Krukan med guldpengar

Saga från Irland.

Det var en gång en man som var ute och arbetade i skogen. Plötsligt fick han syn på en liten rödhårig gubbe klädd i grönt och med en trekantig hatt på huvudet. Mannen förstod genast att det här var en leprechaun, en av älvornas skomakare. Han visste också att varje leprechaun vaktade en kruka full med guld och att om den lille gubben blev infångad måste han avslöja vart han gömt guldet! Så mannen smög sig försiktigt närmre den lille grönklädde figuren, som satt på en stubbe och dinglade med benen.

Till slut var mannen så nära gubben att han kunde gripa tag i honom med händerna. Leprechaunen blev rosenrasande och befallde mannen att genast släppa honom. ”Åh nej, gubbe lilla!” skrattade mannen. ”Nu har jag dig i mitt våld och tänker inte släppa dig förrän du talat om var du gömmer ditt guld!” Leprechaunen visste ju att detta var sant – han måste lyda om han blivit infångad. ”Nåväl”, suckade gubben och pekade på ett träd. ”Där, under det trädets rötter ligger en stor lerkruka fylld med guldpengar nedgrävd. Det är min skatt.” Mannen blev glad och gick fram till trädet för att syna det. ”Jag måste genast springa hem och hämta en spade”, sa han. ”Men nu måste du lova att du inte gräver upp skatten innan jag kommer tillbaka. Minns att jag har dig i min makt!” Den lille gubben lovade och mannen släppte honom till slut.

För att komma ihåg vilket träd som skatten fanns under knöt mannen fast sin röda näsduk i en av grenarna. Så rusade han hem för att hämta sin spade. Men när han kom tillbaka blev han lång i ansiktet. Den lille gubben hade hållit sitt löfte om att inte gräva upp skatten. Däremot hade varenda träd i skogen en röd näsduk knuten om en av sina grenar! Det var stört omöjligt för mannen att hitta det rätta trädet och han fick snopen ge sig hem med sin spade.

Slut!