Guden Enlils symbol.

Sumererna dyrkade en rad gudar, som var mer eller mindre mäktiga beroende på vilken stad man kom till. Från början ansågs gudarna vara mäktiga andar som inte hade någon bestämd form. Efter ungefär tusen år hade gudarna fått mänskligt utseende. Tanken var att vi människor var skapade i gudarnas avbild. De sumeriska gudarna var fruktade och mycket av den dyrkan som utfördes gick ut på att hålla dem välvilliga. Liksom de grekiska, romerska och nordiska gudarna var dessa makter nyckfulla och kunde bli arga, avundsjuka och hämndlystna.

Sumerernas viktigaste gudar:

An var himmelsguden, en personifiering av himlen, och gift med Ki, jorden. An dyrkades framför allt i staden Uruk.

Enki härskade över färskvattnet. Enki var människornas vän och gav dem kunskap om läkande, vetenskaper och jordbruk. Den första lagboken sades vara skriven av honom. Enki dyrkades i staden Eridu.

Ninhursag var en modergudinna och ofta hustru till Enki. Liksom honom dyrkades hon i Eridu.

Enlil var vindens mäktige gud och den störste av gudarna. Han var också en skapelsegud. Enlil kunde vara fruktansvärd när han släppte lös sina krafter, men han skyddade också människorna mot demoner och vidunder, och gav dem kunskaper om magi och trollformler. Han sades vara förkroppsligad i människornas andning. Enlil hade sitt tempel i staden Nippur, där han dyrkades tillsammans med hans gemål Ninlil.

Gudinnan Inanna, även känd som Ishtar.

Nergal var underjordens gud och son till Enlil och Ninlil. Han härskade över de döda tillsammans med sin partner Ereshkigal. Det är oklart om hon var Nergals maka eller älskarinna. Ofta tycks hon ha lika mycket makt som han.

Nanna var månguden och dyrkades i staden Ur. Där var hans månkult mycket mäktig. Nannas maka var Ningal.

Inanna var kärlekens och stridens gudinna, och en av de viktigaste gudarna. Hon är mer känd under sitt akkadiska namn Ishtar. Hennes syster är underjordens härskarinna Ereshkigal. Inanna dyrkades i staden Uruk.

Utu var solguden och dyrkades i staden Sippar. Han förknippas framför allt med lagar och rättvisa.

Ninurta var en vind- och krigsgud som dyrkades i staden Nanash. Han sades ha uppfunnit plogen och är känd som en jägare och dräpare av demoner.

En skorpionman med pilbåge.

Förutom dessa gudar fanns det en rad andra gudomligheter och mäktiga väsen. Skorpionmännen dyker upp i flera myter och framställs ofta som kusliga väktare av gudarnas hus och hemligheter. Flera sorters demoner och monster förekommer i gudasagorna. Zu, det bevingade lejonet var ett vidunder som stal Ödets tavla från guden Enlil. Zu blev senare dödad av Ninurta, som återförde tavlorna. Asag var en demon så ryslig att fisken kokade i de floder han korsade. Han gick i strid tillsammans med sin avkomma, en arme av stendemoner. Också Asag dödades av Ninurta. Den bevingade Pazuzu var kung över vinddemonerna. Han är vanlig i Babyloniska myter och är också demonen i filmen "Exorcisten". Pazuzu är egentligen varken ond eller god. Hans framfart ställer till med torka och svält, men driver också bort andra onda väsen och sjukdomar.

Vinddemonen Pazuzu.

Sumererna trodde att universum bestod av en platt skiva omsluten av en metallkupol. På denna skiva fanns människornas värld och under den ett hav av sötvatten som liv åt allt som växte på jorden. Sumerernas bild av livet efter döden var dyster. Den avlidna människans ande gick ned i underjorden, som var en mörk och kall plats. Där irrade själarna omkring i evigheter, grubblande över hur de levt sina jordeliv.

Ziqquraterna, de sumeriska templen, hade en förgård där det troligen fanns en brunn där tempelbesökarna först tvättade sig. Själva templet låg överst på den terassbyggda ziqquraten. Längst in i templets avlånga rum fanns ett lerbord där man offrade djur och grödor till gudarna. Det fanns olika typer av präster: ašipu, som var exorcister (demonutdrivare) och läkare; barû, som var spåmän och astrologer och qadištu, som var prästinnor och prostituerade (enligt greken Herodotos).