Halloween - en högtid med anor

Nya seder tillkommer
Då romarriket växte blandades Samhain-festivalen upp med nya seder. Man rostade nötter och åt äpplen för att fira Pomona, skördegudinnan.

Som med så många andra "hedniska" högtider övertogs denna fest av kristendomen, och gjordes om för att passa den nya religionen. I kombination med högtidlighållandet av de avlidna började man också fira minnet av helgonen och martyrer. På brittiska öarna fick helgdagen namnet All Saint´s Day (alla helgons dag), eller All Hallow´s Eve (alla heligas afton). Det sistnämnda blev så småningom Halloween i folkmun.

Även om den kristna kyrkan utrotat de gamla gudar som tidigare firats, kunde den inte ta kål på fruktan för de övernaturliga väsen som sprang lösa den 31:e. Tvärtom hade folk fått ytterligare maror att vara rädda för i form av Satan och hans anhang av demoner och häxor.

När skottar och irländare emigrerade till USA för ca 150 år sedan, tog de naturligtvis med sina allra folkligaste traditioner också. Seden "Trick-or-treat" (här i Sverige kallad "bus eller godis") kommer inte helt oväntat från Irländarna.

Från början handlade det om practical jokes som de vuxna spelade varandra. Man kanske hängde upp grannens möbler i ett träd, eller ändrade om gatuskyltarna. Meningen var att imitera de bus som utfördes av småfolket, i synnerhet ett retsamt släkte älvor eller vättar kallade pixies. Så småningom övertogs traditionen av barnen, medan de vuxna pustade ut efter helgmiddagen.

Seden att knacka dörr kommer dock från England, och kallades från början för souling. Barnen gick runt till de närbelägna husen sjungande "A soulcake, a soulcake, a penny or a soulcake". Som betalning för att de bad för de avlidnas själar, fick de en slant eller en "själakaka"; en vinbärs-korint.

I USA har kakorna ersatts med godis och hela parader med utklädda barn är inte ovanliga. Man har också tagit traditionerna ett steg längre, och tigger -förutom godsakerna- ihop pengar till välgörenhet, UNICEF och barnrelaterade organisationer. Kanske något vi också borde ta upp i Sverige, mitt i all kommers.

Pumpans historia
Varifrån kommer då pumpan - den främsta symbolen för Halloween? Den irländska traditionen berättar historien om Jack-ó-Lantern (Jack med lampan).

Jack var från början en grufflig och folkilsken karl, som hade svårt att skaffa sig suparkompisar på årets högtidsdagar.

En Halloween kom Djävulen för att hämta honom. Jack tyckte att de inte behövde ha så bråttom, och undrade om han först ville ta ett glas med honom. Det gick Djävulen med på om Jack betalade för kalaset.

Efter att ha tagit varsin hutt på den lokala krogen föreslog Jack att de skulle spela bartendern ett spratt. "Vad jag förstår kan du ändra skepnad som du vill. Förvandla dig till en sixpence som jag kan betala bartendern med. När jag lagt myntet i hans hand blir du ditt vanliga gräsliga jag igen!" Det tyckte Djävulen lät förbannat roligt, och gjorde genast Jack till viljes.

Men istället för att hålla sitt löfte stoppade den sluge irländaren myntet i en ficka där han redan hade ett silverkors. Nu kunde inte Djävulen göra något utan fick ligga där han låg. "Om du låter mig vara i ett helt år släpper jag dig", lovade Jack. Djävulen gick med på detta utan kompromisser och släpptes lös.

Nästa år kom Djävulen tillbaka, men otroligt nog lyckades Jack spela den onde samma spratt igen och förhandlade nu fram tio års respit. Detta tjänade dock inget till, då Jack dog bara strax efter nyåret. I Himlen ville ingen släppa in honom, och vid Helvetets portar blev han också avvisad. "Det har inte gått tio år ännu", påpekade Djävulen. "Och jag är inte så säker på att jag vill ha med dig att göra sedan heller." "Men det är mörkt och kallt ute i världen", gnällde Jack. "Hur ska jag ta mig fram på min vandring?" Djävulen kastade åt honom ett glödande kol ur en av helvetets ugnar. Detta kol lade sedan Jack inuti en urgröpt rova, och gjorde sig på så sätt en lykta till tröst på sina eviga irrfärder.

Irländska och skotska barn använde rovor och stora potatisar för att göra sina Jack-ó-Lanterns, men i USA var de stora pumporna mer tillgängliga. Jacks sorgliga anlete har med tiden övergått mer i den grinande pumpagubbe vi nu känner.

Den amerikanska populärkulturen har också gjort sitt. En av USA:s största författare, Washington Irving, skrev under sitt liv (1783-1859) flera spökhistorier som uppgått i berättartraditionerna vid Halloween.

Den mest kända av dessa berättelser är nog "The Legend of Sleepy Hollow", där den torre skolläraren Ichabod Crane blir jagad av den huvudlöse ryttaren på allhelgonanatten. Som ersättning för sitt förlorade huvud har ryttaren en grinande pumpa av klassisk modell. Historien har bl a gjorts som tecknad film av Disney, och nu senast som en skräckfilmsvariant i Tim Burtons "Sleepy Hollow".

Har då Halloween en plats bland svenska traditioner?? Faktum är att seder ur det gamla bondesamhället har flera stora likheter. Även här tände man brasor för att hålla borta häxor, varulvar och troll. Runt allhelgonahelgen skar barn ut dödskalleansikten i urholkade rovor, och sprang sedan runt med dessa för att tigga.

Seden att tända ljus på gravarna är betydligt nyare här i vårt land, den härstammar från södra Europa.

Richard Svensson