Käppdockor

Käppdockan är en annan väldigt gammal docka, som använt i Östeuropa och i Asien i hundratals år. Rancormonstret från Jedins Återkomst. En käppdocka har en mjuk kropp, där långa pinnar håller uppe och styr huvudet och händerna. På film använder man fortfarande käppdockor ibland till olika monster. Rancor-monstret i ”Jedins återkomst” är faktiskt en käppdocka, liksom många av monstren i ALIEN-filmerna.

Den allra enklaste käppdockan kan du göra med en pinne, ett par papperstallrikar och lite färg. Du häftar ihop papperstallrikarna runt pinnen och målar sedan ett ansikte på varje tallrik, till exempel ett glatt och ett lesset ansikte. När du sedan håller i pinnen och snurrar på den går din figur från att vara glad till att bli ledsen. Det kan räcka för att berätta en bra historia i en dockpjäs. Du kan också experimentera med att göra enkla käppdockor av vanliga föremål, som skedar, flaskor och annat du kan hitta. Du kan också göra väldigt enkla käppdockor av leksaker, till exempel en teddybjörn. Tejpa bara fast en kraftig blompinne eller en bit rundstav i ryggen på nallen och fäst två andra pinnar vid armarna, så har du plötsligt en docka som rör på sig.

När du bygger din helt egna käppdocka kan du fortfarande använda gammalt skräp till kropp och huvud. En tom plastflaska blir en jättebra kropp. En gammal boll passar till huvud och knappar, kulor, paljetter och liknande blir ögon, näsa och mun. Armar kan man göra av rep, eller av rundstavar med leder av rep. Du kan så klart också måla på ansiktet på din docka och bara använda flaskan och bollen som en grund, en stomme att bygga annat på. När du satt fast kroppen och huvudet kan du klä din stomme med päls, tyg eller vad som helst. Många som bygger käppdockor tycker om att göra så att huvudet är löst, så att det kan röra sig medan kroppen står stilla. Ett sätt att göra detta på är att fästa huvudet på den pinne som håller uppe kroppen. Du gör sedan ett hål i en plastskiva, till exempel ett plastlock eller en plastburk. Se till så att hålet är stort nog att släppa igenom en tennisboll till hälften. Sedan sticker du huvud-pinnen genom hålet i plastbiten, gör hål för pinnen rätt igenom en tennisboll och trä bollen på pinnen under plastbiten. Fäst dockans armar i plastbitens kanter. Nu vilar plastbiten på tennisbollen och du kan vrida huvudet för sig. Man kan göra en käppdocka hur invecklad man vill, med mekanismer som blinkar dess ögon, öppnar dess mun och så vidare. Här kan du se en ganska enkel mekanism som får dockan att nicka. Huvudet har en led som sitter ihop men en led på en tjock rundstav. Lederna hålls samman med mutter och skruv. I nacken på dockan fästs en pinne, som går ned till en liten spak som går genom ett hål i rundstaven och hålls på plats med mutter och skruv. När dockspelaren trycker ner spaken nickar dockan.

Dockor av djur kan man ofta göra rörliga med bara två käppar. Titta på ormen och katten här.

Mellan huvudet och baken sätter man en bit tyg eller ett mjukt rör, till exempel en gammal dammsugarslang.

På det här sättet kan man göra en massa olika djur och monster –drakar, fiskar, rävar, larver, med mera.

Det kan vara lite knepigt att sköta en käppdocka.

Dockspelaren har ju bara två händer, men dockan har tre käppar, en för huvudet och två för armarna.

Den ensamme dockspelaren måste hålla i huvudkäppen, som håller upp dockans kropp. Sedan får man använda sin fria hand till att röra armarna, antingen bägge samtidigt eller en i taget.

Är man flera dockspelare kan man vara två om dockan.

En enkel scen för käppdockor kan vara ett skynke man hänger upp i en dörröppning.

Antingen fäster man skynket på varsin sida om dörrkarmen, eller hänger man upp det från den övre delen av dörrkarmen.

Tillbaka till dockteater