Planeterna

Det finns åtta planeter i vårt solsystem. Det är möjligt att solsystemet är större och att det finns fler planeter längre ut i rymden, men dessa har vi i så fall inte upptäckt än. Planeterna som snurrar kring solen ligger i den här ordningen: Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus. Tidigare fanns en planet till som hette Pluto men den kallas nu dvärgplanet.

Det är solens dragningskraft som håller fast planeterna i deras banor. Alla planeterna har sin egen dragningskraft (gravitation), och håller i sin tur fast månar och stenblock i banor runt sig själva.

Vad består planeterna av?

De fyra första planeterna har fasta ytor och består mest av sten. Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus består av gas och är mycket större än de andra planeterna. De kallas därför ofta för "gasjättar".

Månar

Merkurius och Venus saknar månar. Jupiter och Saturnus har flest månar, antagligen fler än vad vi ännu känner till - med jämna mellanrum upptäcker astronomerna nya.

Jorden har bara en måne, men den är ganska stor. De flesta månarna består av en blandning av is och sten. Det är inte alla som är runda. Många månar kan vara stora stenblock som kommit utifrån rymden, och fångats in av planetens dragningskraft.

Varför är egentligen planeterna runda?

Som så mycket annat i rymden handlar det också om gravitation. Det är planetens kärna som drar allting till sig i en stor klump. Gravitationen är lika stark åt alla håll och därför blir planeterna runda. Mindre himlakroppar, som till exempel asteroider, har kanske inte så stor gravitation och då blir de mer oformliga. Den runda formen dyker upp överallt i naturen, tänk på ägg och bubblor. Det är en smart form, eftersom den är otroligt stark.

Ljus på himlen

Alla planeterna har döpts efter romerska gudar från antiken.

Många planeter är väldigt ljusstarka och syns tydligt på kvällshimlen. Planeterna lyser inte av sig själva, utan kastar tillbaka ljuset som träffar dem från solen. Planeterna ligger närmre jorden än stjärnorna, och därför verkar de lysa starkare.

Stjärnorna på natthimlen tindrar och blinkar lite, medan ljuset från planeterna är jämnt. Planeterna vandrar över himlen på samma bana som solen under dagen, den så kallade ekliptikan. Därför kallades de lysande planeterna förr i världen för "vandringsstjärnor".

Man kan se Merkurius, Venus och Mars med blotta ögat. De syns bäst i skymningen eller gryningen. Av dessa tre är Merkurius svårast att upptäcka. Venus kallas ofta för Aftonstjärnan eller Morgonstjärnan. Jätteplaneterna Jupiter och Saturnus kan vara lite svårare att upptäcka, men syns bättre med en vanlig kikare.

Allra bäst bilder får man förstås på alla planeterna i ett teleskop, eller "stjärnkikare". Man kan känna igen planeterna på sina färger. Venus är vit, Mars är röd, Jupiter och Saturnus är gula och Merkurius gul-vit.

Astronomerna har skickat ut sonder till alla planeter. Dessa små rymdfarkoster har tagit bilder och samlat in annan information. På Mars och Venus har sonder också landat.

Men astronomerna tittar också längre ut i rymden. Man tror sig ha hittat andra planeter långt borta som påminner om de i vårt solsystem. Mest intressant av dessa är planeten Gliese 581 c, som tros likna jorden på flera sätt. Bland annat tror man att den har vatten och samma temperaturer som vår planet. Gliese 581 c ligger i vågens stjärnbild 20,40 ljusår från oss.
Forskarna använder bland annat rymdteleskop och olika sätt att mäta ljus för att upptäcka så avlägsna planeter.

Vi rör oss!

Vårt solsystem står inte still i rymden. Just nu när du sitter vid datorn och läser det här susar du, planeten jorden och hela solsystemet genom rymden i en hastighet av 900 000 km/tim.

Vårt solsystem snurrar kring centrum av vår galax Vintergatan. Jorden snurrar i sin tur kring solen med en hastighet av 100 000 km/tim, och runt sin egen axel i cirka 800 km/tim.

Blev du yr?

Lär mer om våra planeter samt Pluto under "Himlakroppar"!