När Oden en dag red omkring i Jotunheim stötte han på jätten Hrungner, som menade att hans häst Gullfaxe var snabbast i världen. De bestämde att de skulle rida ikapp och slog vad om sina huvuden.
 |
| Oden rider den snabbfotade Sleipner. |
Odens häst Sleipner vann ganska lätt över Gullfaxe, men kappritten hade gått så snabbt och sträckt sig så långt att de hamnat i Asgård. Oden var på gott humör och bjöd in Hrungner till Valhall över en bägare mjöd.
Under sitt besök var Hrungner helt odräglig och gjorde narr av alla asarna. Men när han retade Tor gjorde han bort sig. Den rasande åskguden var på vippen att dänga Mjölner i huvudet på jätten, då Oden gick emellan. Gästfriheten i Valhall skulle respekteras till varje pris, menade han.
Hrungner sa, att om Tor nu så gärna ville slåss kunde de mötas i en holmgång på neutral mark. Det var Tor genast med på, och de bestämde att de skulle mötas vid Grotunagård i Jotumheims utmarker. Tor dök upp på utsatt tid med sin unge dräng Tjalve. Hrungner var sen. Guden anade oråd och skickade Tjalve att möta jätten.
Tjalve griper in
Hrungner var på väg till mötesplatsen i sällskap med Mökkurkalve, en enorm koloss som de andra jättarna byggt i lera åt Hrungner, för att bistå honom i kampen.
 |
| Tor kämpar mot Hrungner. |
Hrungner var i sig en ryslig motståndare, och Jotunheims störste kämpe. Hans huvud var av granit och hans hjärta en femkantig sten. Hans favoritvapen var en avlång slipsten i flinta som han slungade mot sina fiender. Till försvar hade han en bred sköld karvad ur en bergssida.
Tjalve undrade hur det här skulle gå, men gick modigt fram till Hrungner för att ge honom ett gott råd. "Tor anfaller alltid underifrån", ljög Tjalve, och Hrungner kastade sin sköld för att istället kunna kliva upp på den. Då kom Tor farande med Mjölner höjd till strid.
Mökkurkalve visade sig inte vara till någon större hjälp, utan pinkade ner sig då han fick se Tor. Hrungner kastade sin flintsten samtidigt som Tor slungade iväg hammaren. Mitt i luften klöv Mjölner Hrungners vapen och fortsatte rakt igenom jättens skalle. Men splitter från flintstenen genomborrade Tors panna och guden föll till marken. När Hrungner dråsade omkull föll hans ena ben över Tor och naglade fast honom.
Magne - en son med kraft
 |
| Magne - liten men stark! |
Ingen av asarna kunde rubba jättens ben, så man skickade efter Tors tre dagar gamle son Magne. Tor skämdes lite över Magne eftersom han fått honom med jättinnan Järnsaxa fast han var gift med Siv. Men trots att han var så liten slängde Magne lätt undan Hrungners ben. Som tack för detta skänkte gudarna honom Gullfaxe.
Groa botar huvudvärken
Tor fick en ryslig huvudvärk av splittret i pannan, och begav sig till den jättinnan Groa för att få hjälp. Hon var mycket trollkunnig och började sjunga ut flintbitarna ur Tors huvud. Tor kände sig allt mer lättad.
För att visa sin tacksamhet berättade han att han tidigare under dagen träffat Groas man Aurvandil, som lät hälsa att han var på väg hem. Groa blev så glad att hon helt glömde av trollsången, och en liten flisa blev kvar i Tors huvud.
Kom därför ihåg att aldrig kasta en slipsten i golvet, för då rör sig också splittret i Tors skalle och huvudvärken kommer tillbaka.
