Pilbågen
Indianernas huvudsakliga vapen vid jakt och i strid var pilbågen. Bågar tillverkades av olika sorters sega träslag, särskilt en, videgran, men också cederträ, järnek, mulbärsträd och osage orange (bois d´arc). Vissa byggdes av bitar av horn och ben, och hölls ihop med läderremmar.
Det fanns fyra olika sorters bågar. Enstyckes-bågen tillverkades av en enda lång bit trä. Den användes särskilt av indianer i östra USA.
Den hopsatta bågen bestod av flera lager trä, horn eller ben, som limmats samman och bundits med läder.
Sen-bågen skars ut i ett stycke skört trä och virades med torkade senor. Den användes framför allt i Alaska.
Den sen-förstärkta enstyckes-bågen var förstärkt med en bit lång sena eller läder som limmats mot bågens baksida. Stammar i Kalifornien utvecklade detta vapen.
Eskimåerna använde revben från valar, som fästes i ett handtag av trä. Prärie-indianerna föredrog kortare bågar, som var lätta att använda på hästryggen. Indianstammar i Florida tillverkade bågar, som var lika långa som de som använde dem.
 | Längs till vänster: En enstyckesbåge från Hopi-indianerna.
I mitten: En senförstärkt båge från nordvästra U.S.A.
Längst till höger: En platt senförstärkt cheyenne-båge. |
|  | Längst till vänster: En sammansatt senförstärkt båge från nordöstra U.S.A.
I mitten: En sammansatt Eskimå-båge.
Längst till höger: De delar som utgör Eskimå-bågen, Två bitar av ett valrevben och ett stycke trä som handtag. |
|
Till bågsträng användes senor, läderremmar, tvinnade växtfibrer, och björninälvor. De färdigbyggda bågarna dekorerades ofta vackert med färger och fjädrar.
De indianer som använde pilbågar började träna med dem mycket tidigt. Riktigt skickliga bågskyttar kunde fyra av fyra-fem pilar på den tid det tog att ladda om en revolver. Vid ett test på universitetet i Kalifornien provsköt man olika bågar från flera länder. Den medeltida engelska långbågen sköt längst, 225 m. Apache-bågen sköt 108 m, Svartfot-bågen 130 m, och Cheyenne-bågen 148,5 m.
 |
| Pilkoger av hjortskinn. Bars på ryggen eller vid höften. |
Pilar tillverkades också av tåligt trä. Raka slyn och grenar valdes med stor omsorg till pilämnena.
 | 1. Pilspets av ben.
2. Spets av järn.
3. Spets av vulkaniskt glas.
4. Spets av flinta.
5. Trä spets.
6. Juster av ben, användes till fiske. |
Fjädrar plockades från örnen och den vilda kalkonen. Pilspetsar gjordes av flinta, ben och koppar. Då den vite mannen dök upp började de flesta spetsar göras i järn.
Vid jakt användes pilspetsar som var fastsatta vertikalt, eftersom revbenen på alla fyrbenta djur går så. Man resonerade helt enkelt att det skulle bli lättare för pilen att träffa mellan revbenen.
Därför satt pilspetsar för krigföring horisontellt, eftersom revbenen på en upprätt gående människa ligger likadant. Eftersom pilen roterar i luften är det tveksamt om detta resonemang verkligen gjorde någon skillnad.
 |
| Pil som användes för jakt. |
 |
| Pil som användes i krig mot andra stammar. |
 |
En medicinpil som användes vid magiska ritualer.
Den avfyrades aldrig från båge. |
Prärieindianerna brukade skära en så kallad blodränna från pilskåran och bakåt i skaftet. Detta gjorde att djuret snabbare förblödde och att jägaren fick ett blodspår att följa.
Det fanns också speciella så kallade "medicinpilar". Dessa användes aldrig vid jakt eller i strid, utan var magiska föremål som användes vid olika riter.
