Öar
I samband med de stora landmassorna ligger ofta mindre toppar av berggrunden som rest sig ur bottnen. Är de små och ligger under ytan kallas de skär och kan vara farliga för sjötrafiken om man kör på dem. Sticker de upp som små stenklumpar kallas de ofta kobbar och är de riktigt stora blir topparna förstås öar.
De flesta öar är så kallade kontinentalöar. De är mindre delar av en större kontinent som under lång tid rört sig länge ut från fastlandet på grund av jordskorpans rörelser.
När vattnet i havet stiger kan vissa delar av land också bli isolerade. Exempel på kontinentalöar är Storbritannien som tillhör Europa, och Japan som är en del av Asien. Sedan finns det andra öar av sådan storlek att de blivit egna kontinenter, som Australien och Afrika. Så kallade vulkanöar har själva stigit rakt upp ur havsbottnen under vulkanutbrott och när lavan svalnat har en så stor del av stenen blivit kvar över ytan att det blivit en av av det. Hawaiiöarna är alla vulkanöar.
 |
En ö föds och dör under några miljoner år:
1. Efter ett vulkanutbrott svalnar lavan i vattnet.
2. Växtlighet täcker den kalla lavan och koralldjur växer upp runt om.
3. Lavan har börjat sjunka tillbaka ner i bottnen. Ön har blivit en "atoll".
4. Hela ön ligger under vatten och täcks av sand. Bara korallrevet syns. |
Grupper av mindre öar kallas arkipelager. På dessa kan man oftast se att de hört ihop någon gång. Djur- och växtlivet är detsamma, vilket tyder på att öarna någon gång i tiden hängt samman, kanske också med fastlandet. Livet kring många öar är vanligen mycket rikt och ofta unikt. Djur och växter som isoleras på en ö utvecklas utan någon påverkan och kan bli mycket speciella. Titta bara på djuren i Australien.
Ölevande folk är mycket beroende av vad havet kan ge dem. De lever mestadels av fiske eller handel som kräver båttransporter.
