Reptiler
Några få reptiler har anpassat sig till ett liv i havet. Alla andas fortfarande med lungor och några måste återvända till landbacken då och då.
Under urtiden fanns det gott om marina reptiler i alla möjliga former och storlekar, men dessa försvann då dinosaurierna dog ut och istället kom däggdjur som valar och sälar.
Havsleguan
Upp till 1,5 m
Galapagosöarna
Havsleguanen lever på klippor vid havet och simmar ner mot bottnen för att beta sjögräs. Den har flera släktingar på land som aldrig går nära havet. Havsleguanen är den enda ödla som också lever i havet.
Innan den dyker ner i det kalla vattnet ligger den och gassar på en solig häll för att värma upp sig. Stannar den för länge i vattnet blir den avkyld, slöar till och drunknar.
Havsleguanerna är snabba, skickliga simmare och piskar sig fram med sin långa svans. Det är var tredje till femte dag då det är lågvatten som leguanen ger sig ut på jakt efter föda.
Havsleguanerna är unika för Galapagosöarna utanför Ecuador och fridlysta. När naturforskaren Charles Darwin besökte Galapagosöarna på 1800-talet tyckte han att havsleguanen var "det fulaste djur Gud skapat".
Havssköldpaddor
 |
| Soppsköldpadda. |
Havssköldpaddorna är de reptiler som bäst anpassat sig till ett liv i haven. Till skillnad från landsköldpaddorna kan arterna i havet inte dra in huvud och ben i skalet och benen är helt ombildade till paddellliknande fenor.
Havssköldpaddorna kliver bara upp på land en gång på året och av en enda anledning - att lägga ägg. Honorna kommer upp på månljusa nätter och lägger ca 100 ägg i ett hål de grävt på stranden. Gropen täcks över och sköldpaddan beger sig ner i havet igen. Det är ett mödosamt arbete som kan ta flera timmar. När ungarna kläckts gräver de sig upp och stultar ner mot havet. Just denna deras livs första resa är kanske den farligaste, för måsar sitter ofta och lurpassar på de små ungarna. Det finns också varanödlor som tycker om att gräva upp och kalasa på äggen.
 |
| Lädersköldpadda. |
Havssköldpaddorna hittar man i alla varma hav. De finns i två familjer uppdelade på sju arter. Förr i världen fångades många av dem av hungriga sjömän som kokade soppa på dem.
Nu är arterna skyddade men denna långvariga jakt har redan minskat antalet ordentligt och det tar lång tid innan djuren återhämtar sig. På många stränder har äggläggningen blivit en turistattraktion och de pengar som kommer in går till att skydda sköldpaddorna.
Havsormar
Alla 50 arter av havsormar hittas i Stilla havet och Indiska oceanen. Några av dem föder levande ungar direkt i vattnet medan andra måste lägga ägg på land. De äggläggande ormarna har kraftigare fjäll på magen som hjälper dem att krypa. De flesta havsormar har en tillplattad stjärt som används som en sorts stjärtfena.
De är släkt med kobrorna och alla mer eller mindre giftiga. Det är inte så ofta människor stöter på havsormar. De flesta förgiftningar sker när fiskare fått en orm i sina nät. För de mesta människor är bettet inte dödligt giftigt.
På vissa håll i världen är havsorm en välsmakande maträtt.
