Sniglar, snäckor och musslor
Sniglar
Havssniglarna har inga skal och andas med en sorts buskformade gälar. De är nästan alla vackert färggranna och några också giftiga. De simmar fritt i haven och lever på alger och smådjur.
De flesta havssniglarna är bara några millimeter långa och svåra att upptäcka. Vid korallreven finns det dock arter som blir uppåt 35 cm.
Glaucus atlanticus
Den här havssnigeln simmar omkring vid havsytan och lever bland annat av de insekter som samlas där.
Den har vingliknande fenor och är till skillnad från sina släktingar inte särskilt färggrann.
Den är istället blå, liksom många djur som lever vid vattenytan. Blå färg hjälper nämligen till att gömma snigeln från rovdjur som fiskar och fåglar.
Snäckor
Världshaven är fulla av snäckor i en mängd former och färger.
 |
| Skruvsnäcka, 15 cm |
Själva kroppen på djuret med alla inre organ sitter gömt inuti ett skal som växer i takt med djuret. Ut ur skalet går en stor, mycket rörlig fot som långsamt släpar fram snäckan över bottnen.
Några snäckor har en sorts lungor och samlar luft inuti skalen. Andra andas med gälar liksom fiskarna. De äter oftast andra djur, vanligen kadaver som hittas på bottnen. De finns också de som fångar smådjur och andra som livnär sig på alger.
Konsnäcka
Den här snäckan blir10-12 cm och finns i en mängd arter. De flesta finns i tropiska vatten och är mycket giftiga.
I snäckans mun sitter en raspformad tunga som sliter upp bytets kött. I detta sår sprutas sedan giftet in. Den här snäckan kan vara farlig också för människor.
Biskopsmössa
Man hittar den 12 cm långa biskopsmössan i Indiska oceanen och Stilla havet.
Den har en mycket lång snabelliknande fot.
Porslinssnäcka
Denna 10 cm långa snäcka är en av de största snäckfamiljerna i haven. De lever oftast på grunda vatten i de tropiska och subtropiska haven.
Porslinssnäckorna verkar särskilt trivas i korallreven. De flesta har starkt färgade fläckar eller ränder på sina rundade skal. På många ställen i Afrika används porslinssnäckorna som betalningsmedel istället för pengar.
Havsöra
De flesta havöron är små och blir inte längre än 12 cm.
Men det finns en art utanför Kaliforniens kust som blir upp till 30 cm.
Den fångas och äts som delikatess på många restauranger. Det är den kraftiga foten som tillagas.
 | | Pelikanfot, ca 30 cm |
|  | | Vindeltrappa, 5 cm |
|  | | Stjärnsnäcka, 7,5 cm |
|
Musslorna
 |
| Blåmusslor |
Musslorna är för det mesta stillasittande djur. Musseldjuret gömmer sig inuti två skalhalvor som sitter ihop med en gånggärns-liknande skinnbit.
Ur skalet skickar musslan fram sega trådar som håller fast den vid underlaget. Större delen av musslan är en otroligt stark muskel som öppnar skalet när den äter, eller kniper igen det när den vill vara ifred.
Musslan lever av plankton som glider genom vattnet in i skalet.
 |
| Simmussla |
Vissa musslor ligger på havsbotten och rör på sig genom att klippa med skalen. Det här skapar små vattenvirvlar som lyfter musslan.
Några musslor är dödligt giftiga men många går att äta. Framför allt används blåmusslor, som hittas i Sverige, och ostron till matlagning.
För att lättare få tag på dem odlas de ofta i konstgjorda bassänger vid havet. De flesta musslor blir bara några centimeter långa, men ostronen kan växa sig rejält.
Ostron
Några ostron har blivit upp till metern breda, och orsakat drunkningsolyckor när dykare fastnat med ena foten i deras gap!
 |
| Halvöppet ostron. |
När ostronen suger in vatten för att få tag på plankton åker det med sand. Sandkornen pressas samman och poleras under lång tid av musslans muskel, och blir så småningom till en pärla. I många länder lever folk vid havet av att dyka efter just musselpärlor.
Alla musslor är inte till nytta för människan. Den mycket lilla musslan skeppsmasken var förr ett elände för de som hade träbåtar. Den kan gräva sig långt in i skrovet och ställa till med stor skada.
