Viktiga personer

Cheops

Chufu (Cheops) skriven med hieroglyfer.

Cheops (stavas också Kheops eller Keops) är det grekiska namnet för Chufu, farao av 4:e dynastin under ca 23 år. Han regerade troligen mellan åren 2551 - 2528 f.v.t. Hans fulla namn var "Khnum-Khufu", vilket betyder ”guden Khnum skyddar mig”. Chufu har gått till historien som den farao som lät uppföra Cheopspyramiden i Giza, vilken är ett av världens sju underverk.

Chufu var son till kung Sneferu och drottning Hetepheres I, vilka var framgångsrika och omtyckta regenter. Till skillnad från sina föräldrar är Chufu ihågkommen som en riktig tyrann, en grym och skoningslös farao. Chufus regeringstid står beskriven i Turinpapyrusen, en lista på egyptiska regenter troligen från Ramses II's regeringstid. Enligt denna härskade Chufu i 23 år, men senare källor från antiken menar att han var farao mycket längre, kanske upp till 63 år. Enligt den antike grekiske historieskrivaren Herodotos ställde Chufu till med mycket elände för sina landsmän. Han lät stänga flera tempel och andra offentliga mötesplatser och satte folket i hårt arbete.

Han ska ha varit skoningslös mot sina motståndare. När han blivit gammal och misstänkte att han inte hade så många år kvar ska Chufu ha ångrat sitt grymma leverne och skrev en helig bok som botgörelse för sina synder. Men under sin levnadstid framställdes Chufu istället som en handlingskraftig härskare. På en klipptavla i relief från Sinaihalvön visas Chufu på väg att halshugga en besegrad fiende.

Chufu hade nio söner och femton döttrar. Han utsåg en av sönerna till sin tronarvinge, men en av döttrarna kom senare att bli drottning av Egypten.

Den stora pyramiden, som Chufus gravmonument är känd som, är en fantastisk konstruktion. Arkeologer har hittat en tom sarkofag inuti den kungliga gravkammaren i pyramiden, men Chufus mumie har aldrig hittats.

Nefertiti

Nerfertitis skriven med hieroglyfer.

Nefertiti (”Den sköna är kommen”), levde troligen mellan 1380 f.v.t. -1331 f.v.t. Hon var hustru till farao Amenhotep IV (senare känd som Akhenaton) och drottning av Egypten under det Nya riket och den 18:e dynastin. Hon var också faster till farao Tutankhamun.

Nefertiti var antagligen bara 12 år gammal när hon gifte sig med Akhenaton. De fick sex döttrar, varav en av dem, Ankhesenamun, så småningom blev maka åt Tutankhamun och drottning över Egypten. Tillsammans med Akhenaton avskaffade Nefertiti dyrkan av flera gudar samtidigt, med Amun-Ra som den främste guden. Istället infördes en engudsreligion med guden Aton, som representerade solskivan.

Nefertitis berömda byst.

Nefertiti hade många titlar. I tempelkomplexet vid Karnak står hon omnämnd som: ”Arvtagerska, Den frikostiga, Den charmfulla, Utstrålande glädje, Behagfullhetens härskarinna, Den älskade, Den som lugnar kungens hjärta i hans hus, Talar milt med alla, Övre och Lägre Egyptens härskarinna, Den store kungens hustru, Den han älskar, Damen av två länder, Nefertiti.” Trots alla de vackra titlarna finns det också en kalkstensrelief som visar hus Nefertiti misshandlar en kvinnlig fånge ombord på en båt. Över dem lyser solen, så det kanske handlar om ett människooffer till guden.

Nefertiti var en mycket mäktig kvinna och troligen mer än bara en hustru åt Akhenaton. Det verkar som om hon upphöjts till medhärskare under Akhenatons 12:e regeringsår.

Kring Akhenatons 14:e regeringsår försvinner Nefertiti ur historieskrivningen och man får anta att hon dött. Hur detta gått till är fortfarande oklart, men skrifter talar om en pest som svepte över landet under denna tid. Inte heller har Nefertitis mumie hittats. Några gånger har forskare antagit att det varit just hennes mumie man funnit, men senare undersökningar, bland annat med DNA, har bevisat motsatsen. Däremot vet vi ganska exakt hur hon såg ut.

Nefertiti är Egyptens mest berömda drottning efter Kleopatra. Hon är känd för sin skönhet och har kallats ”den vackraste kvinnan i världen”. Under sin livstid ansågs hon också vara underskön. Skulptören Tutmoses gjorde en byst av henne, vilken återfanns i resterna av hans ateljé under en utgrävning. Man antar att bysten är verklighetstrogen, eftersom skulptörer under lång tid i det forna Egypten avbildade människor utan att försköna eller anpassa ansiktena till något ideal, som man ofta gjort senare i konsthistorien. En liten kalkstensstaty av Nefertiti visar också exakt samma ansiktsdrag som bysten. Nefertiti verkar ha varit en slank kvinna, med tydligt smal och lång hals. Med de skönhetsideal vi har idag skulle hon säkert ha lyckats bra som fotomodell. Den berömda bysten är ett av världens mest kopierade konstverk.

Tutankhamun

Tutankhamun (också känd som Tutankhamon) var en farao av den artonde dynastin under perioden Nya riket. Han levde mellan 1341 f.v.t. – 1323 f.v.t. och blev alltså bara 19 år. Tutankhamun blev farao när han var 11 år. Han fick hjälp att regera av sin premiärminister Ay, som sedan efterträdde honom som Egyptens härskare.

Farao Akhenaton

Tutankhamun skriven med hieroglyfer.

Hans namn var från början Tutankhaten, som betyder "levande bild av guden Aten (Aton)". Han blev bortgift med Achenatons och Nefertitis dotter Ankhesenamun, som var hans några år äldre halvsyster. Det här var ett arrangerat äktenskap men de bägge tonåringarna älskade varandra och sågs alltid tillsammans.

Farao Akhenaton hade avskaffat dyrkan av flera gudar, med Amun-Ra som den främste guden. Istället införde han en engudsreligion med guden Aton. Detta upprörde Amun-Ras präster, som var både rika och mäktiga. De togs ifrån sina egendomar och deras tempel stängdes. Då Akhenaton avlidit tillät Tutankhamun åter dyrkan av flera gudar, med Amun-Ra som huvudgud. Prästerna återfick också sin makt och sina egendomar.

Tutankhamon med sin hustru Ankhesenamun.

Så småningom födde Ankhesenamun två för tidigt födda döttrar som inte överlevde. De unga föräldrarna sörjde djupt och öppet sina barn, något som inte var vanligt bland de kungliga, och lät mumifiera barnen.

Just som Tutankhamun fyllt 19 och på allvar tagit sig an sina uppgifter som farao dog han helt plötsligt. En populär teori är att han blivit mördad på något sätt. Då man på senare år undersökt hans DNA har det framkommit att han möjligen led av någon sorts skelettsjukdom, eller drabbades av malaria.

Tutankhamuns berömda grav-guldmask. En av Egyptens mest kända symboler.

Tutankhamun är mest känd för den praktfulla grav, som 1922 påträffades otroligt välbevarad av den brittiske arkeologen Howard Carter. Tutankhamuns gravkammare, som ligger i Konungarnas dal nära Luxor, är vackert dekorerad med väggmålningar om hans liv och hans andliga vandring efter döden. Cirka 5000 vackra konstföremål fanns också i kammaren, men den största sensationen var själva kistan, som Tutankhamuns mumie vilade i.

Begravningsmasken var gjord i massivt guld och vägde 10,2 kilo. Det visade sig att den unge faraonens kropp var inkapslad i tre sarkofager, varav den innersta också var gjord i guld, med dekorationer av ädelstenar.

Kistans delar var hoplimmade med ett otroligt starkt lim och själva mumien satt fastlimmad i den innersta kistans botten. Också två små mumier, Tutankhamuns och Ankhesenamens barn, hittades i gravkammaren.

Ramses II

Ramses II skriven med hieroglyfer.

Ramses II, också känd som Ramses den Store, var farao från 1290 f.v.t. till sin död cirka 1224 f.v.t. Han tillträdde tronen när han var 24 år, härskade i cirka 63 år och blev runt 90 år gammal. Han är den farao som låtit bygga mest monument över sig själv. Mest känt är nog templet Abu Simbel, där både han själv och hans hustru Nefertari finns avbildade.

Nefertari är den mest ihågkomna av Ramses drottningar men han hade en mängd bihustrur och älskarinnor, troligen omkring 200. Det sägs att han fick över 100 söner och ett okänt antal döttrar.

Ramses utförde flera militära expeditioner åt norr, där han hoppades kunna utöka Egyptens landområden. I tjugo år stred han mot hettiterna i Mindre Asien, men då inget av rikena lyckades besegra det andra slutade konflikten med en överenskommelse. Denna är det första bevarade fredsavtalet i historien. Ramses besegrade också en flotta pirater som länge härjat längs Medelhavets kust.

Ramses II som staty vid Abu Simbel-templet.

Ramses II har ofta pekats ut som den farao som i gamla testamentet utmanas av Moses, för att han vägrar släppa ut judarna ur Egypten. Det sägs aldrig exakt vilken farao som de bibliska texterna är tänkta att handla om.

Ramses II:s mumie hittades 1881 i dalen Deir el-Bahri, som var en begravningsplats utanför den fornegyptiska staden Thebe. Nu finns mumien bevarad på Egyptiska museet i Kairo. Forskarnas undersökningar visade att Ramses var 172,5 cm lång, vilket var lite under medellängden för forntidens egyptier. Han hade lidit av ganska svår åderförkalkning under sin ålderdom. I mumiens hals hittade man ett rakt trästycke. Man har gissat att anledningen till detta är en olycka då Ramses kropp skulle mumifieras. Kanske har någon av misstag slagit av honom huvudet, som sedan fästs tillbaka på kroppen med träbiten som stöd.

Ramses II:s mumie.

1974 upptäckte egyptologer att Ramses mumie började falla sönder snabbare än tidigare. Mumien flögs till Paris för att undersökas och fick ett eget pass, där man fyllt i uppgiften om ”yrke” som ”kung, avliden”. Det visade sig att mumien led av en svampinfektion och fick lämpliga botemedel mot detta. Undersökningen hittade också flera gamla ärr från strider och ett hål i käkbenet, vilket orsakats av en hemsk tandinfektion. Troligen var Ramses II:s hår rött.

Kleopatra VII

Kleopatra VII skriven med hieroglyfer.

Kleopatra VII Thea Filopator blev den sista härskaren som tillhörde det ptolemaiska kungahuset och också Egyptens sista drottning innan romarna tog över all makt. Kleopatra var dotter till kung Ptolemaios XII och hans okända drottning. Fadern var gift tre gånger och Kleopatra hade fem halvsyskon. Hennes storasystrar Kleopatra VI och Berenike IV avsatte sin far år 58 f.v.t., men han återvände till makten 55 f.v.t. och utsedde då Kleopatra till sin tronarvinge.

När Kleopatra fyllt 18 år dog hennes far och tanken var att hon skulle ta över tronen med sin yngre bror och make Ptolemaios XIII vid sin sida. Men broderns förmyndare, ministern Potheinos, fördrev Kleopatra innan hon hann ta makten. Troligen fruktade han hennes viljestyrka och inflytande över andra.

Stenbyst som sägs föreställa Kleopatra VII.

Under sin landsflykt levde Kleopatra i Syrien. Det var svårt för henne att finna stöd för sin sak, men till slut blev romarna intresserade. En av Roms mäktigaste män, Julius Caesar, träffade Kleopatra och blev betagen i hennes skönhet. Han reste till staden Alexandria och förklarade att han helst såg att både Kleopatra och Ptolemaios skulle dela makten, så som det från början var bestämt. Detta var inte vad Potheinos ville höra och han såg till att Caesar och hans män blev instängda i den kungliga borgen. Så småningom anlände Caesars trupper från Mindre Asien och befriade honom. Efter en kort tids stridigheter tillfångatogs Ptolemaios XIII och dränktes i Nilen. Nu återinsattes Kleopatra som härskare över Egypten, med sin andre lillebror Ptolemaios XIV vid sin sida.

Kleopatra och Julius Caesar inledde nu sitt kärleksförhållande som resulterade i sonen Ptolemaios XV, oftast kallad Caesarion. Caesar erkände pojken som sin son men utnämnde honom inte till sin efterträdare till maktposterna i Rom, vilket Kleopatra hade hoppats på. Hon och sonen följde med Caesar till Rom, där händelserna tog en sorglig vändning. Till Kleopatras besvikelse adopterade Ceasar sin systerdotters son Octavianus som sin egen son.

Den unga Kleopatra, målning av William Waterhouse Hawkins.

Vid det här laget hade Julius Caesar utnämnts till imperator (överbefälhavare) och diktator på livstid. Det betydde att han hade den största makten i Romerska riket, något som tidigare hade funnits hos den romerska senaten, en beslutande församling som stiftade lagar och bestämde ändringar efter röstning. Flera i senaten avskydde Caesar och det bildades en sammanslutning för att döda honom. Den 15 mars 44 f.v.t. blev Caesar överfallen av en grupp senatsmedlemmar, några av dem före detta goda vänner. De dödade honom med 23 dolkhugg, innan de flydde från Rom åt olika håll. Efter mordet på Caesar återvände Kleopatra och Caesarion hem till Egypten. Då hon kommit hem upptäckte hon att hennes bror och medhärskare dött under mystiska omständigheter.

I Rom utsågs nu två imperatorer, Marcus Antonius, som varit Caesars närmaste man och Octavianus, Caesars adoptivson. De två drog aldrig riktigt jämt. Efter slaget vid Filippi gjorde Antonius ett stort triumftåg genom Mindre Asien, för att demonstrera sin makt för både Rom och andra riken. Han lät kalla Kleopatra till sig för att bevisa sin trohet mot Rom. Då Kleopatra anlände till staden Tarsos i södra Turkiet för att stå till svars var hon utklädd till kärleksgudinnan Afrodite. Hon bars fram på ett förgyllt fartyg med åror av silver och segel av purpurrött tyg. Antonius föll pladask för henne som Caesar gjort och de två inledde ett passionerat förhållande.

Målningen "Antonius och Kleopatra" av Lawrence Alma-Tadema..

Antonius vistades nu mer i Alexandria än i Rom. Han försköt sin hustru Octavia och skaffade tre barn med Kleopatra. Samtidigt samlade Octavianus alltmer makt i Rom. Till slut utbröt krig mellan de forna imperatorerna: Västra Romarriket med Octavianus på den ena sidan och det Östra Romarriket med Antonius och Kleopatra på den andra. Striderna avgjordes i sjöslaget vid Actium, där Kleopatras och Antonius styrkor förlorade. På våren 30 f.v.t. anlände Octavianus i Egypten. Kleopatra tog välvilligt emot honom och påbörjade förhandlingar med honom, utan att Antonius kände till detta.

Vad som sedan hände är höljt i visst dunkel. Det verkar som om någon berättat för Antonius att Kleopatra tagit sitt liv, varpå han själv begick självmord. Kleopatra sökte nu öppet stöd hos Octavianus, men denna avfärdade henne och ville inte att hon skulle närvara vid hans triumftåg in i Rom. Fem dagar efter att Antonius tagit sitt liv gjorde också Kleopatra det. Några källor hävdar att hon stack sig med en förgiftad hårnål, men den mest populära versionen säger att hon lät en giftorm bita henne. Octavianus lät döda Caesarion, så att ingen skulle kunna utmana honom om makten i Rom. Octavianus blev sedan den förste kejsaren av Romerska imperiet och kallades därefter för Augustus.