Rebecka Annorlunda

Skriven av Nellie, 11 år från Osby.

Hej!
Jag heter Rebecka och jag har haft ett väldigt annorlunda liv kan man säga. Jag ska berätta det hela. Det började med att jag och min syster Anneli grälade. Hon sa att jag var en idiot och då sa jag att hon var en fåntrat. Min mamma och pappa orkade inte bry sig. Du kanske undrar vad vi grälade om. Jag hade haft en vän, alltså en bästis, som sedan hon hade blivit bästis med. Och det blir lite krångligt om man är sykon och har samma person som bästis. Dagen efter var det måndag. Jag gick till skolan och jag satte mig på min bänk. (min syster är tvilling med mig.) Jag såg min syster sitta och fnittra med min före dette bästis. Jag önskade att jag satt där. Eftersom vi är tvillingar, så fantiserade jag att det var jag som satt där. Snart kom det en lapp till mig. Det stod "Hemligt". Jag började darra, jag hade aldrig fått en lapp ifrån någon förutom min före detta bästis Felicia. Jag tittade mig omkring, ingen tittade på mig, förutom en person. Alexander. Han är från Bosnien och är mobbad. Han satt och tittade på mig när jag öppnade den. Antingen så ville han väldigt gärna veta vad som stod där, eller så var han avsändaren. Jag öppnade sakta men säkert lappen. När jag hade vecklat ut hela lappen så stod fröken vid tavlan och såg att jag hade en lapp uppe. (Man får inte skicka lappar till varandra i klassrummet.) Jag fick skäll. Och Felicia och Anneli skrattade mest av alla i klassrummet. Fröken tycker det är rätt åt en om klassen skrattar åt en. JAg lade ner lappen i väskan.
Dagen gick. När jag skulle gå och lägga mig, så kom jag på lappen. Där stod det:

"Jag skickar lappar till alla tjejer, de säger nej, så snälla, säg ja till mig"
/okänd person"
Jag ville inte, chansa men jag gjorde det ändå. Nästa dag så var läraren en kvart försenad, så jag tog en krita och skrev på tavlan: Ja, till "okänd person." Då reste sig Samuel. Han är den snyggaste och smartaste och perfektaste killen i klassen. Var det han alla hade sagt nej till. Sedan fattade jag, de hade inte vågat chansa. Alltså ville Alexander jättegärna vilja veta vad som stod på lappen.När jag gick hem till skolan den dagen, var hela mitt liv rätt. När jag la i min säng ringde telefonen. Jag hörde en röst: Vill du gå ut med mig?