Andra huggvapen

Stridsklubban har funnits som vapen sedan stenåldern. Under medeltiden användes det av riddare till häst mot andra ryttare, eller mot folk på marken. Det fanns flera typer, alla av metall. En så kallad ”hjälmkrossare”. Den här järnklubban har spetsiga blad som sticker ut ur klubbhuvudet. Ett vanligt vapen under hela medeltiden. En spikklubba med mindre huvud av järn och träskaft. Skaften på stridsklubborna var inte särskilt långa. För det mesta under metern. Huvudena kunde inte vara så stora, för då kunde man inte svinga dem. Det behövde de inte vara heller; tänk bara på vilken skada en modern polisbatong kan göra. En ”morgonstjärna” eller ”stridsgissel”. Det här var ett rysligt vapen. En till tre spikkkulor hängde i kedjor fästa vid ett träskaft. Stridsgisslet svingades över huvudet i cirklande rörelser och måttades sedan mot en fiende. De snurrande kulorna kom upp i höga hastigheter och slog därför till med förödande kraft.

Stridsyxan var ett annat ryttarvapen. Under 1400-talet då skölden försvann, kunde en riddare slåss med ett svärd i den ena handen och en stridsyxa i den andra. Här brevid ser du en vanlig stridyxa med normalstort huvud och träskaft på ca en meter. Den var inte tyngre än att man kunde svinga den i en hand. Nedanför ser du en dubbelyxa. Det här vapnet var betydligt tyngre och måste greppas med två händer. Det var inte så värst vanligt. En pikyxa. Detta vapen utvecklades under 1500-talet, då man behövde ett vasst vapen som kunde tränga igenom rustningarnas plåtskydd. Pikyxorna var gjorda helt i metall. En stridshammare. Ytterligare ett omtyckt vapen av ryttare. Skaftet var oftast av trä. Stridshammaren slogs oftast mot motståndarens huvud.

Rustningar		Hjälmar		Svärd		Dolkar
Sköldar		Pilbågar		Andra huggvapen		Armborst
Lansar