Sköldar
Indianerna använde sköldar till att framför allt skydda sig från pilar. Indiansköldarna var nästan alltid runda och förhållandevis små, cirka 60 cm i diameter. Man använde dem oftast på hästryggen, och då fick de inte bli till ett klumpigt hinder. Man greppade dem i ett läderhandtag i mitten på sköldens insida, eller hängde den från axeln över vänsterarmen.
Skölden var också ett heligt föremål som användes i flera riter, särskilt magiska danser. Sköldarna utsmyckades med olika motiv och symboler som hade stor betydelse för ägaren. Man dekorerade också omsorgsfullt med päls, fjädrar och pärlor. Också fiendeskalper hamnade på sköldarna ibland.
En krigare vårdade ömt sin sköld från det ögonblick han fick eller byggt färdigt den, tills han dog. Vid begravning användes ofta skölden som huvudkudde åt den döde.
Förutom att skydda sin ägare mot vanliga fiender på slagfältet, skulle den också stöta bort demoner och onda andar. Om natten hängdes skölden upp utanför eller över ingången till krigarens hem, som en skyddande amulett.
Krigaren fick en vision från andevärlden om hur han skulle dekorera skölden, ibland så detaljerat att han såg vilka färger han skulle använda. Sköldarna byggdes genom att spänna skinn över en rund träram. Man placerade konstruktionen över en grop med glödande kol, eller en lätt eld, där värmen fick spänna lädret. Man använde bitar av skinn från nacken av en bisonoxe.
