Kretsloppet
Allt liv i havet påverkar vartannat. De flesta djur jagar andra djur och blir själva uppätna av ytterligare andra djur. Detta kretslopp kallas näringskedja.
Längst ner i denna kedja hittar man plankton, de minsta varelserna i havet om man räknar bort bakterier. Plankton är både djur och växter. Växtplankton, också kallade fytoplankton, livnär sig på solljuset och blir sedan uppätna av djurplankton. Allt plankton håller sig därför där det finns ljus i vattnet, runt ytan och sedan en liten bit ner i havet. Havet är fullt av plankton men de är så små att vi inte kan se dem med blotta ögat. Man behöver ett mikroskop för att titta på de flesta plankton. Massorna av plankton i havens ytskikt kallas ofta för ”havens ängar”. Om vintern är inte växtplankton så många och då försvinner också djurplankton. Om våren när solljuset ökar kommer de tillbaka och under sommaren finns de i störst antal.
En stor mängd djur lever av plankton, både stora och små. Framför allt är de stora stimmen kräftdjur och småfisk, som sill till exempel, beroende av plankton. Sedan finns det förstås större fiskar som lever av fiskstimmen och ännu större fiskar som sedan äter upp dem. De stora fiskarna är en viktig föda för de däggdjur som lever i haven. Framför allt sälarna lever nästan bara av fisk. Sälarna är i sin tur viktiga byten för späckhuggarna, som är köttätande valar. Bland valarna finns också bardvalar som nästan bara lever av plankton. De är undantaget i näringskedjan; jättedjur som lever av kedjans grundföda.
Längst upp i näringskedjan står vi – människan. Vi jagar och äter det mesta, utom just plankton eftersom de är så otroligt små. Framför allt äter vi ju fisk och kräftdjur, men på många ställen, till exempel polarhaven, är sälar och valar mycket viktig och energirik mat i kylan.
Tänk dig då om man tar bort en del i näringskedjan, fiskstimmen till exempel. Då försvinner allt däröver och inte bara våra matvanor förändras, havet töms på en mängd livsformer. Tänk dig nu att allt plankton skulle försvinna – en katastrof! Det finns två saker som kan påverka detta livsviktiga kretslopp, klimatet och människans handlingar.
Klimatet kan vi inte göra värst mycket åt. För det mesta handlar klimatförändringar om att jorden flyttar sig i rymden, så att planetens uppvärmning rubbas.
Människans påverkan är kanske svårare att upptäcka, men är minst lika katastrofal. Avgaserna från våra bilar, utsläpp från fabriker, gifter från kemikalier, med mera - nästan all denna smörja går rätt ut i naturen och vattnet. Många forskare menar att vårt giftiga leverne faktiskt har påverkat klimatet. Särskilt de gaser som kommer ur bilar, kylskåp och sprayburkar når långt upp i atmosfären och blandas med naturliga gaser där.
Vi kan förstås ändra sättet vi lever på om vi bara vill, men det finns många som tjänar stora pengar på vår livsstil. Många miljögifter som kvicksilver lagras i små doser i havets djur. De här doserna ökas förstås på när djur äter djur i näringskedjan.
Giftdosen i den lilla räkan kanske inte är så stor, men när den når djuret längst upp i kedjan, det vill säga vi, har den hunnit bli betydligt större. De gifter vi öser ut i naturen få vi alltså tillbaka på matbordet.
