Spökskolan - Mikaelas återkomst

Skriven av Deprimerad.

Mikaelas gröna ögon gnistrade som smaragder när jag vände mig otåligt mot henne.
- När ska läxan vara inne? frågade jag och det kändes som luften dallrade mellan oss.
Frågan dallrade i den heta luften.
- Imorgon, svarade hon och snurrade en svart hårslinga runt fingret en stund innan handen åkte ner mot jeansfickan.
Det såg ut som om hon grävde efter något. Något stort.
- Jaha, sa jag lågt.
- Ja, sa hon frånvarande och jag stirrade på henne under min bruna lugg. Jag bryr mig inte om den.
- Lek inte, suckade hon och tog upp det hon hade grävt efter.
Ett cigarettpaket.
- Röker du? suktade jag och pekade på paketet.
Hon skrattade barnsligt, de ljusbruna kinderna blev runda och rödrosiga och paketet snurrade oroligt runt i hennes hand.
- Kanske, fnissade hon och slängde nervöst med håret.
Varför vill hon ens börja röka? tänkte jag ilsket och körde in handen i låret där jag stod.
- Jag är inblandad, sa jag helt plötsligt och hon vände ryggen mot mig. Nåja. Strunta i mig då. Jag vill ändå inte snacka med dig.
- Snacka inte då, svarade hon kaxigt och jag såg hur hon, likt en påfågel med svart kalufs, burrade upp sig framför mig.
Hon höll upp paketet i luften och viftade retsamt med det.
- Ge mig, väste jag ilsket och kastade mig fram för att nå paketet.
- Skulle inte tro det du.
Hon log och gav mig paketet.
- Tack, muttrade jag, slet bort skyddplasten och mina händer darrade våldsamt när jag tog mitt första bloss.
- Skönt? sa hon frågvis, snodde paketet ur min hand och suckade sedan högt.
- Mm, stönade jag när jag drog ur cigarettens lukt. Skojar du?
- Nej, skrattade hon och slog till mig. Gammal vana bara. Alltså, har man rökt sedan man var elva bast så är man väl van, va?
- Ja, suckade jag fram. Det var så ... så länge sedan.
- Imorse så rökte jag såfort jag kunde, berättade hon med inlevelse. Plötsligt så stod Kevin där! Alltså, han bara glodde, så jag glodde tillbaka. Alltså, snacka om att kunna glo!
- Ögonen är ju stora som tefat, sa jag och knuffade lekfullt bort henne från mig när vi gick in mot sal 40 där vi skulle ha matte.
- Ja, verkligen! skrattade hon högt och några yngre elever stannade upp för att stirra på oss. Alltså, vad glor ni på? Har ni aldrig sett en människa skratta, eller?
Eleverna skyndade sig fram till sitt skåp, till tryggheten och till "det andra hemmet", som vissa kallade det för.
- Du är sjuk, fnissade jag och störtade efter pennan som jag tappade i korridoren.
- Titta! Där kommer Tefatsmannen! utbrast Mikaela och sedan började hon skratta högre än normalt.
- Tefatsmannen? frågade Kevin och knuffade hårt in Mikaela i tegelväggen som fanns i korridorerna.
- Stick, väste hon åt mig när Kevin började ta ett hotfullt strypgrepp runtom hennes hals. Stick innan han tar dig.
- Va!? sa jag högt och stirrade på Kevin som stod framåtlutad över Mikaela som hade sjunkt ner på golvet. Vad händer?
Jag, som hade tittat bort hela tiden, började rodna och Kevin vred på huvudet ända tills hans sylvassa ögon glodde rakt in i mina.
- Hon är död.
Va? tänkte jag. Vadå "död"? Hon levde ju nyss!
Eller?

Det var då jag fattade det.
Jag hade gått runt och snackat med ett spöke! Det var därför hon sa att det var en gammal vana.
Men hur kunde jag då få cigarettpaketet av henne?

Spökskolan.