Sälar
Alla säldjur ser korvlika och klumpiga ut och det är de också på land. I vattnet rör de sig snabbt och effektivt. Säldjuren är alla rovdjur som lever av att fånga fisk och kräftdjur. All jakt sker i vattnet.
Fram och bakben är omvandlade till padelliknande simfötter. Simhuden på bakbenen binder samman fötterna till något som liknar en fiskstjärt. Man kan nästan se på deras huvuden att de är släkt med hunddjuren. Det blir ännu tydligare när man kan titta på och jämföra deras tänder.
Säldjuren hittas över hela jordklotet. Några familjer föredrar varmare vatten, medan andra är helt anpassade till ett liv i polartrakterna.
Säldjuren delas upp i två stora grupper: egentliga sälar och öronsälar. Öronsälarna kan fälla fram sina bakfötter och använda dem till att gå med. De egentliga sälarna tar sig fram genom att skumpa och krypa.
Vid det nordliga polarhavet sker fortfarande en blodig och mycket grym jakt på sälungar som nästan hotat att utplåna många arter. Många naturorganisationer och myndigheter försöker stoppa denna jakt.
Sjölejon
Sjölejonen tillhör öronsälarna och finns i lite olika storlekar och former. Det kaliforniska sjölejonet är oftast mindre, gladlynt och lättlärt. Det är det man ser på cirkus ibland, tränat att utföra olika konster. I vilt tillstånd kan de vara farliga om man stör dem. Huden är slät och glänsande och hjälper sjölejonet att bli en otroligt skicklig simmare. Det nordliga sjölejonet är en bjässe på uppåt 4 m. Det är lurvigare och mycket skyggare.
Förutom i Nordamerika kan man hitta kolonier av sjölejon kring Australien, Nya Zeeland och Galapagosöarna.
Pälssälar
Pälssälarna, eller sjöbjörnarna som de kallades förr, tillhör också öronsälarna. De har längre öron än sjölejonen och längre päls. De stora hannarna blir omkring 2,5 m och väger kring 250 kg. Honorna blir knappt hälften så stora.
Pälssälarnas paradis är den Sydamerikanska kusten. Särskilt Eldslandet i Chile är flitigt besökt av dem.
Det finns också en nordlig art från Alaska som jagades mycket hårt förr, just för sin vackra päls.
Valross
Valrossarna tillhör ett eget sälsläkte. De är mycket kraftigt byggda, med tjock, pansarliknande hud och stora valkar som fungerar som fettlager.
Valrosshannarna känns lätt igen på sina långa betar, som egentligen är de stora övre framtänderna. Morrhåren sitter i en buskig kvast kring nosen och används till att känna sig fram när de dyker på stora djup för att jaga bläckfisk.
De fullvuxna hannarna kan bli 4 m långa och väga runt ett ton. De har alltid varit en viktig matkälla för eskimåerna. Också isbjörnar kniper sig gärna en valross om de kan, men då handlar det oftast om ungdjur.
Valrossarna använder betarna mot varandra, när de slåss om honor under parningstiden. Det är ofta blodiga slagsmål men valrossarnas tjock hud läker ihop snabbt.
Gråsäl
Denna numera ovanliga säl tillhör de så kallade ”egentliga sälarna”. De har inga yttre öron och kan inte röra sig lika smidigt på land.
Pälsen är skinande stålgrå med ljusa och mörka fläckar. Hannarna kan bli upp till 2,5 m lång.
Gråsälen hittas på den europeiska delen av Nordatlanten, ofta i samma kolonier som öronsälar.
Knubbsäl
Det här är den vanligaste sälarten. Den är ganska liten och fullvuxna hannar blir sällan längre än 1,8 m. Knubbsälen har en stor spridning längs Nordeuropas och Kanadas kuster. Den är mycket trogen den plats där den föddes.
Sjöleopard
Den fläckiga pälsen har gett denna storvuxna och rovgiriga säl dess namn. Sjöleoparden blir uppåt 3 m lång och jagar både pingviner och andra sälar.
Den har mycket skarpa krokliknande tänder. Förutom jakten brukar sjöleoparden följa efter valfångare och fiskebåtar för att snappa åt sig köttrester som kastas överbord.
Sjöleoparden hittas runt nästan hela södra halvklotet.
Klappmyts
Klappmytsen tillhör familjen blåssälar, som kan blåsa upp sina nosar på ett ballong-liknande sätt.
Den fullvuxna klappmytsen blir ungefär 2,5 m lång. Den liknar de vanliga sälarna, förutom att dess nos har en röd skinnsäck som kan blåsas upp. Den uppblåsta nosen används till att imponera på både honor och hannar.
Klappmytsen rör sig bland öar i Nordatlanten och brukar samlas på Newfoundlandöarna under parningen.
Sjöelefanter
Detta är världens största säldjur. Den fullvuxne sjöelefant-hannen kan bli 6,5 m och väga 3 ton.
Sitt namn har de fått av den snabelliknande säck som hannarna blåser upp under ljudligt tutande när det är dags att locka till sig honor till parning. De jättelika hannarna brakar under denna tid ihop i våldsamma strider där just snablarna brukar slitas sönder i blodiga slamsor.
Det ser otroligt otäckt ut men såren läker och det kommande året upprepas allt igen. Trots sina enorma späckfyllda kroppar är sjöelefanterna mycket viga och kan böja sig så långt bak att bakbenen rör vid huvudet.
