Skrock och folktro bland sjömän
Det flesta av segelfartygens sjömän var fattiga bondpojkar som hade att välja på att bli dräng eller att gå till sjöss. Många valde att gå till sjöss redan vid 12-13 års ålder, utan egentlig utbildning. De flesta var analfabeter, det vill säga att de inte kunde läsa och skriva.
Det är naturligt om man inte vet så tror man. Det var så det gick till att det utvecklades en speciell folktro bland sjömännen.
När man byggde ett fartyg gjorde man stor skillnad mellan hon- och hantall. Det bringade otur att ha hontall i kölen man använde i stället ask eller kornell därför man trodde att häxor och annat otyg avskydde dessa träslag.
Det gav fartyget tur om man hade några stulna plankor i bordläggningen.
En gammal sed var att man lade ett silvermynt under masten. Denna tradition kommer sannolikt från den tiden när man trodde Karon hämtade de döda på sin färja över dödsfloden Styx. Då stoppade man ett silvermynt i munnen på den döde vid begravningen så att det skulle räcka till biljetten över till dödsriket.
Det var farligt och betydde otur att låna en död mans kläder så länge man var till sjöss. När man hade gått i land gick det bra. Det onda fanns då inte längre kvar i kläderna.
Om man dog långt ute till sjöss skulle man helst begravas på dagtid och på styrbordssidan (höger). Det vanligaste var att den döde syddes in i sin hängkoj tillsammans med några stenar och att den döde skulle sjunka till botten. På den tiden var man väldigt rädd för att man skulle begravas ”skendöd”, det vill säga inte vara död på riktigt utan bara verkade död. Därför hade man som tradition när man sydde igen hängkojen kring den döde så sydde man det sista stygnet genom näsan. I tron att om sjömannen var skendöd skulle han vakna till när man stack nålen genom näsan.
Om man var tvungen att ta med den döde i land var det viktigt att han togs iland innan någon annan gick över landgången.
Man trodde att fåglar hade magiska egenskaper. Om man fick syn på en fiskmås som flög en rak och stadig kurs trodde man att måsen var på väg för att hämta en död sjömans själ.
Mest respekt hade man för albatrosser. Man trodde att albatrossen bar med sig döda sjömäns själar. Därför var det strängt förbjudet att skjuta albatrosser även om man behövde köttet till mat. Den som sköt eller skadade en albatross skulle drabbas av olycka eller död. Som ett bevis för detta använde man kapten Cook. Han blev brutalt mördad på Hawaii. Kvällen innan mordet hade han ätit albatross.
Att vissla ombord var strängt förbjudet. Man trodde att visslingen lockade fram djävulen och utlöste storm. Om man hade legat i ett stiltjebälte (utan vind) länge kunde man tillåta sig att vissla lite tyst för att locka fram vind.
Det bringade otur att avsegla på en fredag. Skälet till det var att Jesus korsfästes en fredag. Dessutom visste vikingarna att det var på fredagar häxorna hade sitt veckomöte.
Söndagar var däremot en bra avseglingsdag förutsatt att det inte var nyårsafton.
Du kan läsa mer om folktro till havs på vårt faktaämne Världshaven.
