Mars

Mars

Det finns nog ingen planet som har kittlat människans fantasi lika mycket som Mars. Långt in på 1900-talet trodde man att Mars var bebodd. "Marsianerna" dök också upp i många böcker och filmer, och var nästan alltid onda.

När de första sonderna skickades dit upptäckte man att planeten var helt öde och till synes utan liv. Senare undersökningar har visat att det kanske funnits något sorts liv ändå!

Ser du Mars?

Mars dyker upp på natthimlen som en orangeröd prick. Planeten är bara synlig några månader under året. Nästa tillfälle då det ska vara riktigt lätt att se planeten Mars är juni 2007!

Jorden och Mars snurrar runt solen i olika hastigheter. Avståndet mellan planeterna varierar, därför ser Mars olika ut på stjärnhimlen. När Mars är som ljusstarkast är den som närmast jorden.

Krigsguden Mars

Mars är döpt efter romarnas krigsgud, och under antiken följde krigsherrarna planetens rörelse för att försöka utläsa när man skulle börja kriga. Hade man Mars mot sig eller med sig? Över huvud taget har mycket elände, pest, svält och farsoter satts i samband med Mars.

Den röda planeten

På grund av det röda ljuset kallas Mars för just "den röda planeten". Skenet är en spegling av färgen på Mars jordämnen.

Bortsett från jorden har Mars den mest skiftande terrängen av solsystemets planeter. Här finns kratrar, öknar, berg och spår efter där vatten kan ha runnit.

Mars har också det högsta berget i vårt solsystem, Olympus Mons, som är 24 km högt, tre gånger högre än Mount Everest. En annan jätteklippa, Tharsis, är 10 km hög och hela 4000 km lång! Många av bergen är utslocknade vulkaner.

Vid polerna finns is, alltså vatten, och det är möjligt att det kan dölja sig mer vatten under markytan. Mars har en mycket tunn atmosfär, som människan aldrig skulle kunna andas i. Den är dock tillräcklig för att det ska blåsa över planeten, och i öknarna kan det bli rejäla sandstormar.

Mars har också årstider, fyra stycken som på jorden. Årstidernas skiftningar märks på hur frost dyker upp eller försvinner. Det är nämligen alltid mer eller mindre svinkallt på Mars.

Kanalerna på Mars

Man kan se mycket detaljer på Mars yta genom ett teleskop. 1877 upptäcktes en massa underliga streck över planeten av den italienske astronomen Giovanni Schiaparelli (1835-1910). Han kallade dessa linjer för "canali", med vilket han menade flodbäddar. När nyheten gick över världen översattes ordet till "kanaler", vilket förstås fick folk att tro, att planeten var bebodd.

Karta över kanalerna på Mars

Det här missförståndet satte igång en seglivad myt om att det fanns en långt utvecklad kultur på Mars. Kanalerna troddes ha grävts som ett bevattningssystem för den torra världen, och i slutet på 1800-talet började man fundera på ett sätt att kontakta marsmänniskorna.

Ett förslag gick ut på att hälla ut litervis med fotogen i saharaöknen, antända detta och på så sätt signalera med ett starkt ljussken ut i rymden. En liknande idé handlade om att rita enorma geometriska figurer i snön på den ryska tundran.

1901 kunde man i Frankrike vinna 100 000 franc om man kunde få kontakt med utomjordingar. Marsianerna räknades inte, eftersom man tyckte att det vore för lätt!

När rymdsonder kom riktigt nära planeten och tog fotografier på ytan, visade det sig att "kanalerna" aldrig funnits. Allt hade bara varit en synvilla i Schiaparellis teleskop!

Besök på Mars

1964 togs de första närbilderna på Mars av NASA:s rymdsond Mariner 4.

1972 gjorde Mariner 9 en ny tur runt den röda planeten och skickade då tillbaka tv-bilder till jorden. Bland annat filmade Mariner 9 närbilder på Mars två månar.

Samtidigt som Mariner 9 cirklade kring Mars landade två ryska sonder, Mars-2 och Mars-3, på ytan för att filma där. Men dessa sonder hade otur och landade mitt i en kraftig sandstorm. Snart hade man tappat kontakten med dem helt, och bara 20 sekunder gryniga bilder hann sändas till jorden.

1976 skickade NASA iväg två egna marslandare, Viking1 och 2. Innan sonderna landade hade de tagit massor av nya bilder på planetens yta, så att man skulle vara säker på att de landade på rätt ställe. Viking 1 sände den första markbilden från Mars. Den visade ett torrt och stenigt ökenlandskap där allt gick i rostrött.

Det fanns också en rosaaktig himmel, vilket visade att Mars, till skillnad från till exempel månen, faktiskt hade någon sorts atmosfär. När bilderna först kom till NASA kunde man inte riktigt se vilken färg himlen hade, så när tidningarna tryckte dem för första gången hade någon färglagt den blå.

Finns det liv på Mars?

1997 landade den senaste mars-sonden, Mars Pathfinder. Den innehöll en liten robotbil, Sojourner, som utforskade området kring landaren genom att ta bilder, utföra olika prover med mera.

Mars Pathfinders huvuduppdrag var att hitta spår efter liv i marken. 1996 hade nämligen forskaren David McKay hittat konstiga spår i en bit sten som lossnat från Mars och landat på jorden. De här formerna såg ut som fossila (förstenade) mikroorganismer, detsamma som till exempel bakterier.

Nu kan man kanske tycka att några bakterier inte är så mycket att hurra för, men tänk efter, det skulle ju vara bevis för att liv uppstått på andra ställen i rymden förutom jorden! Mars Pathfinder kunde inte ge något klart svar på om det funnits liv på Mars. Inte heller är det helt bevisat att stenen innehöll fossila mikroorganismer.

Vi lär inte få reda på allt vi vill veta om Mars förrän vi själva åker dit. Än så länge har människan inte kunnat åka till Mars. Vi har inte tillräckligt bra rymdskepp än. Allt vi vet om Mars kommer alltså från sonderna.

Mars månar

Mars har två månar eller satelliter, Phobos och Deimos.

Phobos

Deimos

Phobos

Phobos är den största av de två och den ligger närmast Mars. Det är faktiskt den måne som ligger tätast inpå en planet i vårt solsystem.

I grekisk mytologi var Phobos son till krigsguden Ares (Mars, hos romarna) och kärleksgudinnan Afrodite (Venus). Hans namn betydde "skräck".

Phobos upptäcktes 1877 av astronomen Asaph Hall (1829-1907). Flera rymdsonder har fotograferat ytan på månen och vi vet ganska mycket om den. Phobos är inte rund som vår måne, utan har en knagglig och bucklig yta med en jättelik krater på ena sidan.

Man tror att Phobos består av en blandning av sten och is.

Deimos

Deimos är Mars minsta måne, och också den minsta i hela solsystemet.

Deimos var liksom Phobos son till Ares och Afrodite. Hans namn betyder "panik". Deimos upptäcktes av astronomen Asaph Hall samtidigt som Phobos.

Det verkar som om de bägge månarna är mycket lika varandra. Många astronomer tror att de är astroider som kommit från yttre rymden och fastnat i Mars gravitationsfält.