Polerna
Vid jordklotets poler, Arktis (nordpolen) och Antarktis (sydpolen), är klimatet kallt och stora delar av ytvattnet fryser till is. Vattenlagren därunder är så kalla att de skulle döda den människa som faller i. Ändå finns här en mängd livsformer både under och ovan vattenytan.
Vid nordpolen, Arktis, lever människor som lyckats anpassa sig till det hårda klimatet. Inuiterna levde på samma sätt i tusentals år. De jagade säl och fisk med spjut och pilbågar och tog sig runt i vattnen i kajaker; båtar av skinn- och benbitar. Sina hyddor byggdes av de material de haft runt omkring sig; is och snö. På land byggde de slädar av kajak-material och drog dessa med hundar.
Det är bara under 1900-talet som de har kommit i någon egentlig kontakt med resten av omvärlden. Nu bor de flesta inuiter i vanliga stugor och använder telefon och radio. De är fortfarande ett stolt folkslag, Innuiter på sitt eget språk, med en rik kulturhistoria och otroligt konsthantverk.
Det finns många däggdjur som är unika för polartrakterna. På Arktis vita isvidder hittar man också isbjörnen, världens största nu levande rovdjur. Det viktigaste bytesdjuret för isbjörnen är sälar, som det finns gott om både i Arktis och Antarktis. Vissa fågelarter har också kunnat anpassa sig. Den mest specialiserade är pingvinerna, som bara lever vid Antarktis. De har helt tappat flygförmågan men simmar istället lika bra som vilka fiskar som helst.
De största livsformerna i haven, valarna, hittas också ofta i polernas kalla vatten. Därför har också jakten på val varit som hårdast här. Många stora fångster fisk tas upp vid polerna. Bland annat fiskas här stora mängder torsk.
På senare tid har forskarna märkt att isarna vid polerna sakta börjat smälta. Detta är inte alls normalt och beror troligen på klimatförändringar satta i rörelse av människans miljöförstöring.
