbeta med "Gula lappar"? Tänk på att det är viktigt att veta slutet INNAN du börjar skriva berättelsen. Om du vill jobba med "Gula lappar" ska du göra så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Snapphanar. Under tiden jag läser dyker idéerna om vad boken ska handla om, upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan etc. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i ordlistan för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.
Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar ibland. Men det är också mycket arbete. Speciellt om man skriver historiska äventyrsböcker som jag gör. Det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.
Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. T.ex. min senaste bok "Giljotinen!" som är den absolut bästa bok jag någonsin gjort!
Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips".
På min hemsida kan du även läsa mer om mer om mig och mina böcker, till exempel smakprov ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar", "Giljotinen" och de nya böckerna "Riddarsvärdet" och "Det glömda kriget 1808-1809", som kommer ut i augusti 2008. Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji", "Giljotinen" och "Snapphanar", som jag har läst in.
Lycka till med ditt skrivande.
kramisar från Kim
|
Tack!!
Hur många böcker har du gjort?
/Alexander från Hörby
/ Alexander, 12 år från Hörby
Hej Alexander
Jag skriver historiska äventyrsböcker. Hittills har det kommit ut åtta böcker i min historiska äventyrsserie, två nya kommer till hösten:
"Tillbaka till Pompeji", 1:a boken: Handlar om Ramona, som plötsligt förflyttats i tiden och möter Theo i staden Pompeji. Hon vet att hela staden kommer att förintas av ett vulkanutbrott och döda alla invånarna, även henne om hon inte kan ta sig därifrån i tid. Men hon vet inte när det kommer att hända, om 100 år, om 10 år eller om 10 minuter...
"Jag är ingen häxa", 2:a boken: Här färdas Ramona och Theo i tiden till häxförföljelsens tid. De räddar en flicka från att bli levande bränd på bål och flyr. Men de kommer inte långt innan de själva blir tillfångatagna anklagade för häxeri...
"Faraos förbannelse", 3:e boken: Den berättelsen börjar långt nere i en faraos grav i Egypten. Ramona lägger händerna över gamla skrivtecken på gravens vägg, uttalar en ramsa och plötsligt blir allt svart runt Ramona. Theo ropar på Ramona och får inget svar, han vänder sig om och ser att Ramona är spårlöst borta. Han har ingen aning om vart hon har tagit vägen... Ramona upptäcker ett fladdrande ljus som närmar sig henne i mörkret...
"Den gömda Inkastaden", 4:e boken: Här är Theo och Ramona ute i djungeln när tidsförflyttningen sker. De har kommit ifrån sin turistgrupp och plötsligt hör de ljudet av röster. Ramona tror att det är turistgruppen och rusar ut ur djungeln följd av Theo. Plötsligt står de framför en grupp Inkaindianer som hastigt höjer spjuten mot dem...
"Vikingaträl", 5:e boken: Theo och Ramona blir tillfångnatagna av vikingar efter att ha fallit i vattnet och blivit förflyttade i tiden. De förs upp till en slavmarknad för att säljas. Efter ett rymningsförsök av Theo skiljs de båda åt och går olika hemska öden till mötes...
"Svarta Döden", 6:e boken: Här förflyttas Theo och Ramona till Florens 1348 och pestens tid. Där möter de Minette som bär på en stor hemlighet. När hon avslöjar den för Theo och Ramona inser de att de måste fly, men då flyr rakt i armarna på Svarta Döden.
"Snapphanar", 7:e boken: Ramona hittar ett gammalt dokument som för henne på en virvlande färd genom tiden, till Snapphanarna år 1676. Ramona förlorar minnet efter en olycka. Theo lyckas följa efter Ramona i tiden men hamnar på motståndarsidan. Till slut möts de tidigare vännerna i en kamp på liv och död.
"Giljotinen", 8:e boken: År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken...
"Riddarsvärdet", 9:e boken: Med fasansfull insikt inser Theo och Ramona att de inte kommit tillbaka till sin egen tid. De håller i ett riddarsvärd! Vid ljudet av röster släpper Ramona taget och gömmer sig. Theo står som förstenad och stirrar på svärdet. Theo har förstått att svärdet är deras enda biljett hem. Han måste hålla fast vid det, till vilket pris som helst. Hans beslut för dem åt skilda håll, till Mont-St-Michel och Château de Pirou i Normandie under 1300-talets riddartid. Planer smids om ond, bråd dö, som även inkluderar Theo och Ramona. Denna bok utkommer augusti 2008.
"Det glömda kriget - 1808-1809", 10:e boken: Den handlar om när Sverige förlorade Finland till Ryssland. Boken kommer ut augusti 2008.
Tyckte du böckerna lät spännande?
Du kan börja läsa dem i vilken ordning du vill. Du måste inte börja med den första boken i serien. Om du vill kan du börja med den senaste.
När jag skriver böckerna riktar jag mig inte till någon speciell ålder, jag skriver något jag själv vill läsa (jag är född 1954). Vilket har gjort att jag har läsare i alla åldrar. Den äldsta läsare jag har fått brev ifrån är
98 år... Men jag vet att de läser några av mina böcker för förskolebarn och lågstadiet. Förmodligen för att böckerna är så otroligt spännande att även de yngre barnen fängslas av berättelserna. Böckerna står som ungdomsböcker i affärerna. Men precis som med många andra ungdomsböcker tilltalar de även äldre.
Mina böcker finns även på biblioteken. Om de inte har böckerna på just ditt bibliotek kan du be dem låna hem dem till dig. Då lånar de från ett annat bibliotek i närheten. Det gör mitt bibliotek ofta när jag söker faktaböcker som de inte har. Därför får jag böcker ifrån hela landet. Kanske även ifrån ditt bibliotek?
Mina böcker finns att köpa hos alla bokhandlarna. Om boken är slutsåld kan du beställa den. Du kan även köpa mina böcker på internet: t.ex. hos www.adlibris.se, www.bokus.com, www.internetbokhandeln.se m.fl.
"Snapphanar" och "Giljotinen" finns även som CD-böcker.
Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där kan du läsa lite ur böckerna och lyssna på när jag läser ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji", "Snapphanar" och "Giljotinen".
Kramisar från Kim
|
hej kim jag har 3 fråger jag vill jättegärna ha svar snälla.fråga 1 har du skrit nåra mer böcker än till backa till pompej, jag är ingen häxa, den gömda inka staden,svarta döden, vikinga träl , gilotinen,m.m...... fråga 2 jag har massa fantasier men jag kan inte skriva ner alla. jag vill skiva en hell bok men jag kan inte börja eller sluta . fråga 3 när du var på min skola sa du att dom som är ordblinda har svårare att skriva långa saker jag är misstänker att jag har det jag kan inte få saker att hänga i hop. p.s jag går på karlshamns montissori skola. snälla svara och för klara vad min 3 fråga hur man märker det och ifall jag har det. jag har skrivt till dig 3 gånger utan svar hejdå
/ melanie, 11 år från karlshamn
Hej Melanie
1. Jo, jag har även skrivit "Faraos förbannelse" och "Snapphanar" som finns att låna/köpa. Dessutom har jag skrivit "Riddarsvärdet" som kommer ut i augusti och "Det glömda kriget 1808-1809" som jag håller på och skriver. Även den kommer ut i augusti.
2. Om du vill börja göra en längre bok är det bra om du har skrivit ned dina tankar i förväg. Gör så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Snapphanar. Under tiden jag läser dyker idéerna om vad boken ska handla om, upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan etc. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i ordlistan för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.
Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. T.ex. min senaste bok "Giljotinen!" som är den absolut bästa bok jag någonsin gjort!
Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips".
Oj, vad konstigt att du har skrivit till mig tre gånger utan att få svar. Jag svarar nämligen på ALLA frågor/mail som jag får. Förmodligen har ditt mail kommit bort i luften på vägen till Panelen/mig.
3. Tror inte att jag sa att ordblinda har svårt att skriva långa saker, för det stämmer inte. Däremot sa jag att många författare är ordblinda och att många ordblinda/dyslektiker har mycket fantasi. Efter att ha läst dina frågor tror jag inte att du är ordblind. Du har nästan inga stavfel. Prata med din lärare om du är orolig för att du har problem. Personligen tycker jag inte att du ska oroa dig. Fortsätt läs och skriv mycket, så utvecklar du ditt skrivande och allt känns lättare.
Lycka till!
Kramisar från Kim
|
Heejsan!
Jag har bara en enkel fråga idag:
I min berättelse/bok (vad man nu vill kalla det när man skriver på dator och är på sida 50) heter huvudpersonen Alice. Men min fråga är att om jag ska skriva en sådan här enkel mening som nedan, hur gör jag med s:et på slutet i namnet. Vilket är rätt, nr 1 eller nr 2?
1. Alices fötter var kalla...
2. Alice fötter var kalla...
Tack på förhand!
PS. Jag står uppskriven på väntelista på nästan alla dina böcker (de jag ej läst) på biblioteket och väntar med spänning! DS.
/ Elin, 12 år från Kristianstad
Hej Elin
Visst kan du kalla din berättelse för bok om du har skrivit så många sidor och har tanken på att det ska bli fler.
Angående din fråga. Om det hade varit Theos fötter som varit kalla, eller Ramonas fötter, så hade jag skrivit med S i slutet. Men jag hade inte haft något S i slutet av Alice fötter var kalla, eftersom betoningen ändå ligger på "S" i Alice namn.
Lycka till med din berättelse.
Åh, vad roligt att du har läst så många av mina böcker och att du väntar på resten av böckerna. Har du läst smakprov ur böckerna på min hemsida? Hoppas att du inte får vänta för länge på böckerna. Kanske har du tur att fylla år snart så att du kan önska dig böckerna i födelsedagspresent. Hoppas att du får möjlighet att läsa böckerna snart. Skriv gärna och berätta vad du tyckte om dem.
Kramisar Kim |
Hej jag har skrivit en liten rolig barn berättelse de här är den första delen
Trollet Åke
Det var en gång ett troll som hette Åke. Åke gillade att spela fotboll, men mest gillade han nog att upptäcka nya saker.
När Åke var ute och gick i sin fina lilla skog. Så kom det fram en kanin skuttande och sa till Åke.
– jag såg en sjö och i den sjön låg en, mer hann inte kaninen för en Åke sa att han skulle hjälpa till på en gång.
Men vadå hjälpa till? Frågade kaninen. Va, sa Åke du skrämde mig mycket där lilla Sture!
Sture började skratta, men jag skulle bara visa dom fina blommorna i sjön.
Men kom så går vi sa Åke. På vägen dit träffade dom en groda som skrek
- hjälp! Grodan behövde hjälp med att lyfta upp sina små skor som hade fastnat.
Åke och Sture Gick fram till Grodan och tog upp hans skor. Grodan tackade och som tack fick dom spik och brädor.
- Ta väl hand om detta och försöka att bygga dig till rätta.
Åke och Sture tackade.
– Vi skulle nog bygga en båt sa Sture.
- Men då sätter vi i gång sa Åke.
Åke och Sture gick till stranden där sjön låg. Dom satte sig på knä tog fram materialet och började bygga.
Efter två dagar var båten klar.
Sture och Åke undrade vad dom skulle göra med båten.
– Vi kan åka ut, sa Sture så kan vi kolla på dom fina blommorna.
– Ja, De var smart de min lilla vän sa Åke.
Åke och Sture gick till sjön där båten stod.
Dom satte sig i båten. Dom började ro, Åke fick ro för Sture var alldeles för liten.
Dom rodde ut och dom såg nonting som dom aldrig sett förut, en fisk.
– Hjälp! Ett monster säger Sture.
– Nej det är bara en fisk sa Åke jag har läst om såna i tidningar.
Den skrämde mig verkligen sa Sture.
Ja, sa Åke mig med.
Ska vi kolla på dom fina blommorna nu sa Sture?
Det var en bra idé!
Dom åkte ut till mitten, tog med sig några blommor och rodde in till stranden igen.
Hjälp! Sa Sture ett till monster!
Nej sa Åke de är bara en mask.
Och den ska vi döpa sa Åke.
Ja, de var en bra idé sa Sture.
Sture tyckte att den skulle heta Bertil.
Men sa Åke de är ett gubb namn, Åke tyckte att den skulle heta Stuke.
Men de var ett bra namn sa Sture, de är en liten del av våra namn. (Sture Åke)
Den får heta Stuke sa Åke. Ja, Vilket fint namn sa Stuke.
Hjälp! Monstret pratade sa Sture. Men, Sture de är inget monster sa Åke.
Nej sa Stuke de är bara lilla jag.
Rätta gjärna stav fel?
Var den bra?
Och tror du jag har en chans att få en bok på den?
Kramisar Från Lovisa.
Nu tog Sture och Åke Stuke hand i hand och dom promenerade hela långa vägen hem.
Sen levde som lyckliga i alla sina dagar.
/ Lovisa, 10 år från Ström
Hej Lovisa
För att det ska bli en bok av din berättelse krävs det att den är mycket, mycket längre, alltså många fler manusblad.
Det är olika antal manusblad på olika typer av böcker. För bilderböcker är det cirka 6-8 A-4 manusblad. För 5-11 år är det cirka 50-100 A-4 manusblad och för ungdomsböcker är det cirka 100-150 A-4 manusblad.
Mina manus brukar ligga på 120-200 A-4 manusblad. Skrivet med 12 punkters storlek på bokstäverna, Font Ariel, 1 1/2 radavstånd.
Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker. De står som ungdomsböcker hos bokhandlarna och på biblioteken. Men jag har lika många vuxna läsare som ungdomar. Mina böcker är i färdigt format på mellan 188-312 sidor.
Hoppas att detta var till hjälp. Lycka till med ditt skrivande.
Kramisar från Kim
|
Hejsan, Kim!
Så många frågor jag ställer, men det är inte konstigt. Jag ska ju själv bli författare.
Min fråga lyder:
"När blev din första bok utgiven?"
..och..
"Jag skriver en rysare. The killer on the night- nattens mördare. Jag vet inte vilken titel jag ska välja."
...och till sist....
"Omgivningen är i en stad i England tror jag, som heter: Scarborough, men problemet är att jag vet ingeting om den staden. Har du ett förslag kanske ?"
/ /Alexander/, 12 år från Hörby
Hej Alexander
Min första bok gavs ut julen 1997.
Tycker absolut att du ska använda en svensk titel om du skriver på svenska.
Gå in på www.google.se och sök på Scarborough om du vill lägga handlingen i den staden. Låna även böcker på biblioteket om staden och England i allmänhet, så att du får en känsla av hur folket är i England, vad de äter, hur de klär sig med mera.
Lycka till!
Kramisar Kim
|
problemet....Jag kan inte komma på en början på en berättelse och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.. Har du några förslag om hur man kan börja på en berättelse?
Ha det så bra och lycka till!
Helsningar Ebba
/ Ebba, 11 år från Sweden
Hej Ebba
Det bästa sättet att börja en berättelse är att det händer huvudpersonen något. Det ska vara en mening som direkt griper tag i läsaren och gör så att personen vill fortsätta läsa.
Mina böcker börjar så här:
"Mina damer och herrar, vi landar strax i Rom och vill därför be er att spänna fast era säkerhetsbälten." (Tillbaka till Pompeji)
"Nej, inte nu igen!" ropade Ramona förskräckt. (Jag är ingen häxa)
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat och viftade intensivt med armarna för att fånga Theos uppmärksamhet. (Faraos förbannelse)
"Jag är rädd", sa Ramona och strök med darrande hand undan svettdropparna som envisades med att rinna ned i ögonen. (Den gömda Inkastaden)
"Ovädret var över Theo och Ramona innan de hann reagera." (Vikingaträl)
"Han drog yllefilten över axlarna och rös av kyla, trots att svetten flödade ymnigt från hans kropp." (Svarta Döden)
"När Ramona öppnade sina himmelsblå ögon denna försommardag, hade hon inte en aning om vad sommarlovet skulle föra med sig." (Snapphanar!)
"Vakna, Ramona! VAKNA!" (Giljotinen)
"Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra." (Riddarsvärdet)
"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln inför en tidsförflyttning gripa tag i henne. (Det glömda kriget 1808-1809)
Tyckte du att början på böckerna lät spännande? Då förstår du kanske hur jag menar att din berättelse ska börja. Om du vill veta mer om böckerna, eller läsa smakprov ur böckerna kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se
Lycka till med ditt skrivande!
Kramisar från Kim
|
hej
när började du skriva böcker och varför?
vilken av böckerna du har skrivit tycker du är bäst?
läste du mycket när du var yngre?
hur gammal är du?
var är du född någon stans?
hur gammal var du när du skrev din första bok?
hur många böcker har du skrivit?
vilken av dina böcker har mest sidor?
/ robin, 11 år från riseberga
Hej Robin
Jag började att skriva böcker när jag var åtta år eftersom jag hade så mycket fantasi och tyckte det var underbart att kunna skriva ned alla de berättelser jag hade i huvudet.
Än så länge tycker jag att "Giljotinen" är den absolut bästa bok jag har skrivit, spännande, lite otäck med massor av historiska fakta invävda i historien.
När jag var yngre läste jag allt jag fick tag på. Blev överlycklig när jag fick mitt första bibliotekskort och kunde låna hem bärkassar med böcker.
Jag är 53 år.
Jag är född i Helgered, Hisingen, Göteborg.
Min första bok skrev jag när jag var åtta år. Det är bara ett skrivhäfte, men jag räknar ändå det som min första bok.
Hittills har jag skrivit nio böcker, åtta finns att köpa i bokhandeln/låna på biblioteken: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar" och "Giljotinen". Den nionde som kommer ut i höst heter "Riddarsvärdet" och den tionde som jag håller på och skriver heter "Det glömda kriget 1808-1809" och kommer även den ut i höst. Du kan läsa smakprov ur böckerna på min hemsida www.kimselius.se
Giljotinen har 312 sidor och är den tjockaste av alla böcker jag har skrivit, än så länge.
Kramisar från Kim |
hej kan man börja en bok så här?
- Kom och kolla här, Jessica! ropade david med så hög röst som hans stämband lyckades få fram.
/ Hanna
Hej Hanna
Till dig och alla andra som skriver 0 år vill jag säga att det är MYCKET BRA om ni skriver er ålder, så jag vet hur enkelt eller svårt jag kan uttrycka mig när jag besvarar era frågor...
Visst kan man börja en bok så. Personligen skulle jag dock inte använda ordet "kolla" eftersom jag inte har med slang i mina böcker. Jag skulle ha skrivit: "Titta här, Jessica!" ropade David så högt han kunde.
Kramisar Kim |
Hej!
Kan man göra en bok som bara består av bilder?
/ Lina Johansson, 12 år från Östersund
Hej Lina
Man kan göra precis vilka böcker man vill, men det är inte alltid förlagen är intresserade av en bok med bara bilder. De vill gärna ha en berättelse runt bilderna också, för att läsarna ska förstå vad boken handlar om.
Kramisar Kim |
Hur arbetar du när du skriver? Hittar du på historien först, skriver ned den allt eftersom du kommer på vad som ska hända eller utgår du från en person som du intresserar dig för och sedan skriver en berättelse kring den personen?
Vad tycker du är viktigast att tänka på när vi bygger upp en person? Vad ska vi tänka på när vi vill få berättelsen framåt?
/ Moene, 13 år från Skogen
Hej Moene
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. (Jag skriver historiska äventyrsböcker baserade på riktig historisk fakta.) När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. franska revolutionen. Under tiden jag läser dyker idéerna om vad boken ska handla om, upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan etc. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i ordlistan för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.
Om du vill börja göra en längre bok är det bra om du har skrivit ned dina tankar i förväg. Gör så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut när du bygger upp ditt persongalleri. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
När du väl börjar skriva din berättelse är det några saker du bör tänka på:
Börja första meningen med att något spännande händer. Då har du fångat läsaren. Försök hålla spänningen genom hela berättelsen, börja spännande och håll spänningen vid liv genom hela berättelsen. Det gör man lätt genom att låta huvudpersonen råka ut för något, ana att något kommer att hända, att någon säger något som gör att man vill fortsätta läsa etc.
Skriv det DU vill läsa! För att göra en bra berättelse bör du skriva direkt från hjärtat, och gärna ta del av de erfarenheter du bär inom dig. Tänk på att inte skriva för att någon annan ska läsa berättelsen, utan skriv för att DU ska bli nöjd med berättelsen. Använd ditt eget "språk" och försök inte härma någon annan författare, då blir din berättelse bra. För att förlagen ska bli intresserade av din berättelse bör du ha något nytt att berätta, något som väcker deras intresse. Glöm inte att berättelsen måste fånga läsaren redan i första meningen.
Mina böcker börjar så här:
"Mina damer och herrar, vi landar strax i Rom och vill därför be er att spänna fast era säkerhetsbälten." (Tillbaka till Pompeji)
"Nej, inte nu igen!" ropade Ramona förskräckt. (Jag är ingen häxa)
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat och viftade intensivt med armarna för att fånga Theos uppmärksamhet. (Faraos förbannelse)
"Jag är rädd", sa Ramona och strök med darrande hand undan svettdropparna som envisades med att rinna ned i ögonen. (Den gömda Inkastaden)
"Ovädret var över Theo och Ramona innan de hann reagera." (Vikingaträl)
"Han drog yllefilten över axlarna och rös av kyla, trots att svetten flödade ymnigt från hans kropp." (Svarta Döden)
"När Ramona öppnade sina himmelsblå ögon denna försommardag, hade hon inte en aning om vad sommarlovet skulle föra med sig." (Snapphanar!)
"Vakna, Ramona! VAKNA!" (Giljotinen)
"Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra." (Riddarsvärdet)
"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln inför en tidsförflyttning gripa tag i henne. (Det glömda kriget 1808-1809)
Tyckte du att början på böckerna lät spännande? Då förstår du kanske hur jag menar att din berättelse ska börja.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar ibland. Men det är också mycket arbete. Speciellt om man skriver historiska äventyrsböcker som jag gör. Det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.
Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar", "Giljotinen"... och så kommer det ut två nya till hösten som du kan läsa smakprov ur på min hemsida: "Riddarsvärdet" samt "Det glömda kriget 1808-1809".
Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips". Dessutom kan du på hemsidan lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji", "Giljotinen" och "Snapphanar", som jag har läst in.
Lycka till med ditt skrivande.
kramisar från Kim
|
Hejsan, igen!!
Jag har en poesi- bok (8 sidor), är det lönt att publecera den berättelsen till ett förlag?....
/MVH Alexander Nilsson.....
/ Alexander, 12 år från hörby
Hej Alexander
Det låter som om det är en lite för tunn bok för att ge ut på förlag. Däremot kan du publicera boken på andra sätt:
Du kan trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt
själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1
bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att
trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte
vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex.
www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och
många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din
närhet?
Du kan också lägga ut din bok som Digitalbok. Då går du in på
www.digitalboken.se genom Digitalboken får man möjlighet att bli läst och
upptäckt av förläggare och allmänhet. Digitalboken är en mötesplats för de
som har författardrömmar, men även för redan etablerade författare,
förläggare och läsare. Digitalboken har skapats som ett forum för talanger,
som kanske aldrig skulle bli publicerade på annat sätt. Det är helt gratis
för författare och skribenter att ladda upp sina böcker och texter till
Digitalboken.
Uppladdade böcker på Digitalboken kan läsas direkt av vem som helst, som
PDF-fil. De som vill kan få sin bok tryckt i allt från några få exemplar
till större upplagor, via Digitalbokens Print-On-Demand tjänst. Digitalboken
erbjuder också en lektörstjänst där författaren kan få professionell
granskning av sin text.
Digitalboken kan också hjälpa till med bokomslag, bilder och framtagning av
tryckfärdigt material.
Jag önskar dig ett stort lycka till i ditt skrivande. Håll drömmen levande.
Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag
slagit igenom stort. Kommit ut med flera böcker, översatts till många språk
och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Vill du veta mer om mig kan
du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där hittar du också skrivtips.
Hör av dig den dag du får din poesibok utgiven.
Kramisar från Kim
|
Jag har skrivit många små berättelser i mitt liv än så länge,men nu håller jag på att skriva en lååång
saga som jag skriver på datorn. Jag undrar var man ska skicka berättelsen när den är klar för att den ska
bli en färdig bok.
/ Chanel Eliasson, 10 år från Färgelanda
Hej Chanel
Vad roligt att du skrivit så mycket. Fortsätt skriv!
BOKFÖRLAG: Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till
en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som
har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå
fullständig adress, telefon, e-mail m.m. Du kan även gå in på www.googles.se och söka på "Bokförlag". Där hittar du allt du behöver.
Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.
När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag
samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den
personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer
som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.
Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes,
därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören
kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett
kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.
När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till
förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.
Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast
färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och
annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast
speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.
Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det
innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De
trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en
timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.
Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget,
eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna
sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa
böckerna.
Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en
viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför
kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få
ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag,
det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.
Du kan trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt
själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1
bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att
trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte
vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex.
www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och
många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din
närhet?
Du kan också lägga ut din bok som Digitalbok. Då går du in på
www.digitalboken.se genom Digitalboken får man möjlighet att bli läst och
upptäckt av förläggare och allmänhet. Digitalboken är en mötesplats för de
som har författardrömmar, men även för redan etablerade författare,
förläggare och läsare. Digitalboken har skapats som ett forum för talanger,
som kanske aldrig skulle bli publicerade på annat sätt. Det är helt gratis
för författare och skribenter att ladda upp sina böcker och texter till
Digitalboken.
Uppladdade böcker på Digitalboken kan läsas direkt av vem som helst, som
PDF-fil. De som vill kan få sin bok tryckt i allt från några få exemplar
till större upplagor, via Digitalbokens Print-On-Demand tjänst. Digitalboken
erbjuder också en lektörstjänst där författaren kan få professionell
granskning av sin text.
Digitalboken kan också hjälpa till med bokomslag, bilder och framtagning av
tryckfärdigt material.
Jag önskar dig ett stort lycka till i ditt skrivande. Håll drömmen levande.
Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag
slagit igenom stort. Kommit ut med flera böcker, översatts till många språk
och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Vill du veta mer om mig kan
du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där hittar du också skrivtips och berättelsen om en flicka som fick sin första bok utgiven när hon var 9 år!!!
Hör av dig den dag du får ditt manus godkänt.
Kramisar från Kim
|
Hej, Kim!
vad tycker du jag ska skriva om, jag kommer inte på något
/ Emelie
Hej Emelie
Det är mycket svårt att ge tips om vad någon annan ska skriva, mycket beroende på att jag alltid tycker att man ska skriva direkt ifrån sitt hjärta om något som engagerar den som skriver. Om jag ger dig tips på något som du ska skriva, då kommer du inte att kunna ta till dig det helhjärtat eftersom det egentligen inte är något du brinner för.
Därför tycker jag att du ska tänka över om det är något som du gärna vill berätta om, något du tycker är fel, något du skulle vilja förändra, något tragiskt som har hänt, något du ångrar att du har gjort, något som någon annan sagt till dig som gjorde dig illa... Ja, det finns mycket att berätta om. Det viktigaste är att det är ett ämne som DU känner att du vill skriva om. Det är inget fel att bygga upp berättelsen som en deckare, med mysterier och mord, eller som en kärleksroman, bara du får fram det du vill säga på samma gång.
Jag tror säkert att du kommer på något att skriva om du tänker igenom det som jag skrev i ovanstående stycke.
Ett annat bra sätt att få inspiration är att läsa mycket och alla typer av böcker. Har du läst någon av mina historiska äventyrsböcker: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar" och "Giljotinen"? Kanske att någon av dessa böcker ger dig inspiration att läsa. Gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där kan du läsa smakprov ur böckerna och se om de inspirerar dig.
Det bästa sättet att börja en berättelse är att det händer huvudpersonen något. Det ska vara en mening som direkt griper tag i läsaren och gör så att personen vill fortsätta läsa.
Mina böcker börjar så här:
"Mina damer och herrar, vi landar strax i Rom och vill därför be er att spänna fast era säkerhetsbälten." (Tillbaka till Pompeji)
"Nej, inte nu igen!" ropade Ramona förskräckt. (Jag är ingen häxa)
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat och viftade intensivt med armarna för att fånga Theos uppmärksamhet. (Faraos förbannelse)
"Jag är rädd", sa Ramona och strök med darrande hand undan svettdropparna som envisades med att rinna ned i ögonen. (Den gömda Inkastaden)
"Ovädret var över Theo och Ramona innan de hann reagera." (Vikingaträl)
"Han drog yllefilten över axlarna och rös av kyla, trots att svetten flödade ymnigt från hans kropp." (Svarta Döden)
"När Ramona öppnade sina himmelsblå ögon denna försommardag, hade hon inte en aning om vad sommarlovet skulle föra med sig." (Snapphanar!)
"Vakna, Ramona! VAKNA!" (Giljotinen)
"Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra." (Riddarsvärdet)
"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln inför en tidsförflyttning gripa tag i henne. ("Det glömda kriget 1808-1809)
Tyckte du att början på böckerna lät spännande? Då förstår du kanske hur jag menar att din berättelse ska börja.
Lycka till med ditt skrivande!
Kramisar Kim |
Hej igen!
Jag undrar om man gör en faktabok, måste man ha egna bilder i boken då?
/ Lina Johansson, 12 år från Östersund
Hej Lina
Om du ska göra en faktabok måste du vara mycket noga med fakta och läsa på ordentligt. Du behöver inte ha egna bilder i boken, men om du använder andras bilder måste du betala för dem och uppge vem som är fotograf till bilderna.
Kramisar Kim
|
hejsan jag heer andreas och jag har en fråga för att vi har ett skol projekt om pompeji jag ville vara taksam om du kunde hjälpa mig hitta en bra bok om pompeji så e du snäll eller några bra hemsidor
¨
mhv Andreas !!!
/ Andreas, 13 år från helsingborg
Hej Andreas
Hoppas att du fortfarande håller på med ditt projekt om Pompeji. Jag har varit i Kina på researchresa och har därför inte kunnat svara på frågor här på Unga fakta på länge. (För bilden ifrån min resa se min hemsida www.kimselius.se)
Har du läst min bok "Tillbaka till Pompeji"? Den innehåller massor av fakta om Pompeji, samtidigt som den är en spännande historisk äventyrsbok. I slutet av boken finns en faktadel där du kan ta till dig ännu mer fakta. Du kan läsa smakprov ur boken på min hemsida, samt lyssna på ett kapitel ur boken. www.kimselius.se. "Tillbaka till Pompeji" kan hjälpa dig mycket i ditt projekt om Pompeji.
Du har även faktaboken "Pompeji bakom runinerna" av Hans Furuhagen. En mycket bra faktabok som även ger spännande läsning.
Lycka till med ditt projekt!
Kramisar från Kim |
Jag håller på med en hästbok
men jag svårt beskriva omgivningne
hur bör man?
/ Hanna
Hej Hanna
Försök att se omgivningen framför dig. Det är alltid lättare om du håller dig till en bekant omgivning, då kan du verkligen beskriva hur den ser ut.
Försök att ta med omgivningen i själva berättelsen:
"Björkens ljusgröna knopande grenar svepte runt henne när hon galopperade i full fart genom lövskogen. Det doftade underbart av det färska gräset som krossades under hästens hovar. En glimt av dåligt samvete för igenom henne, över alla vitsippor som förstördes under hästens framfart...."
Något sådant, kanske... Då behåller du tempot i boken samtidigt som du får med lukt och syn i berättelsen.
Lycka till med din hästbok!
Kramisar Kim |
Hej Kim!
Cirka hur lång tid tar det att skriva en bok?
Kan det bli tråkigt någon gång?
Cirka hur många böcker skriver du om året?
Hälsningar Yrsa
/ Yrsa, 10 år från Ånge
Hej Yrsa
Det är väldigt olika, från författare till författare och från bok till bok.
Den bok som tog längst tid att skriva är "Snapphanar". Den började jag skriva för 26 år innan den kom ut .
"Tillbaka till Pompeji" tog fem år att skriva.
"Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden"har tagit cirka 2 1/2 år för att skriva vardera bok.
"Jag är ingen häxa" och "Det glömda kriget 1808-1809" tog cirka sex månader.
"Riddarsvärdet" tog cirka 1 1/5 år.
Eftersom jag skriver Historiska Äventyrsböcker och är mycket noga med att fakta ska stämma läser jag väldigt många faktaböcker. Dessutom reser jag till de olika platserna för att känna atmosfären och få se med egna ögon hur det ser ut. Därför kan det ta lång tid att göra vissa böcker.
Att det tog så lång tid för "Snapphanar!" beror på att när jag började skriva boken hade jag ännu inte slagit igenom som författare och när jag väl gjorde det var inte Stockholmsförlaget intresserade av en historia om snapphanar. Nu ger jag ut på eget förlag och då var det dags för "Snapphanar!" Boken har sålt otroligt bra och vi har varit tvungna att trycka upp nya böcker. "Snapphanar!" har bara fått lovord, både från läsare och kritiker.
Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar ibland. Men det är också mycket arbete. Speciellt om man skriver historiska äventyrsböcker som jag gör. Det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.
Det som kan vara tråkigt är att man inte har några arbetskamrater att dricka te med och skvallra en liten stund, innan man sätter igång och arbetar igen.
Det är lite kämpigt med pengar när man är författare. Man vet aldrig hur mycket inkomst man har.
Det är roligt att resa runt och föreläsa och möta läsarna. Det är jätteroligt att vara ute och signera och möta mina fans. Och det är helt fantastiskt att det finns flera Kim M. Kimselius fanklubbar som mina fans har startat.
Jag älskar att vara författare.
1-2 böcker per år, skriver jag. I år kommer det ut 2 böcker, även nästa år kommer det ut två böcker.
Vill du veta mer om mina böcker kan du gå in på www.kimselius.se. Där kan du läsa mer om "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Den gömda Inkastaden", "Faraos förbannelse", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar", "Giljotinen", "Riddarsvärdet" och "Det glömda kriget 1808-1809". Du kan även lyssna på när jag läser ur några av böckerna.
Kramisar från Kim
|
Hej Kim!
Jag har två frågor.
1. Ska man skriva numret högst upp eller längst ner på sidan av pappret?
2. Spelar det någon roll vilken skrivstil man använder på datorn? Om det skulle bli en bok kommer det vara samma skrivstil då som man använde på datorn?
/ Matilda, 12 år från Falerum
Hej igen Matilda
1. Det är en smaksak var du sätter sidnumret. Jag föredrar högst upp till höger.
2. Det spelar ingen roll vilken stil du använder när du skriver in texten. Förlagen ändrar stilen till den stil de tycker bäst om. Men... du bör använda en lättläst stil och ingen skrivstil.
Kramisar Kim
|
Hej Kim!
Jag har börjat med min indian bok nu. Jag vet inte om den är särskilt bra. Jag har inte hunnit så långt. Jag undrar om du skulle vilja läsa det?
Minette såg längtansfullt på det röda tyget som mannen höll upp framför henne. Hon ville hemskt gärna köpa det och sy en ny klänning till sig själv, men alla pengar hade gått åt till mat.
”Mamma kan vi gå hem nu, jag är hungrig!” klagade Louise och drog otåligt i hennes kjol.
Minette såg förvånat på henne.
”Men vi åt ju för en timme sedan.”
”Men jag är fortfarande hungrig,” sa Louise och stampade ilsket i marken.
Mannen med tyget väntade tåligt på att dom skulle tala färdigt. Minette gav honom en ursäktande blick.
”Tyvärr, men jag har inte råd,” sa hon.
Mannen gav henne en irriterad blick och gick därifrån. Minette tog Louise i handen och skyndade snabbt bort från det lilla torget. Hon hade med nöd och näppe haft råd med en påse mjöl och en bit kött som skulle räcka till kvällsmat. Hon såg med smärta på Louises undernärda ansikte. Det hade varit ont om mat de senaste veckorna och hon visste att Louise absolut inte hade fått tillräckligt att äta, men det kunde inte hjälpas. Minette hade inte något jobb och hon var änka. Louises far hade försvunnit när han hade gett sig iväg för att byta till sig skinn hos indianerna och han var antagligen död. Minette rös när hon tänkte på de hemska skoningslösa indianerna. På resan till Amerika hade hon fått höra ett och ett annat fruktansvärt om dom. Indianerna rövade bort små barn och om man vågade sig in på deras mark kunde dom skuta ihjäl en med en pil. Minette kramade Louises lilla hand. Hon skulle aldrig förlåta sig själv om någonting hände henne. Det kändes skönt att äntligen komma hem till en varm brasa och varma skinnfällar som man kunde svepa in sig i när det blåste som kallast. Det hade redan lagt sig ett tunt snötäcke på marken och det verkade som det skulle komma mer. Minette hade gjort sitt bästa för att sy en mössa och ett par vantar åt Louise av tyget som hon hade tagit med hemifrån Sverige. Trots att hon hade varit rädd om det hade tyget ändå små revor lite här och där. Tyget var inte tillräckligt stort för att Minette skulle kunna sy någonting till sig själv men det viktigaste var att Louise skulle slippa frysa i vinter.
Louise släppte hennes hand när hon fick syn på det lilla timmerhuset som var deras hem. Hon gick in och satt sig genast framför den varma trygga brasan som lyste upp det lilla rummet. Minette kom plötsligt på att hon hade glömt sin kappa i torget. Men vågade hon verkligen lämna Louise ensam i huset medan hon gick och hämtade den? Hon såg oroligt på Louise som satt hopkurad framför elden. Det händer säkert ingenting om jag skyndar mig på, tänkte Minette och försökte lugna sig.
”Louise, jag ska bara hämta min kappa på torget. Stanna här och gå ingenstans!”
”Nej då, det ska jag inte!” Svarade Louise sömnigt och la sig ner bland dom mjuka skinnfällarna.
Minette blev lugn. Hon visste att Louise inte skulle gå någonstans när hon ändå hade det bra framför brasan.
Hon skyndade sig att stänga dörren och skyndade sig tillbaka till torget.
Jag hörde att du hade med någon som hette Minette i en av dina böcker och jag tycker att det är ett jättebra namn!
/ Matilda Johnsson, 12 år från Falerum
Hej Matilda
Tyvärr, jag har inte läst din berättelse och hinner tyvärr inte göra det heller. Jag får nämligen många förfrågningar om att läsa och tycka om berättelser, och nu för tiden måste jag tyvärr tacka nej till de erbjudandena. Jag hinner inte skriva några egna böcker om jag hela tiden läser andras berättelser.
Men... Din berättelse är säkert mycket bra. Du kan försöka få den publicerad på Unga Berättares sida. Jag vill uppmuntra dig att fortsätta skriva och aldrig ge upp ditt skrivande. Läs också mycket, olika typer av böcker, för att utveckla ditt språk och väcka fantasin.
Lycka till med ditt fortsatta skrivande.
Kramisar från Kim
|
|
Föregående sida
