Bläckfiskar
Det vetenskapliga namnet på bläckfiskar är "cephalopoder". Det är grekiska och betyder huvudfotingar, vilket ju är ett passande namn när man tittar på dem.
Själva kroppen består av ett stort huvud, på vilket det sitter en magsäck och andningsorgan. På undersidan av huvudet sitter en mun, ofta skapt som en papegojnäbb, omgiven av 8-10 tentakler. Dessa tentakler är egentligen bara "tår" på en stor trattliknande fot.
Ögonen är byggda på samma sätt som hos oss människor och ger bläckfisken den bästa synen av nästan alla havsdjur. De allra största bläckfiskarna har också de största ögonen av världens alla djur - upp till 40 cm i diameter.
Bläckfiskarna har det mest utvecklade nervsystemet hos blötdjuren. De är också mer intelligenta än man kan tro.
Många bläckfiskarter skyddar sina organ med ett hårt eller läderaktigt skal. Andra bläckfiskar har helt mjuka kroppar. De flesta av dem simmar stillsamt fram i oceanerna, ofta i stora stim. Genom att pressa ut vatten från skalets undersida genom en sorts tratt driver de sig snabbt framåt genom vattnet. Det här är en effektiv flyktmetod.
Bläckfiskarna kan också spruta ut ett mörkbrunt färgämne, sepia, genom sin tratt. Förutom att färgen grumlar vattnet bedövar det också fiendens luktsinne. Ur sepia utvinns en målarfärg med samma namn.
Bläckfiskarna har många färgrika celler och kan använda dessa till att ändra färg. När de blir arga eller rädda ändrar de färg. De kan också andra färger och mönster på sin kropp för att smälta in i bakgrunden.
Bläckfisken använder sina böjliga armar för att fånga föda. På varje arm sitter en mängd sugkoppar som hjälper till att hålla fast saker.
De vanligaste bläckfiskarna blir bara runt 30 cm långa. Men i de stora havsdjupen gömmer sig riktiga jättar som kan bli över 15 meter långa. Man har ännu inte sett en sådan bjässe levande, utan bara som kadaver uppspolade på stranden. Jättebläckfiskarna hamnar ofta i strid med kaskelottvalarna, som fångar och äter dem.
 |
I medelhavet kan man fiska åttaarmad bläckfisk med sådana här beten:
1. Blylod med färgstarka tygremsor.
2. Träplatta med krabba.
3. Träplatta med spegel (de anfaller spegelbilden).
4. Tom kruka (de använder den som ett bo). |
Det finns bläckfiskarter som är dödligt giftiga. De flesta bläckfiskar går att äta och fiskas till mat i bland annat medelhavet.
Åttaarmad bläckfisk
Totallängd: 1-1,5 m
Västeuropas kust.
Det här är nog den bläckfisk som folk oftast tänker på. Den dyker ofta upp i äventyrs-filmer och böcker som jättelika skattvaktande monster som hjälten slåss med.
Den åttaarmade bläckfisken är i verkligheten varken särskilt stor eller våldsam. Den är tvärtom väldigt skygg och håller sig helst undan när människor dyker upp. Vanligen ger sig just denna art inte ut på djupare vatten än 200 meter.
Huden är vårtig och brun/röd/grå. Huvudet är mjukt och äggformat. Den åttaarmade bläckfisken saknar ett skyddande skal. Den är en skicklig jägare och fångar humrar, krabbor och räkor.
På Medelhavets bottnar ligger ofta lerkärl från flydda tider, som den åttaarmade bläckfisken gärna gör till sitt bo.
Genom experiment har marinbiologer tagit reda på hur smart den här bläckfisken är. Man har lagt den åttaarmade bläckfiskens favoritmat, hummer, i burkar med åtskruvade lock på havsbotten. Ganska snart har bläckfiskarna räknat ut hur de ska komma åt maten, skruvat av locket och fiskat upp hummern!
Sepiabläckfisk
Kroppens längd: 30-40 cm
Medelhavet och östra Atlanten.
Det här är en tioarmad bläckfisk med utsträckt, skal-skyddad kropp. Längs kroppen löper fenor som hela tiden böljar och håller bläckfisken flytande i vattnet. Dessa fenor gör bläckfisken väldigt rörlig. Den kan lätt gå framåt, stanna, backa och röra sig upp och ner.
Sepiabläckfisken ändrar färg efter omgivningen för att bättre skydda sig från rovdjur. Själv lever den av fisk och kräftdjur. Skalet från döda sepiabläckfiskar flyter ofta iland längs Medelhavets stränder. Dessa skal används sedan som kalktillskott till burfåglar och som slipmedel.
Pärlbåt
Längd: 20-30 cm
Indiska oceanen och Stilla havet.
Pärlbåten, eller Nautilus som den också heter, är en mycket primitiv bläckfisk, som har sett nästan lika dan ut i 300 miljoner år.
Den har det hårdaste skalet av alla bläckfiskar och korta tentakler utan sugkoppar. Inuti det vackra skalet finns fickor med luft som gör djuret lätt när det simmar. Luften släpps ut när pärlbåten måste dyka.
Om dagarna håller de sig på djup upp till 50-500 meter. På nätterna tar de sig gärna upp till ytan.
Papperssnäcka
Skalets längd: 20-30 cm
Tropiska och varmtemprerade hav.
Kallas också "Argonaut". Papperssnäckan tillhör de åttaarmade bläckfiskarna. Honan är störst och har ett skal av kalk som äggen sparas i. Honan kan krypa in och ut ur skalet, men bakkroppen är mjuk och sårbar. Hannen är bara 1 cm lång.
Papperssnäckehonan har två tentakler som är hoprullade och sammanväxte. Mellan dessa utsöndras det material som bygger upp skalet.
Cranchia scabra
Skalets längd: 8-12 cm
Atlanten och Indiska oceanen
Denna lilla bläckfisk är en av de vanligaste och tillhör ett släkte med en mängd arter. Cranchia scabra är nästan helt genomskinlig. Den har flera små lysorgan, särskilt under ögonen. Vanligen hittar man den ner till 500 meters djup.
Vampyrbläckfisk
Längd: 20-28 cm
Alla tropiska och subtropiska hav?
Denna märkliga bläckfisk har bara fångats i 120 exemplar. Man vet inte hur pass gott det är om dem i världshaven, eller riktigt var den lever. Den lever ganska långt ner i havet, på ca 300 meters djup.
Vampyrbläckfisken liknar mest den åttaarmade bläckfisken, men är troligen ett helt eget släkte. Den lever i det vattenskikt i havet som innehåller minst syre.
Vampyrbläckfiskens tentakler har inga sugkoppar utan istället taggliknande utväxter. Den har också långa trådar den skickar ut i vattnet för att känna av rörelser från bytesdjur.
När en av trådarna "slår larm" gör vampyrbläckfisken en svepande rörelse runt bytet och fångar in det med hjälp av den tunna huden som täcker hälften av tentaklernas längd.
Calliteuthis reversa
Skalets längd: 9-14 cm
Nordatlanten och västra Medelhavet
Denna lilla bläckfisk är helt översållad av lysorgan och lever 1500 meters djup.
Den liknar en liten julgran där den simmar omkring i djuphavets mörker. En ovanlig detalj med Calliteuthis är att dess bägge ögon är olika stora.
Jättebläckfisk
Längd: Upp till 15 m?
Alla djupa hav?
Det här djuret troddes först vara ett bland många andra påhittade havsmonster. I flera århundraden har sjömän berättat om möten med tentakelförsedda jättemonster ute på de öppna haven.
Många av dessa historier är säkert överdrivna, men nuförtiden vet vi iallafall att jättebläckfisken existerar. Tyvärr har man ännu inte fotograferat eller filmat ett levande exemplar.
Jättebläckfisken lever på mycket stora djup. Kaskelottvalen brukar ibland jaga och äta jättebläckfiskar, men det är ingen lätt fångst. På många kaskelottvalar syns ärr efter bläckfiskens starka sugkoppar.
När kaskelottvalar jagats och dödats har man ibland hittat söndertuggade jättebläckfiskar i magen på valarna. Vid några tillfällen har det också flutit iland kadaver efter döda jättebläckfiskar.
