Skandinavien var ovanligt på så sätt, att man där fortfarande höll fast vid sin asatro, medan resten av Europa var kristet. Många kungar i andra länder skyllde vikingarnas våldsamma beteende på just deras religion.
 |
| Sent omsider blev även vikingarna kristna. |
Omkring år 825 hade den franske munken Ansgar landstigit på Björkö och börjat undervisa folk där i den kristna läran. Han var vad man kallar en missionär. En annan missionär hade inte lika stor tur. En munk som skickats ut av Frankrikes kung "Ludvig den fromme" blev överfallen av vikingar innan han ens kom fram till Skandinavien.
Det var praktiskt för vikingarna att bli kristna. Den romersk-katolska kyrkan (som bland annat styrde i Konstantinopel) förbjöd sina troende att handla med hedningar. Därför lät många vikingar döpa sig så de kunde fortsätta med sina affärer. När man kom hem fortsatte man oftast dyrka sina gamla gudar. På samma sätt finns det vikingar som övergått till islam, för att bättre smälta in i arabländerna.
Norges kung Olav Tryggvesson införde kristendomen i sitt land, samt på Grönland och Orkneyöarna. Detta skedde kring år 1000. På Island protesterade man, men gick så småningom med på att döpas som kristna om man fick dyrka asagudarna i smyg.
De gudabilder som användes i de gamla riterna fick inte stå framme synliga, utan gömdes undan i ett litet specialrum i huset. Alla visste att det fanns där, men ingen låtsades om det.
Kristna vikingar övertalar
De kristna missionärerna var ofta ensamma och fick lita till sin vänlighet och övertalningsförmåga. Det behövde inte kristna vikingar bry sig med.
Kung Olavs missionärer reste runt i grupp, och hette Eyvind huggorm, Trond skelögde, Berse den starke, Kettil den höge, Sigurd dolk och Grotjard den raske. Vem hade inte blivit kristen om de frågade? Om man inte gick över till den nya, fromma religionen fick man på käften. En hövding, Rauth, som nekade kungen fick en levande huggorm nedpressad i halsen som straff.
Så småningom blev kristendomen något av överklassens tro. Det var ”inne” att vara kristen. Endast de mest primitiva människorna höll kvar vid asatron.
– ”Kolla, grannarna har avgudabilder! Idioter...”
Olav Tryggvessons efterträdare, Olav Haraldsson, fortsatte kristna sina undersåtar. Men hans barbariska metoder slog till slut tillbaka mot honom själv. Norrmännen gjorde uppror och tog hjälp av danskarna för att driva honom ur landet. År 1030 försökte Olav Haraldsson återta tronen, men blir dödad i slaget vid Stiklastad. Det börjar berättas att man sett olika under och mirakel vid hans grav, vilket får romersk-katolska kyrkan att helgonförklara den kristne vikingen.
Kristendomen i Sverige
Sverige var sist med att införa kristendomen. År 994 fick den kristne Olov Skötkonung makten i Sverige, och började omvände sina hedna landsmän.
I vårt land levde asatron kvar längst. År 1070 gjorde asatron en framgångsrik återkomst ivrigt pådriven av vikingen Blot-Sven, men år 1100 blev den gamla gudadyrkan helt förbjuden och de siste helgedomarna förstördes.
Emellertid fortsatte en sorts asadyrkan ända in på 1700-talet i Blekinges övärld, då man bad Oden, Tor och Frej om god sådd, fiskelycka med mera.
