Merkurius

Om Merkurius

Merkurius är den planet som ligger närmast solen. Den är den minsta av de planeter som vi kan se på natthimlen (de andra är Venus, Mars, Jupiter och Saturnus). Eftersom den ligger så nära solen kan den vara svår att upptäcka. Det är bäst att leta efter planeten i gryningen eller skymningen. Då lyser den med ett gul-vitt sken.

Forntida astronomer i Mesopotamien kände väl till Merkurius, och kallade planeten för Nabu, som var namnet på gudarnas skrivare och budbärare. Även romarna och grekerna höll utkik efter Merkurius. Den lilla planeten har döpts efter gudarnas budbärare i den romerska mytologin. Merkurius hade bevingade sandaler och flög fram på himlen med blixtens hastighet. Hos grekerna kallades han Hermes.

Ända fram tills 1974 visste vi ganska lite om Merkurius. Då skickades rymdsonden Mariner 10 ut i en bana runt solen. Mellan 1974 och 1975 passerade Mariner 10 Merkurius tre gånger. Innan sonden slutade fungera skickade den flera digitala bilder till jorden, som avslöjade hur Merkurius yta såg ut. Det visade sig bland annat att Merkurius har en jättestor kärna av järn, som fyller tre fjärdedelar av planeten.

Värme och kyla

Merkurius har ingen atmosfär, men det ligger ett tunt lager av helium och väte över planeten. Man kan tro att Merkurius skulle vara den varmaste planeten i solsystemet, eftersom den ligger så nära solen, men det blir faktiskt varmare på Venus som är nästa planet.

Kanske lite förvånande är Merkurius också en av de kallaste planeterna. Allt beror på hur den ligger i förhållande till solen. Merkurius har nämligen en underlig omloppsbana jämfört med de andra himlakropparna.

Under dagen blir planeten mycket het, men under natten blir ytan fruktansvärt kall, eftersom det inte finns någon atmosfär som håller kvar värmen.