Sjömannens vardag
Det var oftast fattiga bondpojkar som blev sjömän. De hade att välja mellan att bli drängar eller att gå till sjöss. En sjöman tjänade bättre och så fanns ju drömmar om att få se spännande länder och kanske finna lyckan. Den sjömansromantik man sjunger om i sånger fanns inte i verkligheten. Att vara sjöman var ett hårt arbete. Man arbetade oftast i fyra timmars pass som oftast var uppdelade så här:
| 00.00 | - | 04.00 | Hundvakt |
| 04.00 | - | 08.00 | Dagvakt |
| 08.00 | - | 13.00 | Förmiddagsvakt |
| 13.00 | - | 19.00 | Eftermiddagsvakt |
| 19.00 | - | 00.00 | Första vakt |
Man arbetade fyra timmar och var ledig (kunde då sova ) i fyra timmar och sedan arbetade man fyra timmar och så vidare. Besättningen var i princip uppdelade i två arbetslag.
Ombord på mindre fartyg måste en matros kunna utföra alla arbeten ombord. Från att trimma segel, reva segel (minska segelytan när det blåste för hårt), stå till rors, laga och vid behov sy nya segel, byta ut slitna rep och göra allmänt underhåll på fartyget.
De flesta sjömän var mellan 15 till 30 år. En sjöman måste kunna klättra snabbt upp i riggen och utföra hårt och krävande arbete. Dödligheten var stor bland sjömännen genom olyckor och sjukdom. Sjömännen bodde i skansen som oftast låg framför masten. Ibland fanns där väggfasta kojer som då fördelades efter sjömannens ålder och rang. På andra fartyg fick man sova i hängkojer som hängdes undan på dagen för att man skulle få bättre plats. Det var väl si och så med hygienen ombord. Sjömännen sov i sina arbetskläder. Kojens (sängens) halmmadrass och täcke luktade unket.
