Gips

Gips är ett billigt och lättåtkomligt material. Det är ett pulver som blandas med vatten till en krämliknande konistens, och kan sedan användas både till att gjuta och att bygga med. När gipset härdat, "brunnit", så blir det hårt och porslinsliknande.

Det finns olika typer av gips, med olika hårdhetsgrad. Modellgips är det vanligaste och används oftast av skolor. Gips finns att köpa i olika stora förpackningar från ungefär ett halvt kilo upp till 25-kilossäckar.

Så här blandar du gips
Gipspulvret blandas ut i en bunke vatten genom att man låter pulvret "snöa" ner över vattenytan. Man häller inte ner pulvret, då blir det klumpar. Genom att snöa ner det blir det jämt fördelat och det är lättare att veta om man tagit rätt mängd. Man fortsätter att pudra ner pulvret tills små öar av gips blir liggande på vattenytan utan att sjunka. Då är blandningen mättad.

Vispa nu runt i bunken med en pinne. Vispa inte för snabbt, för då får du med en massa luftbubblor. Blandningen ska vara krämig, som en riktigt tjock pannkaksdeg ungefär. Ju varmare vatten man använder, desto kortare tid tar det för gipset att brinna.

Använd helst en bunke som är aningen mjuk. Om du kan krama bunkens sidor kommer kvarblivet gips att lossna lättare när det härdat.

Vad ska man akta sig för?
Gips kan verka uttorkande på huden. Smörj gärna in händerna med lite vaselin eller hudkräm efteråt. Andas aldrig in gipspulver direkt. Det är relativt ofarligt jämfört med många andra material, men du kan bli ordentligt irriterad i halsen.

Använd en skyddsmask om du jobbar länge med gips. Försök aldrig gjuta av kroppsdelar med gips. Det har ibland slutat med att folk blivit av med fingrar, öron, med mera. Det finns andra material som är framtagna bara för avgjutningar.

Vill du veta hur du kan gjuta ett dinosauriefossil med gips? Klicka här!