Kapten Mantells död	Travis Walton-fallet	Domstensfallet	Sutton-incidenten
Barney och Betty Hill	Socorro-observationen	Pascagoula-fallet	Gösta Carlssons möte

TRAVIS WALTON-FALLET

Affisch till spelfilmen om Walton-fallet.

Närkontakt av 2-4 graden.
Skogsarbetaren Travis Waltons berättelse är en av de mest omdiskuterade UFO-fallen. Det hela började i Snowflake, Arizona ,den 5 november 1975, då det arbetslag Walton jobbade med var på hemväg genom skogen. Klockan var ungefär 18.00 då de fick se ett starkt ljus från en kulle. Då de närmade sig ljuset visade det sig komma från en silverfärgad skiva, cirka sex meter i diameter, som svävade i höjd med trädtopparna. Walton hoppade ur bilen och sprang fram mot skivan. Enligt de andra skogsarbetarna började skivan plötsligt surra högt och tippade från sida till sida. Då backade Walton, men träffades strax av en stark ljusstråle som slungade honom bort från föremålet. Walton föll livlös till marken och de andra skogsarbetarna körde iväg skräckslagna.

Efter en vansinnesfärd genom skogen körde deras lastbil av vägen och alla klev av för att diskutera det som hänt. Det bestämdes att de skulle återvända till platsen för att undsätta Walton, men då hans kollegor kom dit var både han och skivan borta. Ett intensivt sökande av både polis och frivilliga gav inga ledtrådar till vart Walton tagit vägen. Tidningar och annan media från hela Nordamerika rapporterade om händelsen och Snowflake blev plötsligt belägrat av nyfikna människor. Alla verkade vara övertygade om att Travis Walton var död. Vissa menade att han bortförts av utomjordingar, andra menade att han omkommit i skogen.

Fem dagar senare ringde telefonen hemma hos Waltons syster. Det var hans svåger, Grant Neff, som svarade. I andra änden av luren fanns någon som påstod att han var Travis Walton och att han ville bli upplockad vid den telefonkiosk han ringde ifrån. När Neff kom fram till Walton låg han avtuppad i telefonkiosken. Han hade samma kläder på sig som när han försvann, men verkade inte ha rakat sig på den tid då han varit borta.

När Walton återhämtat sig berättade han att han trodde att han bara varit borta några timmar. Enligt honom själv hade han vaknat upp inuti den silverfärgade skivan. Här var han omgiven av tre figurer, kortvuxna och skalliga, med gråaktig hud, stora mörka ögon och märkligt stora huvuden. Rummet han befann sig i, liksom resten av farkostens insida, var upplyst med stark vit belysning. Till en början försökte Walton skräckslagen kämpa mot det som hände omkring honom, men snart lät han sig undersökas och föras vidare till andra rum. Bland annat fick han möta en mer människolik varelse och blev visad en hangar med ännu fler silverfärgade skivor (vilket skulle betyda att han blivit ombordtagen på ett större skepp). Efter att ha blivit nedsövd ska han sedan ha vaknat utanför den bensinmack han ringde ifrån.

Walton lät sig genomgå undersökningar med urinprov och lögndetektortest. Ingen av testerna kan 100% tala för eller emot Waltons fantastiska historia. John J. MacCarthy, som utförde lögndetektortestet menar att Walton både avslöjades som lögnare och försökte fuska under undersökningen. Waltons familj menar att han befann sig i ett så upprivet tillstånd i flera veckor efter försvinnandet, att man inte kan använda testet som bevis.  När Waltons arbetskamrater genomgick ett liknande test pekade detta på att de talade sanning, eller åtminstone var säkra på att de sade sanningen.

Flera år av debatt och bråk följde efter Waltons försvinnande. Många menade att han var en bedragare och att hans familj och kamrater var delaktiga i bluffen. Andra vill se walton som det främsta beviset på att människor blir bortförda av utomjordingar. Travis Walton lever nu ett ganska tillbakadraget liv borta från mediakarusellen. Men under några år tjänade han stora pengar på sin historia genom böcker, TV-program och den film som gjordes om händelsen; ”Fire in the Sky” (1993).