Om segling
En gång i tidernas begynnelse kom någon på att man kunde få kanoten att gå framåt med hjälp av vinden. Man hissade upp ett tygstycke på en pinne och slapp paddla så mycket. Man utvecklade idén genom att man upptäckte att det gick fortare om man spände ut tygstycket upp till med ett så kallat rå. Genom att man fäste ”styrlinor" både upptill och nertill på seglet kunde man ändra seglets riktning och kunde segla med vinden in snett om aktern. Båten styrdes med hjälp av en åra på höger sida. Fortfarande kallas högersidan på en båt för styrbord.
Man seglade när vinden var gynnsam och rodde när det blåste emot. Tekniken att segla med ett fyrkantigt segel som hölls uppe av ett rå använde man långt in på 1800-talet.
Hur vinden rörde sig över ett segel hade man ganska dimmiga begrepp om. Det fungerade och så nöjde man sig med det. Man upptäckte att om man lade till tårtbitsliknande segel i fören så blev fartyget lättare att styra.
I Medelhavet utvecklade man en annan typ av segel, ett så kallat latinsegel som gjorde det möjligt att kryssa mot vinden. Det seglet liknar den typ av segel som man i dag använder på moderna segelbåtar, men idén slog inte igenom i norra delen av världen.
Hur kan man segla mot vinden? Jo, genom att man formar seglen ungefär som en fågelvinge. När vinden träffar framkanten av seglet så tvingas en del av luftströmmen att gå på framsidan av seglet. Den så kallade lovartssidan och en annan går på läsidan. På läsidan tvingas vinden att gå en längre sträcka och går då fortare för att hinna i kapp . Då bildas ett ”sug” som, om båten har en liten köl som håller emot, för båten framåt.
Man kan inte segla rakt mot vinden utan man måste sicksacka mot vinden. Det kallas för att man kryssar.
Det snabbaste sättet att segla är inte rak medvind. För seglet gör motstånd när det går genom luften. Det snabbaste seglingssättet är att segla ”slör”.
