Främmande liv
Främmande arter i svenska vatten
Malin Werner, Programsekreterare för AquAliens (Fil. Dr.)
Främmande arter är växter och djur (och mikroorganismer) som inte funnits i ett område förut. De ska inte kunna sprida sig till området själva, utan behöver hjälp av människor för att komma dit. Kanske har ni hört talas om "mördarsnigeln" som kommer från Spanien och som har transporterats hit och nu lever i många Svenska trädgårdar. Man tror att sniglarna kan ha följt med i jord till krukväxter eller funnits bland importerade grönsaker. Signalkräftan är ett annat djur som människan tagit hit, men denna gång med flit. Den kommer från början ifrån Amerika, men började importeras till Sverige på 1950-talet. Man tog hit signalkräftor för att de var mer tåliga mot kräftpest, som hade börjat sprida sig i Sverige.
Ett exempel på en främmande art i havet är Sargassosnärjan. det är en brunalg som egentligen kommer från Japan, men som människan råkade transportera till Europa när de tog hit Asiatiska ostron. Ostronen skulle odlas på Franska kusten. På ostronens skal satt algen och när ostronen sattes ut i havet, så kunde även algen leva vidare här. Sargassosnärjan spred sig sedan vidare från Frankrike till andra ställen i Europa bl.a. Sverige. Algen hade dock inte klarat av att sprida sig ända från Japan och hit av sig själv och kallas därför för en "främmande art" här i Europa.
Ett annat havs-exempel är vår vanliga strandkrabba, den man kan fiska med musslor längs västkusten på sommaren. Den kommer från Europa, men för ungefär 100 år sedan började den dyka upp i södra Australien. Den "liftade" med fartyg som åkte mellan Europa och Australien. Troligen fanns de bland det barlastmaterial som man använde för att stabilisera båten (t.ex. sand och sten, som de tagit på något ställe där det råkade finnas krabbor i.). Krabborna som överlevde resan till Australien lastades av i hamnen när de inte behövde så mycket barlast längre (när de lastade på mer varor). En del av krabborna klarade av att överleva på det nya stället och kunde också föröka sig (få egna barn) och därmed blev det fler strandkrabbor där nere.
Just strandkrabborna är ett exempel på en främmande art som inte blivit särskilt omtyckt och som anses ställa till med problem på nya ställen, som den har kommit till. Krabborna är mycket bra på att finna mat, eftersom de äter nästan vad som helst och detta gör att de kan bli ganska många. När de blir många kan de både äta upp mat för andra arter (dvs. konkurrera med t.ex. andra krabbor som redan bor där) samt äta upp andra arter (t.ex. musslor). I Australien odlar och fiskar man mycket musslor och ostron och man oroar sig för att strandkrabborna ska äta upp det som människan vill ha för egen del. Dessutom fiskar man en del av de krabbor som strandkrabborna konkurrerar med. Om strandkrabborna blir fler kan de andra krabborna bli färre och då finns det inte så många kvar för människorna att fiska. (Och de flesta verkar inte vilja äta strandkrabbor, än.)
