Vendeltiden har fått sitt namn efter ett gravfält vid Vendels kyrka i Uppland. Man brukar räkna det här som den allra tidigaste början på vikingatiden.
Perioden strax innan kallas folkvandringstiden, eftersom stora grupper människor färdades runt i Europa familje– eller klanvis.
Under 400-500-talen efter Kristus började man samla sig i byar som styrdes av en enda hövding, ofta en krigsherre som blivit bofast.
Fynden i Vendelgravarna är riktiga skatter. Det är tydligt att skandinaverna redan under den här tiden var fantastiska hantverkare. De hjälmar man hittat är rikt utsmyckade och svärdens fästen är ofta dekorerade med guld och ädelstenar.
Man har också hittat liknande föremål i Storbritannien, vilket visar att nordborna redan då hade kontakt med andra länder.
Vendelkulturen var särskilt stark i Mälardalen och på Gotland. På dessa platser har man funnit tecken på att det förekommit mötesplatser för handel, och att det funnits en utvecklad sjöfart.
Svearna var det största folket under vendeltiden, och ursprungligen en germansk folkstam som vandrat till Mälardalen. De var mycket mäktiga, och lyckades under 500- eller 600-talet underkuva det näst största folket, götarna.
Svearna spridde sedan ut sig i hela nuvarande Svealand och en bit av Norrland. Nutidens Uppsala blev svearikets stora knytpunkt. Efter detta började den historiska period vi kallar vikingatiden ta sin början.
