Scrolla upp
Dra för att scrolla upp och ner
Scrolla ner

Om haven

Du kanske har hört påståendet att människan vet mer om månen än havsdjupen. Det låter konstigt eftersom månen ändå är ute i rymden och haven runt omkring oss, men det är faktiskt sant. Haven täcker hela 7/10, 70-71%, av jordens yta. Det är en hel del att utforska. Dessutom har vi först under senare halvan av 1900-talet kunnat tillverka maskiner som kan hålla oss vid liv när vi reser ner i havsdjupen. Där nere är det isande kallt. Det finns inget ljus och mängden vatten skapar ett enormt tryck. Vi skulle antingen frysa ihjäl eller bli mosade.

Vi kan förstås inte veta hur det ser ut på bottnarna bara genom att titta på havsytan, men i haven finns det både enorma bergskedjor och avgrundsdjupa klyftor. Jordens högsta berg ligger faktiskt i havet! Några av dessa bergstoppar sticker upp ovanför havsytan och bildar då öar. Större delen av havsbottnen består av jämna slätter. Från stranden sluttar bottnen nedåt en bit och planar sedan ut till ett platt landskap. Det är i vattnet ovanför denna miljö som 90% av livet i haven finns.

Varje år hittas nya arter av växter och djur i världshaven. Det finns fler typer av liv där än på land. Man tror också att livet på vår planet började i haven i form av encelliga djur som bakterier. En stor del av världshavens liv består av djur och växter man inte ens kan se med blotta ögat. Plankton är ett samlingsnamn för både mycket små växter och djur. De utgör mycket viktig näring för andra djur, och man kan mäta hur bra havet mår genom att kontrollera mängden plankton.

Djurplankton tillhör de ryggradslösa livsformerna. Bland dessa hittar man också kräftdjur, bläckfiskar, sniglar, maneter, sjöstjärnor, havsanemoner, maskar, musslor och många fler. Dessa djur har inga skelett och kan därför sträcka ut och dra ihop sig ordentligt. Några av de ryggradslösa djuren, till exempel musslor och kräftdjur, har skelettet på utsidan, i form av ett skyddande skal.

Fiskarna är ett mycket gammalt släkte djur och de första i jordens utveckling som hade skelett. Man hittar fiskar i alla sorters havsmiljöer, från strax under ytan till ner i de mörkaste djupen. De finns i de mest otroliga former och storlekar.

De lever också på lite olika sätt. Mindre fiskar samlas i stora stim för att bättre kunna skydda sig mot rovdjur. Andra lever ensamma nästan hela livet och möts bara för att para sig.

Fiskar i varmare vatten har oftast skarpa, vackra färger och syns mycket väl i de solupplysta haven. Fiskar i kallare områden brukar ha dovare färger eftersom dessa hav oftare är mörkare och djupare. Allra märkligast är de fiskar som håller sig i de riktigt stora djupen, dit solljuset aldrig når. Flera av dem har faktiskt inbyggd belysning för att kunna hitta varandra och locka till sig byten.

Det finns också däggdjur som är helt anpassade till ett liv i haven. Valarna är fiskliknande däggdjur som bara rör sig i vattnet. De flesta av dem är mycket stora och lever konstigt nog av havets minsta bytesdjur-planktonen. Valarna är fredliga och ofta långsamma. Tyvärr har människan jagat dem så hårt i flera århundraden att de nu är riktigt illa ute. vissa arter är nästan helt utrotade.

Andra däggdjur tar sin föda i havet, men återvänder alltid till landbacken. Sälar och havsuttrar rör sig klumpigt på land men är otroligt smidiga och effektiva jägare i vattnet. Dessa däggdjur vilar på land och föder också sina ungar där.

Många fågelarter är helt beroende av den miljö som havet erbjuder. Sjöfåglar har stora fötter med simhud mellan tårna, för att de ska vara bra simmare. Mest anpassade av alla är pingvinerna som helt förlorat sin flygförmåga för att istället kunna bli blixtsnabba simmare i jakten på fisk.

Det finns till och med kräldjur som lever i haven. På Galapagosöarna finns den storvuxna havsleguanen som betar det sjögräs som växer på undervattensklipporna. I alla varma hav hittar man de fridsamma havssköldpaddorna, som har fenor istället för ben. Betydligt otrevligare, men vackra, är de dödligt giftiga havsormarna. De har en liten paddel längst ut på svansen och tar sig snabbt fram i vattnet.

Alla dessa fantastiska livsformer har alltid tett sig gåtfulla för människan. Väldigt ofta har man inte sett hela djuren utan bara skymtat delar som sedan gett upphov till fantasier om märkliga havsvidunder. En av de vanligaste av havslegendernas väsen är sjöjungfrun, som är hälften människa, hälften fisk. Kanske historierna om henne uppkommit då man första gången skymtat havslevande däggdjur i fjärran länder.

Andra myter talar om städer och hela kontinenter som sjunkit i havet. Av dessa är nog historien om Atlantis den mest kända. Berättelser om spökskepp är också populära. Det var förr i världen sjömännens största skräck att försvinna till havs, då man blev dömd att vandra som en vålnad över haven i evighet.

Man vet inte riktigt hur länge människan har färdats över haven, men troligen skedde detta redan under stenåldern, även om båtarna då var små och färderna korta. Haven har blivit en viktig arbetsplats för människan. Fiskarna har i tusentals år livnärt sig på att dra upp maten ur havet. Nu är fisket en jätteindustri där hela flottor med båtar går ut och drar upp miljoner fiskar om dagen. Likaså är havet en viktig transportväg. Stora, tunga laster fraktas lätt över vattnet och lyfts av och på i hamnar var som helst i världen.

Det finns ett högt pris för hur vi utnyttjar haven. Fiskeindustrin drar upp så stora fångster att fisken börjar försvinna på vissa platser. Detta påverkar annat liv i havet, som kanske lever av dessa fiskar. På så sätt håller hela näringskedjan i havet på att rubbas.

Likaså påverkas miljön av transporterna. Fartygen släpper ut avgaser och, ännu värre, olja. Stora mängder olja transporteras i enorma tankfartyg, som ibland springer läck. Ofta pumpas oljan med vilje ut i havet för att rensa tankarna. I vilket fall ställer detta till med stora naturkatastrofer, då både växt- och djurlivet drabbas hårt. Det kan ta åratal innan naturen återhämtar sig, ibland aldrig.

Utan vattnet dör allt liv på planeten jorden, så vi måste lära oss att ta hand om vår planet bättre. Det vore ju fruktansvärt om vår värld, som existerat i flera miljarder år, skulle försvinna på grund av människan, som bara funnits i några tusen år.



Till Unga Faktas startsida

Copyright © 2000-2017 Unga Fakta AB