Shanties/sjömansvisor
Arbetet ombord var tungt och slitigt. När man exempelvis skulle hissa upp ett rå i masten gällde att alle man tog i lika mycket när man hissade och att man gjorde det samtidigt. Därför utvecklades det tidigt hej och hå ramsor som skulle underlätta arbetet. Att veva in ett ankare som kanske låg flera hundra meter bort tog tid. Därför behövde man speciella ankarspelvisor som hade lagom sugande tempo som passade in till ankarspelet och som hade många verser. Det skulle ju ha blivit tjatigt att sjunga samma vers 67 gånger. Det samma gällde om man behövde pumpa ut läckande vatten. De kallades pumparvisor, också dem med många verser men med ett annat tempo än ankarspelvisorna. Det fanns tre huvudkategorier av visor. Halarvisor (på engelska ”hauling shanties”) Gångspelsvisor (på engelska ”capstan shanties”) och pumparvisor (pumpingshanties). Till sist fanns sånger som man bara sjöng för nöjets skull (på engelska ”forecastle songs”).
Det var ofta någon av sjömännen som var duktig att sjunga och att hitta på sånger som improviserade fram dem under arbetets gång. Han sjöng före och de andra härmade efter. Eftersom de flesta sjömän var analfabeter så skrevs sångerna aldrig ner utan sjömännen försökte att minnas dem så gott de kunde. Det innebar självklart att sångerna förändrades under tiden. Bra sånger spreds från skepp till skepp. Det kan finnas flera 100 varianter av varje sång. Oftast hade sångerna nonsenstexter. (Texter som inte betyder något.)
Det viktigaste var inte att sångerna innehöll vackra ord utan att de var bra att arbeta till. Oftast var sångerna mycket fräcka. När fartygen började ta med passagerare hade sjömännen att välja mellan att sjunga ”rumsrena” varianter eller att inte sjunga alls. Oftast valde de det sista alternativet. Det förde med sig att de flesta av de ”fräcka” sångerna aldrig skrevs ner.
Om du går in på http://www.contemplator.com/sea/ så finner du både texter och inspelade bakgrunder till många av dessa sjömansvisor så att du kan sjunga med. Att flertalet är på engelska beror på att det var det språk som talades ombord på de flesta långseglande fartyg. Du kan jämföra det med det språk som används inom datavärlden i dag.
