Knivar
Kniven var ett viktigt föremål för indianerna, liksom för alla naturfolk. Den användes vid jakt, strid, matlagning och som verktyg.
 |
| Flintaknivar |
De första knivarna tillverkades av flera material. Flintsten var vanligast. Man valde omsorgsfullt ut stenar som hade en lämplig form och var lätta att greppa i handen. Med hjälp av en rund sten slog man mot flintans kanter och kunde på så sätt göra dem otroligt vassa. De små skärvorna som slogs bort sparades till pilspetsar. Flintknivarna användes framför allt till att flå fällda bytesdjur. Läder är segt, men flintkniven klarar att skära igenom det.
Ben var ett annat användbart material. Man använde bitar av hjort- eller antilophorn för att göra spetsiga och lättgreppade föremål. Sådana dolkar gick inte att skära med, bara att sticka, och användes vid strid och jakt för att döda.
 |
| Kniv tillverkad av hjorthorn. |
Så småningom lärde man sig använda koppar för att gjuta spetsar till knivar, spjut och pilar. Det var inte överallt indianerna kunde få tag på koppar, men området kring de stora sjöarna vid kanadensiska gränsen var rikt på denna metall.
Man gjorde formar i sten, keramik eller trä, och smälte kopparklumpar i små ugnar av staplade stenar. Försiktigt hälldes den smälta metallen över i formarna från en annan träbehållare eller keramikkrus. På så sätt kunde man tillverka flera föremål från samma form.
 | Kniv där bladet är inköpt, men handtaget
tillverkat av ägaren själv i brons. |
|  | | Stridskniv av järn, försedd med ett björnhuvud snidat i ben. |
|
 |
| Bowiekniv |
Indianer började inte använda järn eller stål förrän den vite mannen dök upp. Helst brukade man redan färdiga knivar. Jaktdolkar och köksknivar var särskilt eftertraktade. En kniv som användes av en slaktare var tålig och vass, och kunde användas till både jakt och strid. Indianerna slipade bara ena eggen på en sådan kniv, den hårdaste delen av stålet, och höll den sedan ständigt vass. En sådan kniv använde till exempel vid skalpering av fiender.
Bowiekniven, som uppfanns av James Bowie, var mycket populär under senare hälften av 1800-talet. Den var otroligt stor och tung, och kunde med lätthet kapa av handen på en vuxen man. Det var ett lämpligt vapen om man mötte en björn eller puma, och användes flitigt av pälsjägare och indianer.
