Eriks son Leif den lycklige, också kallad Leif Eriksson, for ur kurs under en seglats år 1001 och hamnade på Newfoundland-öarna utanför Kanada. Han blev alltså den förste europé som gick iland i Nordamerika.
Han kallade platsen för ”Vinland”, vilket troligen betyder ”gräsrikt land”. Man namngav också öarna Markland (”trädlandet”) och Helluland (”stenlandet”), vilka kan ha varit Labrador och Baffinön.
Möte med indianerna
Grönlänningarna gjorde ytterligare två resor till Vinland för att kolonisera de nya marker man upptäckt. Snart stötte man på urbefolkningen, alltså indianerna, och till en början gick allt bra.
Man påbörjade byteshandel med ”skrälingarna”, som vikingarna kallade dem, och fick hjälp med att skaffa kött och skinn. Men på något sätt gick umgänget snett mellan indianerna och vikingarna.
Den första nybyggarexpeditionens ledare, Thorvald dödades av en skräling-pil, och i utkanten av kolonin angreps flera hus.
Vid ett tillfälle försvarades hela bosättningen av en ensam kvinnlig krigare. Hon lyckades skrämma slag på indianerna genom att klä av sig bar på överkroppen och komma viftande med ett svärd i varje hand.
Efter bara några år tröttnade vikingarna på oroligheterna och begav sig tillbaka till Grönland. Man har hittat ett någorlunda bevarat vikingahus på Newfoundland, och i detta en nål och en sten till sömnadsarbeten.
